MENY
Turva – Hymy

Tusentals barn föds i bangladeshiska flyktingläger

Kuva: Foto: Kamrul Hasan/IPS
En kvinna med sitt barn i ett av de många flyktingläger som upprättats för rohingyer i Bangladesh.

Närmare 50 000 av alla de rohingyer som lyckats ta sig till Bangladesh beräknas vara gravida eller är kvinnor som har mycket små barn. Det är en grupp som har ett särskilt behov av stödinsatser.

 

Regnet öser ner på de hundratals unga mammor som står och köar för att få proviant i ett flyktingläger i Bangladesh. En av dem är Rashida, som står barfota i en klänning vars nederdel är täckt av lera medan hon håller om sitt magra spädbarn. Hennes man försvann under den svåra flykten från Burma och hon är nu helt utblottad och väntar på att få tillgång till mat och mediciner.

Över en halv miljon rohingyer har sedan i augusti flytt undan den burmesiska militärens våld, över gränsen till det fattiga och redan tätbefolkade Bangladesh. Fortfarande kommer det varje dag nya flyktingar. FN:s befolkningsfond, UNFPA, beräknar att det i gruppen finns närmare 150 000 nyanlända kvinnor som är i reproduktiv ålder, och enligt en rapport är över 50 000 kvinnorna gravida eller har barn som fortfarande ammas.

Vårdbehoven är stora bland de gravida flyktingarna, men de sjukhus som försöker hjälpa dem är underfinansierade och överbelagda och tvingas jobba hårt för att ge så många kvinnor och nyfödda barn som möjligt den service de har behov av. Internationella biståndsorgan försöker avhjälpa bristen så gott det går, bland annat har UNFPA skickat in 35 barnmorskor i två av lägren.

Barnäktenskap och höga födslotal är vanligt förekommande hos rohingyerna. Uppgifter från FN-organet OHCHR gör gällande att de flesta flyktingarna gift sig redan i 16-17-årsåldern och ofta fått barn strax därefter.

En undersökning som gjorts av biståndsorganisationen Care International i flyktinglägret Balukhali i Cox’s Bazar visar att många flickor och unga kvinnor i åldern mellan 13 och 20 år redan fått barn, eller är gravida. Samma undersökning visar att kunskaperna om preventivmedel är mycket begränsade bland flyktingarna.

Många bangladeshier har donerat pengar till flyktinglägren, eftersom det anses vara en god gärning att hjälpa andra muslimer som hamnat i nöd. En del av dessa pengar används för att bygga upp koranskolor vars imamer ofta är motståndare till preventivmedel. Det innebär ett hinder för de lokala myndigheter och internationella organisationer som arbetar med att öka användningen av preventivmedel bland flyktingarna.

Lailufar Yasmin, som arbetar vid fakulteten för internationella relationer vid universitet i Dhaka och genomför en studie i flyktinglägren, säger att hon vid sina första besök uppfattade det som att de flesta flyktingkvinnor var äldre eller i medelåldern.

‒Men när jag frågade hur gamla de var fick jag veta att de var i 20-årsåldern, berättar hon.

Enligt Lailufar Yasmin har det hårda liv många av kvinnorna levt, med många graviditeter, tillsammans med de svåra trauman som flykten medfört, lett till att många av kvinnorna ser betydligt äldre ut än vad de är.

‒Många har gift bort sina döttrar tidigt för att undvika att soldater utsätter dem för våldtäkt, säger hon.

Tusentals flyktingbarn väntas bli födda i bangladeshiska flyktingläger den kommande tiden och behovet av att vårdinsatserna stärks kommer därför att förbli mycket stort.

Nyfödda barn i ett av flyktinglägren. Foto: Umer Aiman Khan/IPS

ÄMNESORD

Diskussion

Kvinnogrupper i Peru rasar mot amnesti för Fujimori

Kuva: Foto: Mariela Jara/IPS
Konferens vid Flora Tristán kvinnocenter i samband med planeringen av en demonstration mot kvinnovåldet. Vid mikrofonen står organisationens ordförande Liz Meléndez.

En politisk kris med flera ministeravgångar är resultatet efter att den tidigare presidenten Alberto Fujimori beviljats amnesti för sina brott i Peru. Kvinnoorganisationer menar att benådningen innebär att en person som gjort sig skyldig till några av de värsta kränkningarna av kvinnors mänskliga rättigheter nu har släppts på fri fot .

