Moral eller dubbelmoral, etik eller kriminalitet, exploatering eller självbestämmande – dessa och andra motsatspar är ständigt återkommande kategorier i den känsloladdade debatten om prostitution. Förbjuda eller legalisera sexhandeln?
Den frågan besvaras olika i Europa. Som de mest motsatta mönstren och värderingar räknas inte minst förhållandena i Sverige och Tyskland. Medan den svenska sexköpslagen straffbelägger torskarnas efterfråga har en radikal förbudstanke aldrig varit vägledande för beslutsfattarna i förbundsrepubliken.

I december 2001 antog den dåvarande röd-gröna regeringen Europas kanske mest liberala prostitutionslagstiftning. Reformen innebar ett paradigmenskifte som avreglerade större delar av sexhandeln. Den bärande idéen var göra prostitution till ett yrke samt att trygga ”sexarbetarnas” villkor genom bättre sociala rättigheter. Den prostituerades tjänster skulle tas ut ur skamvrån och en halvkriminell gråzon.

Förhoppningen var dessutom att motverka tvångsprostiutionen och kvinnohandeln genom större transparens i bordellbranschen.

Modellen misslyckades
Erfarenheterna efter drygt femton år är däremot nedslående. Realiteten levde aldrig upp till reformens välmenade målsättningar. Bara en symbol för det är att endast ett 40-tal kvinnor anmälde sig till sjukförsäkringen.

I ett uppmärksammat reportage talade Nyhetsmagasinet Der Spiegel 2013 om ”Bordell Deutschland” med en sexköpsdjungel av uppsattningsvis 200 000 – 400 000 prostituerade och upp till 3 500 öppet verksamma bordeller.

Efter årslånga debatter bidrog den sega kritiken till reformens reform. I juni förra året antog förbundsdagen i Berlin ett så kallat Prostituiertenschutzgesetz, vars främsta syfte är att skydda inom sexhandeln verksamma kvinnor och män. Med en övergångsperiod på sex månader gäller det nya regelverket från och med den 1 januari i år.

Krav på “hor-legitimation”
Enligt den dåvarande familjeministern Manuela Schwesig (SPD) är den nya skyddslagen för prostituerade en kompromiss mellan olika intressen och värderingar.

I ett tal inför parlamentet fastslog hon att 2001-års reform var en “legalisering utan regler“ som innebar att det var lättare att etablera en bordell än ett gatukök.
”Den tiden är förbi!”, hävdade hon.

Till hörnpelarna i den nya lagen räknas bland annat föreskrifter om att verksamheten inte längre kan kamoufleras som ”rumsförmedling” eller ”wellness-club”. Den ansvarige företagaren får dessutom inte vara införd i straffregistret. Vidare åläggas hen att uppfylla krav för byggnads- och arbetssäkerheten med bland annat alarmsystem som skydd mot våldsamma övergrepp.

För den prostituerade kvinnan eller mannen medför de nya förordningarna skyldigheten att anmäla sig på den kommunala myndigheten och genomgå regelbundna hälsokontroller och rådgivning. Avsikten är att under den processen möjligen finna indicier för tvångslägen och tvångsprostitution. Den på så sätt officiellt registrerade sexarbetaren förses med en ”Huren-Pass” ett hor-leg som det heter i branschjargongen. Legitimationen måste vid behov kunna visas upp för att intyga hens legala status. Vid kontroller kan myndigheterna reagera med böter på upp till 1 000 euro.

Ytterligare ett nytt inslag är en kondomplikt under själva samlaget. Bryts mot den regeln kan torsken bötfällas med ett straff upp till 50 000 euro.

Återigen omstridd
De aktuella tyska prostitutionsreformen innebär tveklöst en strängare reglering av sexhandeln än tidigare. Tillsammans med “lagen mot människohandel och tvångsprostitution“ ska den enligt SPD-politikern Manuela Schwesig bidra till att bekämpa våldet och främst kvinnornas exploatering i sexbranschen.

