– Som han jobbade i den åldern skulle jag med min sjukdomsbakgrund inte orka. Jag är glad att få vara med, säger Veikko Wigren då vi slår oss ned i simhallskaféet i Ekenäs i samband hans 80-årsdag, en dag han firat med de närmaste.

Simning är ett exempel på hur han håller sig i form. Han njuter också av rofylld tillvaro genom att inte längre åta sig förtroendeuppdrag, med undantag för Andelsbankens fullmäktige. I bagaget har han en enorm politisk erfarenhet som ledamot i Karis stadsfullmäktige åren 1973-2008, varav han var ordförande 1993-2000, och styrelsemedlem i Karis svenska socialdemokrater 1962-2008.

– Jag tror inte det finns någon i Karis som varit med i politiken så länge, säger Wigren.

För några år sedan tecknade han ned sina minnen i en inofficiell självbiografi. Där konstaterar han med emfas att det tvärtemot vad som ofta sägs inte var bättre förr.

Det håller han fast vid i diskussionen i simhallskaféet. Det är lätt att inse då man läser hans pamflett.

Vi kan börja med att nämna hans farmor och farfars livsbetingelser. De fick 21 barn, varav under hälften klarade sig till vuxen ålder. Ett av barnen hette Albin och dog då han var 9 år efter att med lunginflammation fått gå ut för att se på en nyfödd kalv.

Vi hoppar sedan till Veikkos liv. I barndomen fick han och ett av syskonen dela på ett par stövlar och ha dem turvis till skolan. Där hände det att han blev retad för byxorna som var lappade på baken. Till minnena hör också klasskamraten som drunknade i en bäck längs skolvägen och en grannflicka som blev innebränd.

Men bland minnena finns också damen som började koka gröt åt eleverna på en tid då det inte fanns skolmat och alla inte blev mätta på matsäcken de hade med sig hemifrån.

– Jag minns att vi hade mjölkflaska med och på vintern måste man se till att den inte frös.

Till barndomens starka skolminnen hör också en oförglömlig föreläsning av en västnylänning som överlevt Titanic-olyckan.

Veikko Wigrens mamma (hemma från Österbotten) var ensam med barnen i Pojo vid Ekerö gård, som hade ett femtiotal anställda vid denna tid, medan deras far kämpade vid fronten.

Då han blev hemförlovad frågade Veikko sin mor om den där mannen ska stanna hos dem.

Det skulle han och livet gick tog en nystart och gick vidare, med nya arbeten, flyttar och för faderns del en facklig kamp för arbetares rättigheter. Han anslöt sig inte direkt till något parti eftersom han beklagade rörelsens splittring. Först då socialdemokraternas partisplittring var över gick han med i partiet.

Brinner för vårdfrågor

Veikko blev socialdemokrat redan som ung. Det började med att svågern Göran Kämpe förde honom med sig till Folkets hus till arbetarföreningens möte 1962. Redan på följande möte var Veikko på förslag som ordförande, men avböjde med hänvisning till brist på erfarenhet. Sådan skulle han minsann samla på sig med tiden.

Tio gånger har han kandiderat i fullmäktigeval och åtta gånger blivit invald.

Det blev förstås politiskt händelserika decennier. Vilka var de största frågorna, milstolparna, händelserna?

Wigren nämner tre saker: Upplösningen av ett vårdsamarbete med Pojo och Ingå som enligt honom fick positiva följder, medverkan till att Folkhälsan började sköta social- och hälsovården i Karis samt tvisten med en stadsdirektör som tvingades lämna sin post.

– Det var ganska häftiga saker. Jag fick om öronen av partikamraterna då vi tog in Folkhälsan men det gick bra, kostnaderna sjönk och vården utvecklades. Det var bland de bästa beslut som fattats i staden. I efterhand, då vården började skötas av privata bolag fick jag ett erkännande för hur bra allting varit under Folkhälsans tid.

Social- och hälsovården har överlag varit hans starkaste hjärtefrågor i politiken. Det engagemanget förstärktes av egna erfarenheter. I 40-års ålder blev han drabbad av hjärninfarkt med perniciös anemi som följd.

I och med att frun Orvokki, som gick bort 2003, jobbade deltid gav infarkten upphov till ekonomisk stress. Därtill fick han övertygelse om att sjukdomen hade samband med det stressiga jobbet. En räddning blev att arbetsgivaren beslöt betala full lön under sjukperioden. Det hjälpte honom att tro på framtiden igen.

– Allt det här har medverkat till att jag kastat in handduken ibland. Men det har också gett inspiration att kämpa speciellt för vården, det var viktigt för mig, säger Wigren som gick i pension i förtid av hälsoskäl 1994, efter 40 år i arbete inom handel.

Så sent som 2006 bidrog han genom en motion till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts fullmäktige till mer enhetlighet inom distriktet. Motionen talade för att patienter ska skötas i en vårdkedja oberoende av sjukhus i distriktet och att kostsamma specialiteter koncentreras till olika sjukhus. En sådan förändring inleddes av olika skäl samma år, 2006, och några år senare bildades det gemensamma organet för laboratorieverksamheten.

“Rätt att bilda Raseborg”

Längs minnesstigen finns även bland annat USA-resan 1985, en gemensam körsång med Martti Ahtisaari under dennes presidentkampanj, äran att gästa självständighetsbalen 1995, SDP:s 100-årsjubileum i Forssa 1999 och utmärkelsen till hedersmedlem i Finlands svenska socialdemokrater 2002.

Hans finaste politiska minne är beslutet att bilda staden Raseborg.

– Det var ett bra beslut att vi gick samman med Ekenäs och Pojo. Vi provade ju med Pojo tidigare och vårt fullmäktige var klart att gå samman med Pojo men våra kamrater där svek den gången. Det var hemskt då allt var så klart överenskommet.

– Det var ett bra beslut att vi gick samman. Kan man göra saker tillsammans i ett större sammanhang är det alltid ett plus.

Raseborg har lyckats bra. Alla kommuner är i blåsten nu för tiden och hade kommunerna inte gått samman hade de varit ännu mer i blåsten i dag, säger Wigren.

Nu är han fri och ledig från politiken, lever tillsammans med sin Maj. Under tiden som fullmäktigeordförande var det ofta blåsigt på toppen. Ibland var det också fullt upp i trevligare tecken, som uppvaktningar. Dessvärre har han fått kvoten fylld av sådana sammanhang, vilket är en förklaring till att han inte vill fira sina 80 år med något pompa och ståt.

Han är glad att vara vid liv. En trafikolycka 2015, då han på cykel blev påkörd bakifrån av en skåpbil, krävde två veckor av medvetslöshet och god tur för att överleva.

Då upplevde han igen den utomordentliga specialistvård vi har i Finland. Det leder in vår diskussion på regeringens vårdreform.

Wigren är kritisk både till Centerns landskap och Samlingspartiets så kallade valfrihet, strävan att öppna mer av vården för de stora bolagen som han har dålig erfarenhet av från tiden efter Folkhälsan som Karis stad enligt upphandlingslagen inte fick välja en fortsättning med.

Så, avslutningsvis tankar inför riksdagsvalet 2019?

– Vi har alla förutsättningar för att det skulle börja gå vägen. Det största problemet är soffliggarna. De avgör valet. Skulle alla de som bara behöver rösta vart fjärde år göra det så vore det bättre. jag tror att de tydligare politiska skillnaderna som nuvarande regering ger exempel på kommer att aktivera vissa att rösta, det kan ha viss inverkan.