MENY

Kolumn

Eeva-Johanna Eloranta

Valfrihet riskerar göra specialistvården ineffektiv och dyrare

Valfrihet inom vårdreformen riskerar effektiviteten i specialiserad sjukvård och ökar kostnaderna, skriver riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP).

 

I oktober kom regeringen överens om valfriheten och genomförandet av social- och hälsovårdsreformen. Det är bra att regeringen nu övergav bolagiseringen av offentliga tjänster med tvång och förlängde tidsfristen så att man har mer tid för att genomföra reformen.

Kunderna kommer att välja sina egna social- och hälsocentraler i början av 2021. Då kan man välja ett önskat verksamhetsställe, antingen inom den offentliga eller privata sektorn. Kunden kan också beviljas en kundsedel för att köpa en operation av vilket hälsoserviceföretag som helst, som har godkänts av landskapet.

Valfriheten är en bra sak, men den medför stora risker. Vår specialiserade sjukvård är nuförtiden världsledande med många mätare mätt och patienterna är nöjda med dess verksamhet. Trots detta vill regeringen låta privata hälsoföretag bli producenter av specialiserade sjukvårdstjänster med hjälp av kundsedelmodellen, fastän kundsedeln ursprungligen skulle täcka endast primärvård.

Om kundsedlar beviljas för icke-brådskande operationer, kan det riskera effektiviteten i specialiserad vård, om läkare börjar flytta till privata företag. Det är möjligt att man inte alltid kan bibehålla jourtjänsten överallt i landet då kvaliteten i vården försämras och tillgängligheten till krävande vård, till exempel cancer- och hjärtkirurgi, försvagas. Forskning och undervisning av hög kvalitet kan också vara hotade.

Syftet med vårdreformen är att öka integrationen av social- och hälsovårdstjänster, det vill säga att ha fler flexibla tjänstekedjor. Detta förverkligas inte i regeringens vårdreformsmodell, eftersom man inte kan föra andra socialtjänster till privata vårdcentraler än rådgivning och upplysningar.

Modellen kan orsaka problem för oavbrutna tjänstekedjor när man kan köpa tjänster från otaliga tjänsteproducenter. Bättre integration räknades också medföra en stor del av de önskade besparingarna på tre miljarder. När detta mål inte nås kan kostnader öka. Kommer man då att höja klientavgifterna eller minska tjänster?

Med vårdreformen bör man kunna förebygga problem och minska kundernas ping-pong-spel mellan olika tjänsteställen. Ytterligare måste man kunna bekämpa välfärds- och hälsoskillnader och försäkra att människorna får vård utan att stå i kö.

Inget av de ovannämnda målen kan nås utan välfungerande vårdintegration, alltså oavbrutet samarbete mellan social- och hälsotjänster för kundens bästa. Däremot kommer man att få splittrad specialiserad vård, fastän den har enligt internationella undersökningar fungerat utmärkt och kunder har varit mycket nöjda med den. Dessutom har den specialiserade vården varit den mest kostnadseffektiva delen inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Eeva-Johanna Eloranta

Kolumn

Folke Sundman

Ledare: Världen 100 år senare

Det 100-åriga Finland står inför samma vägval som resten av Europa och världen. Vi vill till allt pris undvika den typen av världsbränder staten Finland uppstod i och upplevt under sin självständiga historia.

Lue lisää

Folke Sundman

Folke Sundman Erikoistutkija Folke Sundmanin listauksella nuoreksi radikaaliksi ei pääse kuka vaan. -Isänisällä oli varmasti eniten vaikutusta siihen, että kiinnostuin nuoresta pitäen rauhanliikkeestä, erikoistutkija folke Sundman sanoo.

Kolumn

ABL

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: #dammenbrister och det angår oss alla

Den våg som nu sveper fram för med sig hemska vittnesmål och en kulturell blindhet för sexuella trakasserier, men också ett starkt hopp om förändring och ett bevis på kraften i att tala ut tillsammans.

Lue lisää

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Ledare: Gör aldrig vår himmel grå!

Klimatmanipulering är en farlig väg som försöker åtgärda symptomen istället för orsakerna. En bieffekt kan vara att vår blå himmel blir grå.

 

LEDARE

 

”Experter rädda för att ingen bryr sig om världens största experiment – konstgjorda moln runt jorden”.

 

Så lyder en av månadens viktigaste rubriker. Yle-artikeln handlar om att 250 experter samlats i Berlin för att diskutera olika sätt att manipulera jordens klimat, någonting som med fog väcker oro. Den brittiska forskaren Rob Bellamy ber folk öppna ögonen för riskerna med dylika projekt och säger att han ”är rädd att de som bestämmer kommer att ta dåliga beslut om planetens framtid.”

