En undersökning som nyhetsbyrån Uutissuomalainen har gjort bland de sex största fackförbunden visar på en tydlig ökning i medlemsantalet hos dessa. Vissa förbund fick i mars hundratals flera nya medlemmar än vanligt.

På fackförbundet JHL, som samlar arbetstagare inom den offentliga sektorn och välfärdsområdena, har ökningen varit enorm. I mars fick förbundet kring 1150 nya medlemmar, en ökning på över 500 från år 2019. Det motsvarar en procentuell ökning på kring 80 procent.

Även hos Undervisningssektorns fackorganisation OAJ och på Servicefacket PAM har man märkt av en ökning i medlemsantalet. Dessutom har Allmänna arbetslöshetskassan YTK fått 28 000 nya medlemmar under tidsperioden mars-april, i jämförelse med kring 1000 i veckan vanligtvis.

Fackcentralen FFC:s ordförande Jarkko Eloranta skrev om fenomenet redan för två veckor sedan (2.4) på sin blogg. Enligt Eloranta har den rådande krisen väckt många arbetstagare, som nu söker skydd hos fackförbunden – såväl i Finland som Europa och USA.

– Krisen har tagit vikten av en facklig rörelse och medlemskap i ett fackförbund till en helt ny nivå. I knappa tider söker man trygghet där man har hittat den förut. I arbetslivet har den alltid funnits och finns i fackföreningsrörelsen, skrev Eloranta då.

Han uppmanade även alla arbetstagare att gå med i ett fackförbund från dag ett – oavsett om det råder kris eller inte.

– Förhoppningsvis kommer det inte att komma en ny pandemi inom en snar framtid men förändringar och utmaningar kommer det att finnas tillräckligt av, i arbetslivet och arbetsplatserna.

Mer än bara arbetslöshetsskydd

På Industrifacket har man sett en positiv medlemsökning sedan början av november. Organisationsombudsman Nina Wessberg uppger att många arbetstagare vaknade redan under höstens kollektivavtalsförhandlingar. Då anslöt sig många till facket för att stöda kampen mot de omstridda kiky-timmarna.

Till Industrifacket, som idag har cirka 200 000 medlemmar, ansluter sig varje månad hundratals personer. Antalet som ansluter sig är varje vecka högre än antalet som avslutar sitt medlemskap. Likt Eloranta tror Wessberg att de turbulenta tiderna är en stor orsak.

– I kriser som den vi lever i just nu är det naturligt att folk förlitar sig på institutioner för trygghet: THL, regeringen, polisen.. Det är mänskligt, samtidigt som det är en sorts symbolik för den nordiska välfärdsstaten. Att det som ibland kan upplevas som byråkratiskt och krångligt också är så stabilt att man kan lita på det när det behövs.

Till dessa institutioner räknar Wessberg också fackföreningsrörelsen.

– Facket har en lång tradition av att ta hand om sina medlemmar så bra som möjligt. Det ger en trygghet i en situation som den här, då man inte vet hur vardagen ser ut imorgon eller om en vecka.

– Dessutom hoppas jag ju att folk inser att facket är mycket mer än bara ett skydd för arbetslöshet.

Också den fackliga verksamheten har ändå påverkats av coronakrisen. Under de rådande förhållandena är det bland annat omöjligt att träffa medlemmar och ordna skolningsverksamhet, en viktig del av förbundens verksamhet.

Wessberg beskriver det som absurt och frustrerande att inte kunna nå ut till medlemmarna på bästa sätt i tider som dessa – särskilt som de i allmänhet inte har möjlighet till distansjobb.

– Vår verksamhet bygger på relationer och ett förtroende mellan människor. Hur bygger man upp det om man inte kan möta den andra personen?

Ändå inget ont som inte för något gott med sig, menar Nina Wessberg. En stor del av verksamheten sköts nu istället elektroniskt, till exempel utbildningar och medlemsundersökningar, vilket kan vara nyttigt för framtiden.

– Vi har verkligen fått tänka om, eller tänka på ett annat sätt, gällande verksamheten. Det är spännande samtidigt som det är skrämmande.