MENY
Turva – Hymy

Kolumn

Robert Björkenwall

Robert Björkenwall: En analys av svenska Moderaternas kris

Oavsett vem som nu tar över så står sig prognosen att Moderaterna med betydande sannolikhet går mot ett katastrofval hösten 2018, skriver Robert Björkenwall.

 

I spåren av svenska Moderaternas inbördeskrig och inte helt oväntade avgång av M-ledaren Anna Kinberg Batra, AKB, den 25 augusti så har en livlig och bitvis spekulativ mediedebatt tagit fart. Och särskilt då om orsakerna till avgången, vem som nu anser sig kallad att ta över och om politikens innehåll framgent i partiet om nuvarande kräftgång i opinionen ska kunna brytas.

 

En del klokt har också sagts om detta av statsvetare och andra. Några viktiga ting som förtjänar att lyftas fram om Moderaternas stora problem är för det första deras fortsatt tydliga ny- och marknadsliberala inriktning i sakpolitiken som väljarna avvisade i valet 2014.

För det andra att det fortsatt så här ett år före nästa val ser ut  som att Moderaterna, och även den övriga i alliansen, inte har lärts sig något av valnederlaget 2014. Detta inte minst när det gäller Moderaterna, och det faktum att det fanns, och alltjämt finns, ett brett folkligt motstånd mot denna marknadsliberala politik med New public management (NPM), outsourcing och oreglerad marknadisering av offentliga tjänster och välfärd i kombination med löften om att fortsätta skattesänkningen.

För det tredje en tydlig brist inom Moderaterna på konkreta förslag och verktyg för att hantera dagens stora samhällsproblem, som ojämlikheten, den höga arbetslösheten och utslagningen från arbetsmarknaden, bostadsbristen, bristerna i välfärden etc.

För det fjärde att dessa problem inte effektivt kan angripas med fortsatt stora skattesänkningar och mer marknadslösningar på olika områden, och stora ingrepp i fackens och arbetsgivarnas frihet och inflytande på arbetsmarknaden, bland annat genom en statligt styrd lönebildning. Detta i ett läge när det snarare krävs mer av gemensamma lösningar som kräver ett ökat offentligt inflytande och mer av offentliga investeringar.

För det femte – och det är en central punkt i Moderaternas kris – så var närmandet till högerpopulistiska Sverigedemokraterna (SD) alls inte genomtänkt. Här var Moderaterna av maktpolitiska skäl alltför heta på gröten för att, i likhet med de danska och norska allianspartierna, skapa ett bredare parlamentariskt underlag genom att förlita sig på SD:s aktiva, eller mer troligt, deras passiva stöd i olika frågor, vilket – just detta att få stöd av ett högerextremt parti – inte var tillräckligt väl förankrat i borgerligheten och inte ens i Moderaterna. Fallet i opinionen för M är ett tydligt utslag för just detta faktum. Så det ligger mycket i vad Reinfeldts tidigare talskrivare säger i en färsk debattartikel i Expressen, att M:s problem är populismen.

 

För det sjätte så uppfyllde heller inte partiledaren AKB de krav på ledarskap som krävs för att bli en lyckad ledare för Moderaterna och även så för alliansen. Och vad mera är så är de två mest troliga efterträdarna till AKB, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, rimligen heller inga quick fixar på M:s opinionsproblem. Båda dessa har i grunden en med AKB rätt likartad profil och politisk agenda så ett byte till någon av dessa lär inte på något märkbart sätt lyfta Moderaterna i opinionen fram till valet nästa höst. Så oavsett vem som nu tar över så står sig prognosen att Moderaterna med betydande sannolikhet går mot ett katastrofval hösten 2018.

Robert Björkenwall

Kolumn

Britta Lindblom

Lingon och surmjölk

Bokslukare, bokmal, bokberoende och ordberoende. Det är jag. Ännu underligare är det för att jag hade stora svårigheter i klass 1 i Sirkkalagatans folkskola i Åbo att lära mig läsa. Bokstäverna förstod jag, men inte hur de blev ord.

 

När jag efter många bedrövelser och tårar lyckades koppla ihop bokstäverna till ord blev jag otroligt besviken. I läseboken Vi på Solgård skriven av Solveig von Schoultz fanns texten om bl.a. Mia.

