På söndagen kom sorgebudet att författaren, tidigare pressombudsmannen och journalisten som varit bland annat kulturchef och politisk chefredaktör för Aftonbladet, Yrsa Stenius, dött i sitt hem i Stockholm under veckoslutet. Det rapporterades först i just Aftonbladet och bekräftades av brodern Geo Stenius, som för media kommenterade att Yrsas död vid 73 år var oväntad.

Hon var i tiderna chefredaktör för Arbetarbladet, eller Svenska demokraten som vår tidning hette då hon började som redaktionssekreterare 1969. Redan 1973 blev hon “rekordung, kvinnlig chefredaktör för en finlandssvensk dagstidning” för att citera henne själv i boken Orden i min makt (2016).

Med sin akademiska språkdräkt och klassbakgrund med rötter i överklassen skriver hon att hon trivdes men onekligen kände att hon betraktades “som luftlandsatt i en terräng som inte var min”.

Hon har alltid skrivit knivskarpt, men i början av karriären ganska tungt och delvis abstrakt. Hon har i intervjuer glatt berättat om att kamrater inom arbetarrörelsen brukade skämta om att Yrsa skriver så invecklat att ledarna måste avslutas med orden “meningen fortsätter i nästa nummer.”

Som ABL:s chefredaktör fick hon vara observatör i SDP:s partistyrelse och på nära håll “följa med Finlands inträde i de moderna välfärdsnationernas skara.”

I sitt liv prioriterade hon den skrivande karriären som fortsatte i Sverige från 1979 fram till hennes död. Då vi träffades för en intervju i Borgå i fjol visade hon upp ett manus “som ingen förläggare vågar röra ens med tång”. Hon hade gjort någonting som var karakteristiskt för henne, nämligen granskat själva granskningen i en rättsskandal. Intervjun hittas här.

Boken i fråga gavs i mars ut via Vulkan (en blandning mellan egenutgivning och traditionellt förlag).

I höstas återvände hon till ABL som kolumnist. Vi korresponderade allt mer. Samtidigt som hon fortsatte att fokusera på de stora samhällsfrågorna hade hon livsrum för släktingar och vänner, sin kärlek för taxar och sitt engagemang för fotboll, de två sistnämnda förenade i hennes tax som hon bestämde att skulle heta Cesc Fàbregas.

“Låt oss höras snart igen!” avslutade hon sitt sista mejl till Arbetarbladets e-post. Hon framhöll tydligt sin vilja att fortsätta skriva, både böcker och analytiska kolumner. Endast de ohyggliga smärtorna i ryggen utgjorde ett hinder. Hon fick av olika skäl vänta länge på en operation. Den blev av, men efter den fick hon tyvärr inte leva länge.

Arbetarbladet tackar Yrsa Stenius för allting. Hon lämnade starkt avtryck med alla skarpa analyser och hade samtidigt mycket kvar att ge.

“Meningen fortsätter i nästa nummer.”