 

Journalisten och författaren Naomi Klein slog redan för ett par år sedan larm om seriösa planer på klimatmanipulering i sin klimatbibel Det här förändrar allt. Hon skildrar en tidigare konferens i ämnet där forskare diskuterade olika möjligheter att stävja globala uppvärmningens följder med hjälp av ny teknik. I ett av fallen, som alltså diskuterades seriöst, vore en bieffekt att atmosfären skulle påverkas så att vi aldrig mer skulle se blå himmel utan endast grå.

Vem har rätt att ta till sådana åtgärder, ens om det kan rädda liv? Klimatmanipulering väcker en uppsjö av frågor om forskningsetik och är även ett komplicerat fall för juridiken. Den övergripande frågan gäller ändå människans övertro på teknik och vetenskap, en övertro som blandas med förhoppningen om att vi ska få fortsätta leva som om naturresurserna vore obegränsade.

 

Att handgripligen stoppa den globala uppvärmningen genom att manipulera klimatet har hittills viftats bort som ett orealistiskt och oseriöst alternativ. För var dag som klimatförändringen framskrider justeras denna bild. De räddningsåtgärder som de stora energibolagen sponsrar forskning kring blir allt mer utvecklade och accepterade som en möjlighet. Det motsägelsefulla i att samma bransch sponsrar både klimatförnekare och forskning i klimatmanipulering passerar skrämmande obemärkt förbi.

 

Världen mjukas upp inför ett scenario där energijättarnas forskare erbjuder en lösning som sägs kunna rädda miljontals liv. Liv, som annars förstörs i klimatförändringarnas följder. De största nedsmutsarna försöker den dagen eventuellt framträda som räddande änglar, trots att de tillsammans med politiker bär ansvar för roten till problemet. Då mänskligheten tutat och kört över gränsen för planetens hållbarhet riktigt ordentligt kommer deras argument ändå att väga tungt. Tyvärr, får man säga. För klimatmanipulering är en farlig väg, med följder som vi inte kan kontrollera eller klarlägga i förväg. Det vore vettigare att åtgärda problemen istället för symptomen.

 

Så är inte fallet i dag. Det omvända är ändå symptomatiskt för vår tid. Parisavtalet gör klimatmanipuleringen mer rumsren och är inte alltför ambitiöst i förhållande till sakens natur och framskrider därtill i motvind. Världen bromsar ytterst lätt då det skulle gälla att dra i handbromsen. I måndagens Helsingin Sanomat listar forskningsprofessor Martin Forsius vid Finlands miljöcentral viktiga punkter för en lyckad klimatpolitik. Bland dessa finns politiska beslut om minskade utsläpp, rika länders stöd till utvecklingsländer, samt ett par punkter med den gemensamma nämnaren kostnadseffektivitet. Det är talande för dagens värld: Visst ska vi värna om miljön, men det får inte kosta. Utifrån detta tankesätt har professorn helt rätt. Även vid FN:s klimatmöte i Bonn betraktade ländernas förhandlare klimatfinansiering som en avgörande fråga.

 

Att planetens räddning behandlas som en kostnadsfråga är i sig absurt. Lika kortsiktigt är det att äventyra planetens stabilitet och beboelighet av rädsla att förlora arbetstillfällen. Så är fallet till och med i Tyskland som många hoppats skulle vara en central drivkraft i övergången till hållbar energiförsörjning, men där kolkraftverk med brunkol får fortsätta nedsmutsningen. I veckan kunde man också här på ABL läsa att nya kolkraftverk planeras i Latinamerika. Det är fel väg, världen behöver färre, inte fler kolkraftverk. Debatten utmynnar nu främst i gammal skåpmat om kärnkraftens för- och nackdelar och sol- och vindenergins begränsningar. Den totala energikonsumtionen ifrågasätts däremot inte på allvar.

 

Vad som behövs är förstås verkligt hållbar utveckling, en hållbarare livsstil världen över. Och det är, eller borde vara, en central politisk fråga i en globaliserad värld där storföretag vinner allt starkare inflytande.

 

Underrubriken på Naomi Kleins nämnda och ständigt högaktuella storverk lyder “kapitalism kontra klimatet”. Detta ger en fingervisning om var problemet ligger, och var lösningen ska sökas. Huruvida problemen eller symptomen ska åtgärdas är en politisk snarare än en vetenskaplig fråga.

Dagens politik är blå och riskerar göra himmelen grå. Nu behövs en rödgrön väg om världen tar klimatförändringarna på allvar.

 

Det verkar inte så.

Johan Kvarnström

ABL:s chefredaktör Johan Kvarnström.

Kolumn

Britta Lindblom

Samtal med Nikos – en taxichaufför

Nikos min chaufför var en pratsam person. Hans liv var som ett ekonomiskt bokslut över de problem som finns i Grekland, skriver Britta Lindblom.

Lue lisää

Britta Lindblom

Britta Lindblom.