Mor är rar, Mia syr, Far ror…osv. Urtråkigt! Inget kunde intresserat mig mindre. Varför lära sig läsa överhuvudtaget?

Men det gick om, jag växte upp, blev journalist och använde ord och böcker varje dag, varje timme – ibland hela nätter!

 

Här i Grekland där jag hela tiden är omgiven av andra språk, grekiska, engelska, finska och mycket lite svenska blir behovet av böcker större än någonsin. Helst böcker på svenska. Så tack för att nätbokhandeln finns som så snällt skickar böcker till vännen Ascha i Ingå. Hon postar sedan vidare till mig. Ibland blir portot större än böckernas pris. Särskilt storpocket av Ken Follett vars trilogi om det stora århundradet är veritabla tegelstenar. Men det går att dra in på annat – för glädjen att öppna ett bokpaket känns som julafton. Varje gång!

 

Det finns böcker och böcker… en del går att sluka i ett nafs med många skratt, Marian Keyes, chick lit-drottning från Irland. Andra kräver tanke och läsning på nytt av många meningar, t.ex. Anna Gavalda. Och en del är så skrämmande och sorgliga att de bara går att ta några uppslag och bilder i taget.

 

En av dem är Sture Lindholms Fånglägerhelvetet Dragsvik – Massdöden i Ekenäs 1918. Jag har lånat boken av Lena i Ingå och hon hade samma känsla. Hon lånade gärna ut den.

Jag ser framför mig gravstenarna med de många namnen nära garnisonsområdet i Dragsvik. Och namnen flimrar förbi, så många, så unga, så olevda liv som slutade i död p.g.a. svält, febersjukdomar, bristande hygieniska förhållanden, vanvård och en tyst omvärld. För att inte tala om sumeriska arkebuseringar.

 

På minnestavlorna finns fotografier, brev, bakgrundsfakta och ändå blir händelserna obegripliga. När jag ser på dem med mina nutida ögon, som att se på förintelsens berättelser och fasor, stiger sorgen och tårarna. Tankarna går till Bosnien, till belgarnas behandling av kongoleserna, till de många oskyldiga och skyldiga som tystnaderna dolt. Som bokmärke i Sture Lindholms bok har jag en Madonnabild av Leonardo da Vinci. Kortet är köpt i The National Gallery i London och tavlan är införskaffad av museet år 1880, men skapad någon gång mellan 1491 och 1508. Madonnan Maria har ett litet leende och tittar snett åt sidan mot sitt Jesusbarn som inte syns på kortet som är en detalj av en målning som heter The Virgin on the Rocks. Hela verket föreställer Madonnan, Jesusbarnet och en ängel som beundras av barnet Johannes Döparen. Den milda Madonnabilden lugnar under läsningen. Jag tittar väldigt ofta på vykortet.

 

Lingon och surmjölk? Varifrån kommer det? Det finns ett brev, skrivet av Kalle Lindroos, 16 år till föräldrarna.

– Skicka lite lingon och surmjölk. Jag har varit mycket sjuk. Hälsningar från Ekenäs.

Men när brevet kom fram var sonen Kalle redan död. Av svält!

Det brevet griper i all sin vardaglighet och hemskhet.

 

Nej, låt aldrig historien upprepa sig!

 

 

 

Britta Lindblom

Britta Lindblom.

Kolumn

Anette Karlsson

Pengabrist får inte hindra utbildning

Samhället bör inte signalera till unga eller deras familjer att det är okej att bara bli hemma som 16-åring, skriver Anette Karlsson.

 

INSÄNDARE 

 

Ifjol fick jag möjligheten att lära känna en trevlig 15-åring som gjorde sin praktik på Riksdagen. Vi diskuterade hens framtidsplaner och olika drömyrken. Diskussionen påminde mig om min egen ungdom. Alternativen var många, men däremot saknades konkret information om de olika yrkena. Är det realistiskt att förvänta sig att en 16-åring är kapabel till att välja ett yrke var hen trivs tills pensionen? Jag klarade inte av det och knappast kan alla dagens unga det heller. Som tur är det inte ett problem nuförtiden, eftersom det uppskattas att dagens unga kommer att göra sina arbetskarriärer inom flera olika yrken. Men ifall man endast har grundskoleutbildning kan man få stora problem senare i livet, eftersom forskning visar att låg utbildningsnivå ökar riskerna för arbetslöshet och fattigdom.

