I Gustavianum, det vill säga Uppsala universitetsmuseum står det ståtliga augsburgska skåpet, en gåva till kung Gustav II Adolf år 1632 då han tågade in i staden Augsburg. Det mer än två meter höga skåpet innehåller tusentals värdeföremål i lika många lådor i olika storlekar, från stora till minimala. Flera av lådorna är så hemliga att de kanske ännu inte har upptäckts. Folk från hela världen har fascinerats av det magnifika skåpet – så också Per-Erik Lönnfors, som till skillnad från det gåtfulla skåpet är beredd att öppna sina lådor.

Journalisten, ekonomen, diplomaten och före detta chefen för Finska notisbyrån Per-Erik Lönnfors har under sina pensionsdagar främst profilerat sig som författare och dramatiker. Han har skrivit ett par pjäser för Svenska Teatern och fortsatt sin bokutgivning, som startade med Mannerheimvägen 18 (1986), hans omdebatterade bok om den turbulenta tiden på Hufvudstadsbladet. Det mesta av Lönnfors författarskap har varit självbiografiskt – eller i alla fall biografiskt. Bland annat uppväxtskildringen Svenska talande sämre folk (2005) och boken om hans mamma, Anna, född Lindström (2016). Nu ger han ut ännu en bok om en viktig kvinna i sitt liv. Öppna lådor – minnen från ett äktenskap handlar om hans amerikanska hustru Pearl Lönnfors som han var gift med i 46 år fram till hennes död.

Tio år efter Pearls död hittade Per-Erik en hemlig låda i familjens eget Augsburgska skåp – parets gemensamma dator. Han hittade en fil med Pearls anteckningar ur sitt liv – texter som han inte hade en aning om att hon skrivit. De har kommit till inom ramen för en skrivarklubb för amerikanska kvinnor i Finland, som tillsammans delat sina upplevelser av att leva i exil. Pearls texter utgör ramen, eller kanske snarare utgångspunkten, för boken. De är sist och slutligen varken så många eller långa, vilket jag tycker att är synd. Jag hade gärna läst flera av Pearls egna texter. Kanske de inte var så många eller tillräckligt litterära? Kanske de inte hade ett stort allmänintresse? Nu varvas texterna med längre sjok av Per-Eriks egen livsberättelse och hans versioner av samma minnen som hustrun skriver om. Vilket absolut inte är ointressant. Men Pearls egen röst förblir otydlig för mig som läsare.

Mycket handlar det om hennes barndom och uppväxttid i USA, hennes cypriotiska och judiska rötter. En del om hennes studier och yrkesliv, bland annat som lektor i engelska vid Helsingfors universitet. Intressantast är kapitlen om flytten till Finland år 1961, efter att hon träffat Lönnfors som studerat och jobbat i New York. USA hade på den tiden betydligt högre levnadsstandard med till exempel tvätt- och diskmaskiner. Här väntade utedass, kvartersbastu, inga elektriska nymodigheter och svindyra frukter och grönsaker – i den mån de överhuvudtaget fanns att köpa. Lönnfors som på den tiden hade fullt upp med karriär och att försörja barnen som snart kom, skänkte inte det hela någon större tanke – då. Tio år efter Pearls död läser han hennes texter, skäms och gråter – trots att hon inte förebrår honom. Hans självupptagenhet generar honom och där börjar hans modiga tillbakablick på ett långt gemensamt liv. Det är befriande läsning. En 86-årig finländsk man som tittar tillbaka på en värld som förändrats på så många sätt. Där flera av hans generationskamrater – och för all del också yngre män – gärna försvarar eller bortförklarar när det kommer till jämställdhet eller kanske snarare ojämställdhet, skriver Lönnfors imponerande rakt och ärligt. Han skriver om snedsteg, gräl och annat mindre smickrande. Han skriver om varm kärlek och stilla trofasthet. Inte minst öppnar han lådan om att bli änkling, han skriver klokt och insiktsfullt om sorg och saknad. Framförallt öppnar Per-Erik Lönnfors sina och hustruns lådor utan att posera – det känns genuint och generöst.

Recension: Per-Erik Lönnfors, Öppna lådor – minnen från ett äktenskap (2021); Förlaget; 211 s.