Kultur

Sankt Petersburg var revolutionens vagga – Ett vittne berättar

Saana Saarinen.
Saana Saarinen.
Saana Saarinen.

”Närmast av en slump kom Ahola-Valo att på bara åtta meters avstånd se det historiska ögonblicket då Lenin efter att ha skakat hand med Svinhufvud frågade om denne var nöjd med erkännandet.”

 

Bokrecension: Saana Saarinen – Vallankumouksen suomalainen silminnäkijä. Aleksanteri Ahola-Valon vuosi 1917 Pietarissa. Elpo ry, 2017, 105 s.

 

Hundra år efter inbördeskriget i Finland och de ryska revolutionskrigen är det minsann ingen brist på ny litteratur som berör de dramatiska händelserna. En av de finländare som på nära håll kom att bevittna både februari- och oktoberrevolutionen i Ryssland var Aleksanteri Ahola-Valo vars livsöde för några år sedan i bokform skildrades av Saana Saarinen.

Nu har hon på nytt gett ut en bok där Aleksanteri Ahola-Valo framträder som ögonvittne till de två revolutionerna i Petrograd, nuvarande Sankt Petersburg, 1917.

 

Ahola-Valo var född 1900 i Ladoga-Karelen i dåvarande Storfurstendömet Finland, men flyttade redan som femåring med sina föräldrar till Sankt Petersburg. Där kom han han bevittna hur fredliga och obeväpnade demonstranter år 1905 sköts ner av tsarens trupper.

 

Denna händelse etsade så starkt in sig i den unge Ahola-Valos medvetande att han redan i tonåren anslöt sig till bolsjevikerna. Antipatin mot tsarväldet och sympatierna med Lenin löper nämligen som en röd tråd genom boken. Men mellan raderna framgår det att han mot slutet blev mer och mer kritisk mot den kommunistiska partidiktatur som växte fram. Han hyllar ändå Lenins anspråkslöshet i jämförelse med hur Stalin främst slog vakt om sin egen maktställning.

 

Sotare och historiskt vittne

Under revolutionsåren jobbade Ahola-Valo en tid som sotare i Petrograd. Därigenom kom han att inifrån se byggnader som var stängda för utomstående. Till de mer dramatiska episoderna hör bland annat hur han som sotare var med om att hjälpa ryska revolutionärer att fly från ett fängelse.

 

Ahola-Valo fick även bevittna det historiska handslaget mellan Svinhufvud och Lenin i Smolna då Finlands självständighetsförklaring fick sitt erkännande. Det var nämligen så att en av hans ryska vänner fått jobb i Smolnas bibliotek. När han gick dit för att låna böcker gjorde hans ryske vän honom uppmärksam på att några finländska herrar i cylinderhattar anlänt till Smolna. Närmast av en slump kom Ahola-Valo att då på bara åtta meters avstånd se det historiska ögonblicket då Lenin efter att ha skakat hand med Svinhufvud frågade om denne var nöjd med erkännandet.

 

Med i boken finns också det berömda mötet i Sjömansklubben i Sankt Petersburg då Alexandra Kollontaj, dotter till en av tsarens generaler men en hängiven bolsejvik, blev utbuad av de mensjevikiska matroserna. Klädd i päls och utsmyckad med guldringar försökte hon förtvivlat övertyga publiken hur hårt hon trots det kämpade för proletariatets seger.

 

Ahola-Valo som vid den här tiden ännu var övertygad bolsjevik talar om Alexandr Kerenskijs ”borgerliga regering” och hur Kerenskij ville kuva ”vänstern”. Därmed är vi inne på den evigt återkommande spekulationen: hur skulle både Ryssland och världen ha sett ut om Kerenskijs interimistiska regering, inte ”borgerlig”, utan med socialistrevolutionärer och de socialdemokratiska mensjevikerna skulle ha segrat. Kunde de ha lagt grunden för en modern västerländsk demokrati av samma typ som vi sett i Norden och många andra länder? Hade resultatet blivit demokratisk socialism i kombination med en social och liberal demokrati – om än i rysk tappning?

 

Av förekommen anledning är och förblir den frågan obesvarad.

För alltid.

 

Vidare till Finland

Ahola-Valo själv hade tur. Just innan Stalins utrensningar på allvar satte igång under trettiotalet lyckades han ta sig till Finland. Paradoxalt nog skulle den tidigare så entusiastiske bolsjeviken Ahola-Valo sedermera bli ombedd att måla ett porträtt av president Risto Ryti!

 

Trots sin vetskap om Stalinterrorn ifrågasatte han aldrig oktoberrevolutionen. Tvärtom talade han hela tiden om nödvändigheten och oundvikligheten i bolsjevikernas maktövertagande, vilket utgjorde själva fundamentet för sovjetstatens existens. Ändå var han väl medveten om att mycket i Sovjetunionen spårade ut redan från början.

 

Man får ohjälpligen det intrycket att Ahola-Valo i politiska frågor var ytterst lätt att påverka och att han hade svårt att genomskåda de propagandistiska kulisserna. På ett ställe talar han om hur arbetarna var med om att genomföra den franska revolutionen i slutet av 1700-talet. Förmodligen ett påstående han fått från bolsjevikerna. I verkligheten spelade industriarbetarna en undanskymd roll i det franska revolutionsdramat.

Ahola-Valo var en framstående konstnär och några av hans teckningar och målningar är publicerade i boken. Allt från en oljemålning från den tidiga morgon då februarirevolutionen startade i Sankt Petersburg 1917 till en ytterst välgjord teckning föreställande Lenin.

 

En ovanlig människa – ett ovanligt människoöde. Det var Aleksanteri Ahola-Valos liv. Värt att uppmärksamma i samband med att Finland nyligen fyllt hundra år som självständig nation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa