MENY

Kolumn

Robert Björkenwall

Robert Björkenwall: En analys av svenska Moderaternas kris

Oavsett vem som nu tar över så står sig prognosen att Moderaterna med betydande sannolikhet går mot ett katastrofval hösten 2018, skriver Robert Björkenwall.

 

I spåren av svenska Moderaternas inbördeskrig och inte helt oväntade avgång av M-ledaren Anna Kinberg Batra, AKB, den 25 augusti så har en livlig och bitvis spekulativ mediedebatt tagit fart. Och särskilt då om orsakerna till avgången, vem som nu anser sig kallad att ta över och om politikens innehåll framgent i partiet om nuvarande kräftgång i opinionen ska kunna brytas.

 

En del klokt har också sagts om detta av statsvetare och andra. Några viktiga ting som förtjänar att lyftas fram om Moderaternas stora problem är för det första deras fortsatt tydliga ny- och marknadsliberala inriktning i sakpolitiken som väljarna avvisade i valet 2014.

För det andra att det fortsatt så här ett år före nästa val ser ut  som att Moderaterna, och även den övriga i alliansen, inte har lärts sig något av valnederlaget 2014. Detta inte minst när det gäller Moderaterna, och det faktum att det fanns, och alltjämt finns, ett brett folkligt motstånd mot denna marknadsliberala politik med New public management (NPM), outsourcing och oreglerad marknadisering av offentliga tjänster och välfärd i kombination med löften om att fortsätta skattesänkningen.

För det tredje en tydlig brist inom Moderaterna på konkreta förslag och verktyg för att hantera dagens stora samhällsproblem, som ojämlikheten, den höga arbetslösheten och utslagningen från arbetsmarknaden, bostadsbristen, bristerna i välfärden etc.

För det fjärde att dessa problem inte effektivt kan angripas med fortsatt stora skattesänkningar och mer marknadslösningar på olika områden, och stora ingrepp i fackens och arbetsgivarnas frihet och inflytande på arbetsmarknaden, bland annat genom en statligt styrd lönebildning. Detta i ett läge när det snarare krävs mer av gemensamma lösningar som kräver ett ökat offentligt inflytande och mer av offentliga investeringar.

För det femte – och det är en central punkt i Moderaternas kris – så var närmandet till högerpopulistiska Sverigedemokraterna (SD) alls inte genomtänkt. Här var Moderaterna av maktpolitiska skäl alltför heta på gröten för att, i likhet med de danska och norska allianspartierna, skapa ett bredare parlamentariskt underlag genom att förlita sig på SD:s aktiva, eller mer troligt, deras passiva stöd i olika frågor, vilket – just detta att få stöd av ett högerextremt parti – inte var tillräckligt väl förankrat i borgerligheten och inte ens i Moderaterna. Fallet i opinionen för M är ett tydligt utslag för just detta faktum. Så det ligger mycket i vad Reinfeldts tidigare talskrivare säger i en färsk debattartikel i Expressen, att M:s problem är populismen.

 

För det sjätte så uppfyllde heller inte partiledaren AKB de krav på ledarskap som krävs för att bli en lyckad ledare för Moderaterna och även så för alliansen. Och vad mera är så är de två mest troliga efterträdarna till AKB, Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, rimligen heller inga quick fixar på M:s opinionsproblem. Båda dessa har i grunden en med AKB rätt likartad profil och politisk agenda så ett byte till någon av dessa lär inte på något märkbart sätt lyfta Moderaterna i opinionen fram till valet nästa höst. Så oavsett vem som nu tar över så står sig prognosen att Moderaterna med betydande sannolikhet går mot ett katastrofval hösten 2018.

Robert Björkenwall

Kolumn

Gunnar Lassinantti

Gunnar Lassinantti: Varför kärnvapenförbud?

Den 7 juli beslutade 122 länder i FN, däribland Sverige, att förbjuda kärnvapen. Förbudet börjar gälla när 50 länder ratificerat det. Påven har deklarerat att Vatikanstaten gör det redan denna vecka.

 

 

För 55 år sedan stod världen vid randen av ett kärnvapenkrig under Kubakrisen. FN:s nedrustningsförhandlingar startade med en tongivande roll för Sverige. 1968 beslutade en enig svensk riksdag att ansluta sig till ickespridningsfördraget, NPT. Dåvarande fem kärnvapenländer gavs rätt att ha kärnvapen under en övergångstid, men de förpliktigade sig att avveckla dessa. Övriga fördragsländer garanterade att inte skaffa kärnvapen. Nordkorea står utanför fördraget.

Kärnvapenländerna har inte levt upp till sina nedrustningslöften. Även om antalet kärnvapen minskat till cirka 15 000, moderniserar alla vapenländer sina arsenaler till stora kostnader. Kvarvarande vapen kan förinta jordklotet och civilisationen flera gånger om. Alla andra massförstörelsevapen omfattas redan av förbud. Det gäller biologiska vapen, kemiska vapen, antipersonella landminor och klustervapen.

Nedrustningsförhandlingarna har inte gjort några framsteg på mycket lång tid. Ett nytt steg behövs därför. Förbudet är ett svar på detta. Humanitära skälen för kärnvapenförbud har ökat, vilket bland annat Internationella Röda korset och Internationella Röda halvmånen påvisat. En bred internationell fredsrörelse står bakom kravet inom International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, ICAN.

 

Nato eller kärnvapenförbud? En militant debatt mot förbudet har anförts av moderata och liberala politiker och borgerliga ledarskribenter lierade med dem. USA och Nato har lagt sig i vår inhemska debatt på ett sätt som inte skett tidigare. Varningsord har rests att en svensk ratificering kan försvåra kontakterna med Nato. USA har skrämt alla Natoländer att bojkotta förbudet. Även Finland med borgerlig regering, avsaknad av Sveriges politiskt förankrade nedrustningstradition och en närmast obefintlig debatt i frågan har ställt sig utanför.

Sveriges säkerhets- och nedrustningspolitik ska beslutas i Stockholm, inte i Washington eller av Nato i Bryssel. Vår nya regering har återtagit en god svensk nedrustningslinje efter parentesen med Carl Bildt som utrikesminister.  Risken finns att en eventuell borgerlig regering – om den olyckan skulle bli resultatet av nästa års val – kan sabotera en anslutning till förbudet. Kräv en ratificering av kärnvapenförbudet snarast av Sveriges riksdag!

Gunnar Lassinantti

Kolumn

Britta Lindblom

Britta Lindblom: Rapport från huset med gul triangel

”Det är lite mañana som gäller, säger många. Då har de inte sett de grekiska pensionärerna som arbetar i sina barns företag.”

Lue lisää

Britta Lindblom

Britta Lindblom.

Kolumn

Anette Karlsson

Anette Karlsson: Minska hälsoskillnaderna!

“Människor önskar enkla saker av vårdreformen. Man måste få vård utan långa köer. Klientavgifterna får inte förhindra en från att komma till läkaren. Vården måste vara kvalitativ. Socialtjänsterna måste fungera. Barn, åldringar och funktionshindrade ska tas hand om” skriver Anette Karlsson.

Lue lisää

Anette Karlsson

Kolumn

Norge och Norden

Norge.

Kommentar: Starkast stöd och mest kris? Verkligen?

Arbeiderpartiet är Norges största parti och samtidigt den krisande förloraren. Varför?

Lue lisää

Norge och Norden

Norge.

Kolumn

Jacob Söderman

Jacob Söderman: Upp till kamp för förändring!

”Ni får förlåta mej, men Ibland känns det som om statskyrkan och Partiet har samma problem.”

Lue lisää

Jacob Söderman

Jacob Söderman