Internationellt

Tyskland: Dådet i Hanau – ännu ett tillskott på en mardrömslik lista

Utøya, Charlottesville, Christchurch och senast Hanau. 

Joachim Kasten

Arbetarbladet

 

Det är en mardrömslik lista. Och den är långt ifrån fullständig. Den symboliserar brutala högerextremistiskt motiverade terrordåd. Ännu längre är den grymma statistiken över dödsoffren samt sårade personer och de närmast sörjande anhöriga.

 

Till bara en gemensam nämnare hör att gärningspersoner som Anders Behring BreivikJames Alex Fields, Brenton Tarrant eller den numera i Hanau misstänkte Tobias R styrdes av främlingsfientligt och/eller antisemitiskt hat.

 

Grym mordstatistik

 

Sätter man fokus enbart på Tyskland noteras långt över 600 våldsamma gärningar bara under loppet av 2019. Till konsekvenserna räknas enligt polismyndigheternas uppgifter ett tvåhundratal sårade personer samt tre mordoffer.

 

Fortfarande i färsk minne är ett avrättningsliknande dåd där CDU-kommunalpolitikern Walter Lübcke i början av juni förra året sköts ihjäl i sin egen trädgård. Till motivläget hörde bevisligen hans välvilja att verkställa åtgärder för att hjälpa asylsökande och flyktingar.

 

Den 9 oktober chockades den tyska offentligheten på nytt av det dramatiska attentatet mot en synagoga i Halle. Dådet krävde två dödsoffer men den planerade massakern av judiska medborgare förhindrades lyckligtvis av synagogans massiva ekdörr.

 

Under den innevarande veckan drabbades förbundsrepubliken återigen av ett våldsbrott med klart rasistiska förtecken. Terrorattacken i Hanau riktades mot två shisha-barer som i regel besöks av personer med invandrarbakgrund.

 

Enligt det numera kända scenariot sköt och dödade den misstänkte 43-årige Tobias R nio bargäster med bland annat turkiska eller kurdiska rötter. Efter flykten till sin bostad mördade han enligt polisrapporteringen även sin mor och avled sedan för egen hand.

 

Vita ensamvargar

 

Attentatet i den hessiska staden Hanau skedde i en fas, då både regeringen samt åklagar- eller polismyndigheterna äntligen tycks vakna inför den skräck som högerterrorism har för avsikt att sprida (inte bara) i det tyska samhället.

 

Förbundsdagen diskuterade och antog nya lagliga regler för hatbrott som i allt högre grad förgiftar atmosfären med hjälp av internet och de så kallade sociala medierna.

 

I början av månaden rapporterades dessutom om polisräder i sex delstater mot den så kallade Gruppe S som anses vara en högerterroristisk förening med syftet att genomföra våldsdåd mot politiker och invandrare. Det som man enligt en del källor vill provocera fram är en upptrappning till inbördeskrigsliknande omständigheter. Visserligen arbetar motsvarande terrorgrupper oberoende från varandra men är samtidigt ideologiskt sammankopplade i hemliga nätverk.

 

Som bara en länk för att samordna processen betraktas den nynazistiska organisationen Blood and Honour som är aktiv även i Storbritannien och Skandinavien. Dess beväpnade arm i Tyskland är den illegala gruppen Combat 18 (18 står för första och åttonde boktaven i alfabetet, det vill säga AH – Adolf Hitler).

 

Strategin som man följer kallas enligt terrorexperter ”motstånd utan ledare”. Deras terroraktioner beskrivs ofta med bilden av ”vita ensamvargar”, som opererar och slår till oberoende från varandra. Även den tidigare – mellan 2000 och 2007 aktiva gruppen – NSU (Nationalsozialistischer Untergrund) verkade länge enligt den strategin i det fördolda och ansvarade för tio mord och 43 mordförsök.

 

Högerpopulismen

 

Den politiska reaktionen i förbundsrepubliken efter Hanau-dådet är samfällig bland de demokratiska partierna. Så talade förbundskansler Angela Merkel om rasism och det utbredda hatet som ”gift”. Även SPD:s partisekreterare Lars Klingbeil använde sig av en liknande metafor. I synnerhet
anklagade han det högerpopulistiska partiet AfD för att ”förgifta” det politiska klimatet i Tyskland. Han krävde ett ”uppror av de anständiga” i landet.

 

I den mediala debatten reses också frågan om gärningsmannens motiv kan betraktas som ”politiskt” eller om det ”enbart” rör sig om ett ”vansinnesdåd” av en patologisk figur.

 

Enligt en del upphittade dokument drevs Tobias R av bland annat av fullständigt absurda konspirationsteorier om en ”hemlig världsregering” som bara han har kontakt till. Men samtidigt spred han i ett 24-sidigt ”manifest”till ”det tyska folket” förintelsefantasier mot ”mindervärdiga folkslag”.

 

På det politiska planet är det inte minst företrädare för AfD om vill framställa den misstänkte gärningsmannen från Hanau som enbart driven av ”vansinne”. Det som de i så fall fullständigt blundar för är att dådet skedde i ett samhällsklimat, där främst det egna partiet bidrar till att väcka invandrarhat och rasism.

 

Ökänt är att AfD-profiler som Björn Höcke anser att ”befolkningen i Tyskland bytts ut” samt att gruppledaren i förbundsdagen Alexander Gauland hotade med att ”jaga” andra partier för att ”ta tillbaka” det egna landet. Att motsvarande utspel inte bara är löst prat utan kan ha ödesdigra konsekvenser belägger även ett dåd som det i Hanau.

 

Varför log Anders Behring Breivik i polisbilen mot fotografen? Eftersom han var driven av vansinne? Nej, han hade lyckats. Och visst var han också ett patologiskt fall – ingen massmördare kan vara mentalt frisk. Men han var också ansvarig för sitt dåd som förorsakats att sjukliga politiska värderingar som spreds med syftet att destabilisera ett land.

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE