Stadsfullmäktige i Helsingfors avgjorde i onsdags två viktiga ärenden: ett om privatisering av hälsovård och ett som gäller det så kallade Garden-projektet.

Gällande Garden-projektet om en ny arena, hotell, bostäder med mera, som
till en del inkräktar på Centralparken, var SDP-gruppen delad. Nio röstade för, en emot och två blankt. Jag har varit konsekvent emot eftersom projektet ger oskäliga fördelar åt privata investerare och byggandet är överdimensionerat på denna plats. Bland annat arbetade jag som suppleant i stadsstyrelsen för ett nej från gruppen för några veckor sedan. Jag förlorade den interna omröstningen då och valde att i fullmäktige rösta blankt. Bland de sossar som röstade för finns flera som med framgång har arbetat för att påverka resultatet som nu är stadspolitiskt – med tanke på stadsbild, närmiljöpåverkan, och detaljer i upplägget för den kommande verksamheten – bättre, eller mindre dåligt, än det annars hade varit.

Den andra, politiskt ännu viktigare frågan, gällde privatisering inom primärhälsovården. Efter en mycket saklig och fin debatt som pågick i timtal blev det en jätteskräll med betydande rikspolitiska dimensioner när när 20 av 21 gröna ledamöter röstade med marknadshögern för privatisering. Det är snudd på obegripligt i rationella termer. Erfarna vänner från vänsterhåll i fullmäktige bedömde genast efter omröstningen att de gröna har gjort upp något icke-offentligt med Samlingspartiet.

En annan möjlig tolkning är att två andra faktorer avgjorde. För det första, en vilja att signalera De grönas beredvillighet också till rikspolitiskt samarbete med en finsk höger på glid mot auktoritär marknadsfundasmentalism. För det andra, det välbekanta faktum att De gröna i Helsingfors helt oberoende av politiskt mode har en stark, genuin anti-vänster falang som aldrig har varit för den nordiska modellen med höga, progressiva skatter och en stark och bred offentlig sektor.

I grunden ligger den gröna rörelsens akilleshäl: avsaknaden av intellektuellt ambitiös samhällsanalys som ett av de element en politisk rörelse behöver för att med framgång kunna slå broar mellan högt ställda ideal och politisk vardag.

Thomas Wallgren – stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors (SDP), ersättare i stadsstyrelsen

Artikeln uppdaterad 14.12: i en tidigare version stod det att samtliga gröna ledamöter röstade med Samlingspartiet. En ledamot röstade dock blankt.