Lukas Lundin – ombud för Ekenäs socialdemokrater – tog bladet från munnen redan i den inledande hälsningen han höll i egenskap av vice ordförande för Finlands svenska unga socialdemokrater (FSUD). Han konstaterade att han var på plats i flera egenskaper, men framför allt som bekymrad, men ändå optimistisk ung socialdemokrat.

Som sådan lyfte han fram en ny våg av unga som söker sig allt längre ut på vänsterkanten i hopp om ett bättre samhälle. Lundin lyfte fram att det i två fall sker med äldre politiker som ledstjärnor, exempelvis Bernie Sanders i USA och Jeremy Corbyn i Storbritannien. Men:

– Samtidigt så anar vi motsatt effekt här i Finland. Undersökningar har visat att bara 7,5 procent av väljarna under 50 stöder SDP. Det är verkligt oroande siffror och vem som helst förstår ju att det inte är hållbart i längden. Framförallt inte med tanke på att Finland inte har behövt de socialdemokratiska värderingarna så mycket som nu på väldigt länge, sade Lundin.

Han berättade att han diskuterat detta i sin vänskapskrets och fått en tankeväckande respons. Nästan alla är ense om de socialdemokratiska tankar och värderingar han fört fram. Men även om nästan alla håller med vill nästan ingen stödja eller rösta på partiet. Det upplevs inte som tilltalande. Enligt Lundin har SDP hamnat på efterkälken då andra partier förnyat sin image. Värderingarna är i skick, men partiet upplevs som gammalmodigt och bakåtsträvande.

– För medan många andra partier lyckats röra sig framåt och förnya sin image så har SDP i många avseenden stått still, vilket vi märker av redan idag. Många som jag har pratat med har också önskat klarare ställningstaganden i diverse sakfrågor, något jag själv är beredd att skriva under till 100 procent. Visserligen ger flera modiga beslut vid partikongressen tidigare i år och ett par riktigt fina motioner här på kongressen hopp inför framtiden, men fortfarande känns det i många frågor som om partiet inte vill ta alltför tydligt ställning i rädslan för att stöta sig med tänkbara väljare eller rentav framstå som populistiskt. Tyvärr är jag övertygad om att detta enbart spelar de verkliga populisterna i händerna då endast de kan erbjuda de klara besked som väljarna vill ha, sade Lundin som ändå avslutade sitt hälsningsanförande med en optimism och en tanke om vad allt handlar om när det hela kommer omkring:

– Våga ta tydlig ställning mot allt det som är orättvist i samhället, ge enkla och klara men ändå trovärdiga besked och våga drömma om ett bättre Finland. Då tror jag också väljarna, såväl unga som gamla, kommer hitta tillbaka, för det är det som är socialdemokrati.

“Vi kan ge framtidstro”

Mer av samma medicin och interna kritik blev det då Gustav Wickström och Tomi Kontkanen (båda ombud för Åbo socialdemokrater) tog till orda i den allmänpolitiska debatten.

Wickström sade att SDP sköter sig bra i frågor om jämlikhet och frihet, men han satte frågetecken efter solidariteten och varnade för att bli ett medelklassparti som inte är solidariskt nog med de svaga i samhället. Han välkomnade Lundins hälsning och påpekade att prekariatets relation till fackföreningsrörelsen är svår och att inställningen till arbetet måste ändra.

Han uppmanade alla att lystra till krav på djup förnyelse enligt Lundins efterlysning.

Wickströms yngre partiavdelningskamrat Tomi Kontkanen fortsatte på denna linje och konstaterade att socialdemokratin i hela Europa är i en svår sits för tillfället. Han talade om en sorglig situation.

– Vi behöver unga krafter och det kommer kräva att vi har en sådan politik som strävar framåt.

– I mitt dagliga arbete ser jag 120 000 marginaliserade ungdomar i landet, i ett land som är det andra snabbast åldrande landet efter Japan. Vi behöver alla unga och SDP har inte på länge varit det mest solidariska partiet mot unga. Jag har sett på De gröna som vill satsa på utbildning, ekologiskt boende, med mera, sade Kontkanen vars taltur andades besvikelse, en aning ilska, samt en stark vilja att åstadkomma förbättring.

– Vi kan vara det partiet som ger framtidstro, sade Kontkanen som arbetar hårt för att bidra till det han efterlyser. Det senaste exemplet är att han ställde sig till förfogande för en styrelseplats och också blev vald till FSD-ledningen, ett uppdrag han mottog med rörd tacksamhet.

De självkritiska talturerna mötte inte mothugg i kongressalen, tvärtom. Till exempel FSD:s fullmäktigeordförande Folke Sundman, som själv i yngre dagar “sparkat in dörren” och rört om i soppan med friska fläktar, välkomnade de ungas engagemang med andemeningen “kör hårt!”.

Och på tal om klarspråk och tydliga ställningstaganden kan tilläggas att det blev mycket av den varan under kongressen, vilket framgår ur andra ABL-artiklar från kongressen.