 

 

På julaftonen meddelades att Perus president Pedro Pablo Kuczynski benådat ex-presidenten Alberto Fujimori, som suttit i fängelse för att avtjäna ett 25-årigt straff för korruption och människorättsbrott.

–Detta urvattnar alla åtgärder regeringen kan tänkas göra för att skapa ett samhälle utan våld, eftersom man har frigivit en av de värsta förövarna när det gäller kvinnors mänskliga rättigheter, säger Liz Meléndez, som är ordförande för organisationen Flora Tristán kvinnocenter.

Hon säger att Alberto Fujimori var ansvarig för en politik under 1990-talet som ledde till att många tusentals andinska bondekvinnor utsattes för tvångssteriliseringar. Det är en anklagelse som den tidigare presidenten nu inte kommer att bli utredd eller bestraffas för, eftersom han åtnjuter amnesti.

–Denna straffrihet är skandalös, säger Liz Meléndez.

Hon hävdar att det finns en dokumentation av över drygt två tusen fall av steriliseringar, som dessutom hade kunnat vara betydligt större.

 

Många utsätts för våld trots lagar

Misstron mot landets regering har ökat ytterligare eftersom president Pedro Pablo Kuczynski utnämnt 2018 till ett år ”för dialog och försoning” för att rättfärdiga straffeftergiften gentemot den tidigare presidenten.

Peru har specifika lagar och bedriver offentliga satsningar mot könsbaserat våld. En sådan lag är den som är riktad mot så kallade femicide, mord på kvinnor.

Men trots lagarna är våldet mot kvinnor omfattande i landet. Statistik från departementet för kvinnofrågor, MIMP, visar att 991 kvinnor mördades mellan 2009 och 2017, medan ytterligare 1 275 kvinnor utsattes för mordförsök. Det innebär ett snitt på tio sådana mord i månaden i Peru, ett land med knappa 32 miljoner invånare.

Enligt MIMP föll 116 kvinnor offer för sådana mord under förra året, och i en stor majoritet av fallen var förövaren en person som kvinnan hade en relation med.

Trots lagarna mot kvinnovåld uppger hela sju av tio peruanska kvinnor att de ofta utsätts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld från sina partners. Detta enligt en folkhälsoenkät som genomfördes under 2016.

Under slutet av förra året genomförde Ombudsmannakontoret, som är ett fristående statligt organ, en kampanj mot det våld som drabbar landets kvinnor samtidigt som 2018 utsågs till ett ”år för jämställdhet och icke-våld mot kvinnor”.

 

Risk att lagen blir papperstiger

Patricia Sarmiento vid Ombudsmannakontoret berättar för IPS att hennes organ genomfört flera satsningar för att bekämpa våld inom familjen. Ett exempel är utbildningar av poliser och jurister för att motverka inställningen att medling är en lämplig metod för att hantera mäns våld mot kvinnor.

–Det är oacceptabelt, säger Patricia Sarmiento till IPS.

En annan satsning handlar om att polisen ska ha de resurser som behövs för att kunna erbjuda våldsoffer de skyddsåtgärder de kan vara i behov av. En rapport från Ombudsmannakontoret som bygger på en genomgång av rättsfall visar att många av de kvinnor som blivit mördade i landet tidigare hade anmält sina partners för misshandel.

–I ett av fallen hade en kvinna gjort fyra polisanmälningar utan att bli erbjuden skydd. Sånt ska bara inte få ske, säger Patricia Sarmiento.

Hon menar att lagarna mot kvinnovåld måste kompletteras med den budget det krävs för att kunna tillämpa lagstiftningen – tillsammans med andra satsningar mot det könsbaserade våldet.

–Annars blir lagen bara en papperstiger, säger Patricia Sarmiento.

Flera lokala organisationer oroar sig samtidigt för i vilken utsträckning landets regering är beredd att arbeta mot det våld som landets kvinnor drabbas av. Liz Meléndez menar att det viktigaste är att stärka det förebyggande arbetet.

–Det handlar bland annat om att se till att skolorna bedriver en sexualundervisning där genusfrågor står i centrum, något som tyvärr fortfarande är oklart med nuvarande regering, säger Liz Meléndez.

 

 

Diskussion

Många dör fortfarande på väg till Europa

Kuva: Foto: Simba Russeau/IPS
Hawiyeh Awal från Somalia som efter att ha lämnat Libyen blev strandsatt på gränsen mellan Libyen och Tunisien.

Färre tar risken men förra veckan uppges 160 flyktingar och migranter ha drunknat på sin väg över Medelhavet. FN:s flyktingorgan UNHCR uppmanar länder att erbjuda fler platser för vidarebosättning.

 

Även om tillströmningen av flyktingar och migranter har minskat är det fortfarande många som ger sig ut på den riskfyllda färden till Europa.

−Vi vill se en övergripande strategi för att kunna hantera situationen där migranter och flyktingar ger sig av på farliga färder genom Saharaöknen och över Medelhavet, säger UNHCR:s talesperson William Spindler.

Förra måndagen räddade den italienska kustbevakningen 60 personer och tog hand om åtta kroppar. Det befaras att uppemot 50 personer, däribland 15 kvinnor och 6 barn, kan ha drunknat.

I onsdags sjönk en gummibåt med 100 flyktingar utanför Libyens kust. Libyen är ett av de länder som flest flyktingar passerar.

Det beräknas att omkring 227 000 flyktingar har behov av vidarebosättning i 15 prioriterade länder längs rutten över centrala Medelhavet.

Trots att UNHCR förra året vädjade om 40 000 platser för vidarebosättning av flyktingar har FN-organet endast fått tillgång till 13 000 platser.

Efter uppgifter om att migranter sålts på auktioner och utsatts för fruktansvärda förhållanden i läger i Libyen har både UNHCR och Internationella migrationsorganisationen, IOM, evakuerat hundratals flyktingar från Libyen till Niger.

EU har dock fortsatt att hjälpa den libyska kustbevakningen med att stoppa och skicka tillbaka migranter.

 

”En skandal”

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein riktar kritik mot EU:s samarbete med Libyen. Han menar att EU:s arbete för att stoppa människor på flykt är inhumant.

− Det lidande som migranter utsätts för i förvar i Libyen är en skandal för mänsklighetens samvete. Vi kan inte tyst bevittna modernt slaveri, våldtäkter, sexuellt våld och utomrättsliga avrättningar i syfte att styra migrationen och hindra desperata och traumatiserade människor från att nå Europas stränder.

Han förklarar att den irreguljära invandringen måste avkriminaliseras för att migranters mänskliga rättigheter ska kunna skyddas.

Människorättsföreträdare har kritiserat avtalet mellan EU och Turkiet där migranter som kommer till de grekiska öarna skickas tillbaka till Turkiet. Många uppger att asylsökande inte är säkra i landet eftersom Turkiet inte beviljar asyl eller flyktingstatus till icke-européer.

UNHCR har uppmanat till insatser för att öka skyddet och stödet till länder som är första asylland, erbjuda säkra vägar för flyktingar till säkerhet genom vidarebosättning och familjeåterförening och ta itu med grundorsakerna till varför människor drivs på flykt.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Flyktinguppgörelse med Burma kritiseras

Kuva: Foto: Naimul Haq/IPS
Framtiden är osäker får de hundratusentals rohingya-flyktingar som nu lever i enkla läger i Bangladesh.

De många rohingyer som tvingats på flykt till Bangladesh undan våldet och terrorn i Burma ska kunna återvända, enligt en överenskommelse mellan länderna. Hur det ska kunna gå till är dock högst osäkert.

 

Kvinnoaktivisten Shireen Huq är grundare av Naripokkho, en av Bangladeshs främsta människorättsorganisationer. Och hon är kritisk till den uppgörelsen som landets myndigheter har gjort med Burma.

–Bangladesh skulle inte ha hastat från en bilateral uppgörelse, i synnerhet inte utan att involvera FN eller först konsultera flyktingarna själva, säger Shireen Huq.

Hon menar att landet först borde ha sökt diplomatiskt stöd från sina grannländer och andra viktiga aktörer som Ryssland och Kina.

–Det internationella samfundet måste öka sina påtryckningar för att få Burma att sätta stopp för mördandet, förföljelserna och diskrimineringen, säger Shireen Huq.

Framtiden för rohingyerna är fortsatt mycket osäker eftersom den burmesiska regimen vägrar att ge den förföljda minoritetsgruppen medborgarsstatus i landet. Det minskar möjligheterna för fred.

FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att det kommit 655 000 nya rohingyaflyktingar till Bangladesh sedan den 25 augusti förra året. Det innebär att det totala antalet burmesiska flyktingar i landet nu uppgår till över 954 000 människor.

I slutet av november förra året undertecknade Bangladesh och Burma ett samförståndsavtal med målsättningen att de människor som tvingats på flykt undan de militära angreppen i delstaten Rakhine ska kunna återvända hem.

Shireen Huq påminner dock om ett liknande avtal som ingicks mellan länderna 1993. Den uppgörelsen var dock inte särskilt framgångsrikt eftersom de flesta rohingyer som flytt undan förföljelserna i hemlandet inte var beredda att frivilligt återvända till Burma.

Hon menar att de bangladeshiska myndigheterna agerat generöst och ansvarstagande gentemot flyktingarna från grannlandet. Men det ingångna samförståndsavtalet ger hon inte mycket för.

–Det kommer att få samma resultat som uppgörelsen 1993, som tydligt visade att endast bilaterala åtgärder inte fungerar.

Hon menar att de rohingyer som nu finns i Bangladesh sannolikt kommer att bli kvar i landet under lång tid.

–Om vi förstått det hela rätt så kommer de inte tillåtas att återvända till sina hembyar, utan ska förflyttas till nya platser. Är det så, så är det på samma sätt som tidigare. De skulle förflyttas från ett läger i Bangladesh till ett läger i Burma. Det skulle innebära ytterligare en humanitär katastrof, säger Shireen Huq.

 

”Orättvist stor börda”

Uppgörelsen mellan Bangladesh och Burma har välkomnats av USA, EU och FN. Men andra bedömare menar att de båda länderna borde involvera en tredje part om de ska lyckas nå en hållbar lösning på krisen.

Den erfarne diplomaten Muhammad Zamir säger till IPS att omvärlden inte kan låta Bangladesh ensamt axla de komplexa problem som en repatriering av den förföljda minoritetsgruppen skulle medföra.

–Det är orättvist att Bangladesh lämnas själv med denna stora börda. Den allra viktigaste frågan handlar om att se till att flyktingarna erbjuds säkerhet och skydd när de väl återvänder.

När IPS möter Muhammad Zamir har han precis återvänt efter ett besök i flyktinglägren i Cox’s Bazar.

–Det som pågår i lägren är en humanitär katastrof som förvärras varje dag. Rohingyerna är redan traumatiserade och har lidit tillräckligt av de prövningar de utsatts för. Deras mardrömmar är i färskt minne och om de ska vilja återvända krävs det allvarliga satsningar för att garantera deras säkerhet på lång sikt, säger han.

Regeringsrepresentanter från Bangladesh och Burma har bildat en arbetsgrupp som har till uppgift att skapa förutsättningar för att flyktingar ska kunna börja återvända. Gruppens första möte ska enligt planerna hållas denna vecka.

 

Svår situation

Den tidigare armégeneralen M Sakhawat Husain arbetar numera som krönikör och politisk analytiker. Han är mycket kritisk till det samförståndsavtal som upprättats med Burma.

–Rohingyernas legitima och minsta krav – att erkännas som medborgare i sitt eget land – har helt ignorerats i uppgörelsen. Men tanke på att förföljelserna fortfarande pågår, vilket det har kommit flera rapporter om, hur ska en frivillig repatriering kunna genomföras?, frågar han sig.

M Sakhawat Husain säger till IPS att många av rohingyerna tvingats på flykt undan omänsklig behandling och ren tortyr.

–Det blir svårt för Bangladesh att skicka tillbaka dem på frivillig basis, säger han.

Även den tidigare ambassadören Muhammad Shafiullah menar att det skulle vara mycket svårt att genomföra en jättelik repatriering utan hjälp av FN-organ.

–Burma har vägrat att involvera FN. Hur ska vi kunna förvänta oss en smidig repatriering under de omständigheterna?, säger han.

Muhammad Shafiullah menar samtidigt att den bristande finansieringen av rohingyernas flyktingläger utgör ett mycket svårt problem.

–Hittills har FN-systemet lyckats samla in medel för sex månader och en till givarkonferens är inplanerad innan den tiden gått. Bangladesh har inte möjlighet att axla en så stor börda under längre tid. Och av precis det skälet undertecknade Bangladesh överenskommelsen om repatriering trots att villkoren var dåliga för landet, säger Muhammad Shafiullah.

 

 

 

Diskussion

”Endast de unga kan rädda planeten”

Kuva: Foto: Amantha Perera/IPS
Aktivisten Kumi Naidoo menar att världen bara kan räddas av de unga.

Dagens unga måste komma på nya lösningar på gamla problem som klimatförändringar och sociala orättvisor. ”Min egen generation har misslyckats”, säger den sydafrikanske aktivisten och nye generalsekreteraren för Amnesty International, Kumi Naidoo.

Lue lisää

Diskussion