Men konflikten om lagens påstådda effekter kommer ändå att fortsätta.
Som ansvarig minister var Schwesig medveten om att man till och med inom kvinnorörelsen hyser olika uppfattningar om reformens grundläggande värderingar och syften. Striden går enligt henne mellan dem som anser att all sexhandel måste förbjudas och dem som förespråkar största möjliga liberalitet så länge den sexuella tjänsten utövas frivilligt.

”Båda extrempositionerna är felaktiga”, ansåg Manuela Schwesig i sitt uttalande som statsråd i juni förra året.

Visserligen finns ännu inga hållbara erfarenheter med den mellanvägen som stadgades av den svart-röda koalitionen i Tyskland, men i det mediala ekot har redan formulerats farhågor och tvivel på flera plan.

Enklare frågor kretsar kring frågan hur till exempel kondomplikten ska kontrolleras i praktiken eller om torskarna innan sexköpet verkställs ska begära att få se “hor-leget”?

Är det dessutom realistiskt att tänka sig en sexköpsaffär där kunden vill säkerställa att inte råka ut för en tvångsprostituerad?

Tveklöst kan man ifrågasätta att den nya lagens värdebildande syfte kommer att ändra kundernas beteendemönster.

En helt annan och snarare principiell aspekt betonas av sexarbetarföreningen “Dona Carmen“ i Frankfurt. I en intervju med radiostationen Deutschlandfunk kritiserar en taleskvinna att de prostituerade kvinnorna inte skyddas utan utsätts för en omfattande kontroll. Hon förstår att syftet är att reducerar utbudssidan, men kontroll och övervakning leder enligt henne till en stigmatisering av de som jobbar i sexbranschen.

Rädslan för en slags ”tvångs-outing”, det vill säga att officiellt bli registrerad som ”hora” begränsar enligt en färsk rapport av lokaltidningen Hamburger Morgenpost frivilligheten i att lyda anmälningsplikten. Av den nordtyska metropolens cirka 6 000 prostituerade har under de senaste månaderna enbart 130 ansökt om ”hor-leget”, skriver tidningen.

Ytterligare ett dilemma som följer i spåret av försöket att reglera sexhandeln är att det framtiden i ännu högre grad utvecklas ett legalt och ett illegalt utbud. Perspektivet ger då fortsatt näring åt en trend då tjänsterna erbjuds till dumping-priser av de som av olika orsaker inte vill eller kan registrera sig.

Männens ansvar
Att Tyskland bortsett från snarare symboliska inslag av olika skäl inte följer Sveriges eller Frankrikes regelverk om att förbjuda sexköp betyder också att torskarnas ansvar för våld och eländet i branschen fortfarande nedprioriteras.

”Männen bör skämmas för sin sorgliga och ovärdiga roll”, skrev den legendariske socialdemokratiske ledaren August Bebel redan 1879 i boken ”Die Frau und der Sozialismus” med blick på den dåvarande debatten om prostitution.

Hans nästan 140 år gamla analys verkar förvånansvärt aktuell. Bebel anklagade
att en utbredd dubbelmoral förhindrade att iaktta männens ansvar. Deras efterfråga var skyddad medan de ”liderliga” kvinnorna syntes och utsattes för moralisk förtal, samtidigt som männen återigen försvann i anonymiteten.

§ 32 Kondompflicht;..

(1) Kunden und Kundinnen von Prostituierten sowie Prostituierte haben dafür Sorge zu tragen, dass beim Geschlechtsverkehr Kondome verwendet werden.

(2) Der Betreiber eines Prostitutionsgewerbes ist verpflichtet, auf die Kondompflicht in Prostitutionsstätten, in sonstigen regelmäßig zur Prostitution genutzten Räumen und in Prostitutionsfahrzeugen durch einen gut sichtbaren Aushang hinzuweisen.