 

En femtedel av män under 25 år och över 15 procent av unga kvinnor befinner sig utanför arbetslivet och de saknar utbildning. Det är allt för många och mängden växer konstant. Snart publiceras ungdomsbarometern och enligt förhandsuppgifter är det bristen på pengar som är största orsaken till att unga inte når en högre utbildningsnivå än grundskola. Böckerna och studiematerial är saker som unga eller deras familj måste bekosta själva. En gymnasieutbildning kan kosta till och med 2 600 euro, och vissa yrkesutbildningar är ännu dyrare. Alla familjer har inte råd att betala liknande summor, vilket syns genom exempelvis en ökning bland de som hoppar av studierna.

 

Många organisationer kräver i ett medborgarinitiativ att gymnasie- och yrkesutbildningen skall vara helt och hållet avgiftsfritt. Över 17 000 finländare har undertecknat initiativet, men många fler namn behövs för att få riksdagen att behandla initiativet efter att namninsamlingen tar slut i mars. Genom att höja läroplikten till 18 år skulle vi nå målet om ett avgiftsfritt andra stadie. Därtill skulle det vara ett bra sätt att garantera att ungdomarna fortsätter utbilda sig efter grundskolan. Samhället bör inte signalera till unga eller deras familjer att det är okej att bara bli hemma som 16-åring. Vi har inte råd att lämna många tusentals unga utan utbildning och arbete.

 

Anette Karlsson

vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater

 

Anette Karlsson

Kolumn

ABL

En president för en mera jämlik och rättvis värld

Enbart genom en rättvisare och mer jämlik värld kan vi åstadkomma en varaktig fred och en hållbar utveckling. För att uppnå detta behövs bland annat en feministisk utrikespolitik, vilket Haatainen ofta har lyft fram, skriver Jacob Storbjörk och Jonna Lindqvist.


INSÄNDARE

 

På Tuula Haatainens webbsida kan man läsa följande: ”Mitt Finland är öppet och tryggt, där man litar på rättsväsendet, välfärdsstaten och varandra. I mitt Finland finns inte plats för hatretorik eller kränkningar av mänskovärdet. Vi måste erbjuda hållbara lösningar på svåra samhälleliga problem”.


Finlandssvenska socialdemokrater i Österbotten delar Haatainens värderingar. Vi minns bland annat hur engagerat Haatainen påvisade bristerna i regeringens social- och hälsovårdsreform.  I egenskap av riksdagsledamot och ordförande för social- och hälsovårdsutskottet var hon en av de aktivaste debattörerna i jourreformen och 12+1 debatten. I utskottet och i riksdagens plenum har hon vid flertalet tillfällen lyft fram finlandssvenskarnas rätt att få vård på sitt eget modersmål. Vi är övertygade om att Haatainen som president kommer, likt alla de andra uppdrag hon åtagit sig, att sköta presidentämbetet väl och arbeta stenhårt för de värden hon representerar.

Enbart genom en rättvisare och mer jämlik värld kan vi åstadkomma en varaktig fred och en hållbar utveckling. För att uppnå detta behövs bland annat en feministisk utrikespolitik, vilket Haatainen ofta har lyft fram. Det är ett välstuderat faktum att i länder där jämställdheten har stärkts, har även stabilitet och hållbar tillväxt ökat.

Haatainen är också tydlig i NATO-frågan och anser inte att ett medlemskap är aktuellt. Det är en klok bedömning. Ett finländskt NATO-medlemskap skulle enbart föranleda en militär upprustning och försämrat säkerhetspolitiskt läge i Östersjöområdet. Finlands alliansfrihet har tjänat vårt land väl och presidenten ska i utrikespolitiken främja fred, minska den militära upptrappningen och värna om goda förhållanden med våra grannländer. En president bör inte föra vårt land allt närmare en riskfylld militärallians med ostabila ledare som Trump och Erdoğan i ledningen. Därför röstar vi på Haatainen och önskar att du gör det med.

 

FSD Österbotten

Jacob Storbjörk, ordf.

Jonna Lindqvist, vice ordf.

Jonna Lindqvist och Jacob Storbjörk

Kolumn

ABL

FSD: En rättvis och hållbar sysselsättningspolitik är möjlig

Finlands svenska socialdemokrater FSD stöder medborgarinitiativet om att upphäva lagen om den så kallade aktiveringsmodellen. Modellen är orättvis och bestraffar arbetslösa för något de inte alltid själva kan påverka. Den beaktar inte den arbetssökandes aktivitet, utan resultat avgör, konstaterar FSD:s styrelse.

Lue lisää

FSD:s styrelse

Kolumn

Ralf Friberg

Politisk analys: Dövaste regeringen i mannaminne

Den helborgerliga regeringen Sipilä med högerdrabanten Petteri Orpo har stängt möjligheterna för ett vettigt meningsutbyte om dagens stora frågor, skriver Ralf Friberg.

 

Det politiska livet fortsätter efter presidentvalet. Republikens president har numera så pass svaga befogenheter, att inte ens ett personbyte skulle förmå rubba de inre cirklarna.

 

Därför kan vi inte dra långtgående politiska slutsatser av valsiffrorna. Det viktigaste målet för socialdemokraterna är att SDP:s kandidat Tuula Haatainen når en andra valomgång. Samma målsättning har också de andra kandidaterna i gallupkungens skugga. En tvekamp i andra ronden innebär radikalt förändrade villkor för den fortsatta valaktiviteten.

 

Man kan säga, att det socialdemokratiska partiet står inför ett vägskäl. Våra väljare väntar och partiaktiva väntar att vägen fram till riksdagsvalet skall präglas av en enig och målmedveten rörelse. Det har varit vår inneboende styrka.

 

En politisk observatör måste medge att den innevarande parlamentariska perioden har känts både trist och frustrerande. Detta beror på att den helborgerliga regeringen Sipilä med högerdrabanten Petteri Orpo har stängt möjligheterna för ett vettigt meningsutbyte om dagens stora frågor.

 

Den borgerliga nonchalansen inför ett konstruktivt meningsutbyte kränker parlamentarisk anständighet. Det finns ett starkt behov av samråd inom finländsk politik. Regeringens insats i Europa-politiken fortsätter att vara svag. Vad annat kan man vänta sig med Sampo Terho som Europaminister? Han önskar helt enkelt inte uppvisa någon särskild aktivitet vid förhandlingsborden i Bryssel. Har regeringen glömt bort, att Finlands insats behövs, att vi måste kunna bidra till debatten om tidens stora och smärtsamt akuta frågor. Finland behöver i sin tur EU. Flyktingpolitiken måste kunna samordnas inom unionens ram. Klimatproblemet håller på att växa oss över huvudet. Den ekonomiska politiken kan drabbas av att högkonjunkturen viker. Centralbankerna stryper redan lånekranarna.

 

Observera att SDP lyfter fram den fredsinriktade säkerhetspolitikens möjligheter. Den kan samtidigt bli en viktig kvinnofråga. Vi ser mödrarna som en mäktig fredsfaktor. De värnar om barnen, framtiden.

 

Vi understöder regeringens och framförallt presidentens satsningar på nordiskt och internationellt samarbete inom det arktiska området. Det gäller trafik, arbetsplatser, ansvarsfull utvinning av naturens rikedomar och miljöskydd. Tänk om vi hade Maarit Feldt-Ranta i regeringen.

 

Socialdemokraterna är idag faktiskt en tolk för en omfattande majoritet av Finlands folk när det gäller åsikter om flyktingpolitik, integration av invandrare, jämlikhet och fred.

 

Språklig trygghet håller på att bli en överlevnadsfråga för finlandssvenskarna. I dag gäller det hur vården förblir trygg och skolan fungerande för oss alla, från Gamlakarleby i norr till Hangö i söder, från Åbo i väster till Lovisa i öster och däremellan våra svenska språköar.

 

Ralf Friberg

 

Analysen har även publicerats i Raseborgaren som är Ekenäs socialdemokraters tidning.

 

 

Ralf Friberg