Kultur

Recension: Mångmiljonärens socialdemokratiska manifest

Staffan Bruun har skrivit biografin om Anders Wiklöf.

”Anders Wiklöf – han har aldrig glömt sin arbetarbakgrund så mångmiljonär han än är. Undrar om han inte innerst inne ändå är socialdemokrat”.

Henrik Helenius

Arbetarbladet

 

Den repliken kom recensenten som i trettio år i Metallarbetarförbundets tjänst reste runt i Svenskfinland en gång för länge sedan att snappa upp på Ålands metallarbetarfackavdelnings nr 336 möte.

 

Den är nämligen samma tanke som slår den ivrige läsaren av Staffan Bruuns bok om Anders Wiklöf. Flyhänt skrivet som vanligt. Märk väl dessutom underrubriken ”Murarens son”. Två röda trådar löper genom hela verket. Den ena är hur målmedvetet och framgångsrikt Anders Wiklöf byggt upp sin enorma förmögenhet som gjorde honom till Ålands rikaste man. Den andra tråden berör hans fattiga barndom och hans vilja att verkligen bli något stort vilket präglat hela hans vuxna liv, samtidigt som han aldrig klippt av banden till sitt förflutna.

 

Den klassiska berättelsen börjar naturligtvis med hur han som ung bilhandlare inte fick ett välbehövligt lån från banken. Därför skulle han ta revansch vilket han minsann gjort med besked. Efter att läst Staffan Bruuns bok undrar man om det överhuvudtaget finns någon betydelsefull affärsverksamhet på Åland som Wiklöf antingen inte redan äger eller som han på något sätt varit eller är involverad i. Hans tentakler berör nämligen allt från tidningsbranschen till livsmedelsbutikerna .

 

Med andra ord en riktig Joakim von Anka, frestas man säga. Men en man med hjärtat på rätt ställe. Fast en kritisk läsare undrar om Wiklöfs affärer alltid skötts lika smärtfritt som boken låter påskina. Ofta heter det att först var man hårda konkurrenter som fajtades, men sedan kunde man ändå bli goda vänner. Det finns källor som menar att om någon har verkligt hårda nypor när det gäller business så är det just Anders Wiklöf. Något som kan ha satt sina spår lite här och där.

 

Den svenska tidningen Expressen har i sin sin Premium-bilaga skrivit: ”Anders Wiklöf 73, är socialdemokraten med fattig uppväxt som blivit miljardär på taxfree-sprit, livsmedel och bankaffärer”. Själv understryker Wiklöf i boken ”Jag har aldrig gjort något nummer av min politiska övertygelse. I mina butiker ska alla ålänningar känna sig välkomna oberoende av partifärg”.

 

Det talas om ”sosseledarens brorsa och murarens son”. Anders Wiklöfs bror Lasse Wiklöf var i många år den ledande socialdemokraten i egenskap av finansminister och en verklig röstmagnet på Åland. Ett vackert skrivet kapitel har tillägnats brodern som för över tio år sedan tyvärr plötsligt gick bort bara 63 år gammal. Det framgår att de stod varandra mycket nära och höll kontakt flera gånger dagligen. Arbetsfördelningen var klar dem emellan. Lasse gjorde politik och Anders business och de blandade sig inte i vad den andre sysslade med.

 

Med kärlek och värme berättar Anders Wiklöf om sina föräldrar. Mamman var blind och det gjorde att barnen fick lära sig hålla ordning och reda. När bröderna kom hem från skolan var det vissa rutiner som skulle göras och läxorna som måste läsas innan de fick gå ut. När pappan kom hem dammig och svettig från sitt slitsamma murarjobb tog mamman alltid hand om honom. När han var ren och torr kunde man äta middag.

 

– Vi var ett arbetarhem, det gällde att vända på slantarna, men vi hade alltid mat på bordet och rena kläder, konstaterar Anders Wiklöf med stolthet i rösten.

 

Den ”lilla bilhandlaren och murarsonen” som han kallar sig blev således stor och mäktig när det gäller jordiska rikedomar. Men ännu större blir han när han dundrar mot samhällets orättvisor och läxar upp de giriga. Det är ord och inga visar som för tankarna till de socialistiska agitatorerna för hundra år sedan. Världens resurser räcker bra till för att alla på vår jord ska kunna leva ett drägligt liv. Det gäller bara att få bort de giriga människorna, står det bland annat att läsa.

 

Han är mycket upprörd över våra textilfirmor som med usla löner syr upp sina kläder i Asien, han varnar för växande klyftor i samhället och han kräver att staten måste garantera medborgarna vissa grundrättigheter som äldreomsorg, dagis, skola och hälsovård.

– Det är därför vi betalar skatt. Här passar det inte alls med privatisering, framhåller han helt frankt.

Och fel, dumt och kortsynt när vissa rika människor struntar i rättvisa och jämlikhet bara för att tjäna pengar. Han är helt rasande på de privata direktörer som gjort sig mångmiljonförmögenheter på att försämra åldringsservicen så mycket att folk till och med har dött. Därtill undrar han varför våra journalister inte sköter sitt kritiska uppdrag att avslöja missförhållandena. Så vad är Wiklöfs samhällskritik annat än en klassisk socialdemokratisk programförklaring?

 

Som dessutom skulle behövas i en tid då många socialdemokratiska partier i Europa brottas med stora svårigheter och då högerpopulismen på flera fronter gör sig bred.

 

– Makt fördummar, makt förråar, skrev Ålandsbördige Atos Wirtanen – författaren, filosofen och politikern – redan för länge sedan i en aforism.

– Den stora risken är att makt korrumperar, anser Wiklöf. Med all rätt.

 

Läsaren kan helt instämma och säga: Väl talat rakryggade och modiga Anders Wiklöf. Hans beundrar det svenska socialdemokratiska folkhemmet med dess högt utvecklade välfärdssamhälle.

 

Behovet av öppna gränser och och tolerans mot invandrare är för honom en självklarhet. Till hans politiska förebilder hör därför inte oväntat Tage Erlander och Olof Palme. Och Bill Clinton som var hans bror Lasses stora politiska idol är numera hans kompis som han till och med lyckades inbjuda som sin gäst till Åland.

 

Karl Marx talade på sin tid i det kommunistiska manifestet om spöken som går ute i Europa. För att lite ändra på Marx kunde man säga att ett spöke redan nu finns på Åland. Ett spöke som bara väntar på att få vandra ut över Europa. Nämligen mångmiljonären Anders Wiklöf, ”storkapitalisten” som han kallas, och budskapet i hans socialdemokratiskt inspirerade manifest.

 

Frågan är om inte framtiden snart ska ge honom rätt på de flesta punkter. Kanske till och med redan idag.

 


 

 

Staffan Bruun: Anders Wiklöf – Murarens son. Schildts & Söderströms. 2019. 284 S.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE