De finlandssvenska socialdemokraternas samarbete med Svenska Finlands folkting har knappast någonsin ägt rum i så positiva tecken som just nu.

De omvälvningar som har ägt rum de senaste åren i Finland har manat finlandssvenskarna att hålla samman. Vi försvarar vår kultur, vår rätt till utbildning, våra rättmätiga krav på en hälso- och sjukvård som ter sig begriplig för klienter, som främst är hänvisade till svenskan för att klara sin livssituation. Det kan bokstavligen gälla att överleva.

En medverkande faktor till en fungerande samlevnad mellan socialdemokraterna och Svenska folkpartiet är sättet som folktingets kansli arbetar på. Jag tänker med nöje och tillfredsställelse tillbaka på samarbetet med folktingets sekreterare Marcus Österlund.

I kritiska ögonblick har socialdemokraterna gjort en strong insats för samarbetet över partigränser för den svenska befolkningen.

Jag invaldes för SFP i folktinget år 1964 och fick Ingvar S. Melin till bänkkamrat. Situationen skilde sig grällt från dagens. Finlandssvenska fundamentalister från Sydösterbotten motsatte sig undervisning i finska i vår svenska folkskola, senare grundskola. Man var iklädd skygglappar även på många andra områden. Min verksamhet fortsatte som invald socialdemokrat i tinget. Insatsen sträcker sig – med avbrott – över femtio år.

Den unga generation som i mitten av sextiotalet stormade in i Finlands svenska arbetarförbund stod friare i sitt förhållande till folktinget. Då Lars Lindeman ingick i regeringen 1966 – 1968 tillsattes en språkskyddskommitté. Senare fick förbundet en företrädare i Rundradions förvaltningsråd – Kaj Laxén – som spelade en framträdande roll i den utdragna debatten om en svensk tv-kanal, kallad kustkanalen. Arbetarförbundet ställde också upp då det gällde att trygga Yleisradios finansiering och särskilt den svenskspråkiga verksamheten i radio och tv.

Senare har vi sett hur t.ex. riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta med sin nordiska aktivitet och sitt engagemang i den allsvenska riksdagsgruppen drivit på gruppens verksamhet. Det har inte alltid varit så, att Svenska folkpartiet med entusiasm skulle ha anslutit sig till socialdemokratiska förslag, man har kanske uppfattat att en bred uppslutning skulle kunna nagga ett något slags monopol på svenska frågor, som kantänka innehades av SFP. I dag är de svenska socialdemokraterna erkända som lika goda svenskar som någonsin SFP:s skaror.

Bleka nöden har tvingat fram en större tolerans, en mjukare samarbetsvilja och ett mera positivt klimat mellan folktingets ledande grupperingar. Det är glädjande, men inte avgörande, att finska politiska grupper fått fotfäste i tinget. Det tål vi nog.

Personligen gläds jag över att ha tilldelats tingets förtjänstmedalj i silver. Jag tror Britta Lindblom och Christina Helsing också är glada över sin utmärkelse. Mitt tack går till partikamrater som hållit förslaget om en dekoration levande. Och fräckt nog tycker jag att min insats genom många år kunde meritera en viss uppmärksamhet.

Just nu måste det svenska i landet försvaras med all kraft. Det gäller att skärpa sinnets stål.