Vi nödgas allt oftare konstatera att det trots politikens demokratiska ambitioner finns brister vad gäller öppenhet och transparens. Det som borde vara det demokratiska samtalet blir mer slagord och korta reklambudskap. Och när det blir så, så ökar risken för att länken mellan medborgarna och de politiska besluten bryts.

Också i vårt Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade och i folklig tillit och tillförlitlig information välgrundade beslut. I det av filterbubblorna i diverse sociala medier påverkade samhällsklimatet och i skogen av genom Facebook och Twitter spridda rykten och falska nyheter eroderas den demokratiska tilliten. Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand. Särskilt så i spåren av Facebooks miljontals persondata försålda till och av skandalomsusade brittiska Cambridge Analytica (CA) för aggressiva valkampanjer och skräddarsydda för sociala mediers fakenewsaktivister. Även Rysslands sägs nu ha tillgång till dessa CA:s big data. Något som vi redan vet har gett oss populisten Trump i Vita huset och brexit i Storbritannien. Och mer sånt kan komma.

Här intar kvalitetsjournalistiken och massmedia en central roll som källkritiska granskare och  försvarare av demokratin. Men det kräver ett öppet samspel mellan granskade och granskare. En ordning där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera genom fria och väl utbyggda massmedia som medborgarna kan få korrekt rapportering och känna tillit till. De utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna i val kan ta övertänkta beslut. Men i samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat. Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På allt fler håll i Sverige finns nu bara en lokaltidning kvar. Många kommuner har inte ens längre någon lokal journalistisk bevakning. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar blir då ryktesspridning och okontrollerade “fakta”.

Med de nästan i monopolsituation kvarvarande och allt mer på ekonomi och lönsamhet fokuserade tidningsföretagen har även journalistiken förändrats. Medan annons- och försäljningsavdelningen ses som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister skurits ner. Det påverkar journalistrollen. Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att granska och gräva. Journalistiken tunnas ut, blir ytligare. Och då tunnas en viktig del i vår demokratiska infrastruktur ut och medborgarna lämnas i sticket.

Parallellt med att allt färre journalister kan djupgranska har antalet pressekreterare, PR-konsulter och PR-företag format allt mer friserade verklighetsbilder. De ska också skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik. Utvecklingen i Sverige går – som även Schermans SVT-reportage visat – i snabb takt åt samma håll som i USA. Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist. I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist. Medan de som granskar får allt snävare resurser och tidningar läggs ner eller förvandlas till annonsblad. Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som professor Bo Rothstein och Jesper Falkheim, professor i kommunikation vid universitetet i Lund. Båda har uttryckt sin oro för hur balansen mellan de som granskar och de som företräder olika organisationer och partier blir skevare – med tapp i tillit som följd.

Att hitta en bra, hållbar lösning på den för det demokratiska samhället allvarliga obalansen mellan granskare och granskade brådskar. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik. Oberoende av hur den sedan distribueras behöver en levande demokrati starka granskare. Det kräver bra och resursstarka redaktioner med välskolade journalister med integritet och vilja att spegla verkligheten – fri från PR-nissars tillrättalagda pressmeddelanden. Utan den granskande och från PR-folket oberoende grävandet journalistiken – i Svenskan och DN – hade vi exempelvis sannolikt aldrig fått veta särskilt mycket om hur det egentligen gick till när Nya Karolinska i Solna blev världens dyraste men långtifrån mest välfungerande sjukhus. Medborgare hade heller inte fått kunskap om hur en aningslös och oklokt kortsiktig kostnadsjakt i statliga myndigheter som Transportstyrelsen kunde tillåta att även säkerhetsklassade data (körkortsregistret etc.) kunde outsourcas och skötas av utländska entreprenörer. Något som först nu (april) lett till att Säpo och Försvarsmakten getts rätten att förbjuda statliga myndigheter att genomföra upphandlingar av säkerhetskänsliga datauppgifter. Upphandlingar kommer framgent nu att bli föremål för en hårdare kontroll. Det är utmärkt men mer behöver göras.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare 

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker och frilansjournalist