Yngre och äldre, män och kvinnor hade samlats för att diskutera hur man bekämpar klimatförändringen, värnar om utbildningens framtid och ser till att människorna får den vård de är värda. I de många anförandena kom fram en stark tro på Wallgren som en skicklig person med lång erfarenhet och som en politiker som inte är rädd för de hårda utmaningar vi står inför i dagens värld.

På plats fanns uppskattningsvis över femtio personer. Det är sällan en politisk kandidat lyckas samla så många namn från landets författarelit till en kampanjtillställning. Det bevisar uppskattningen som Wallgren åtnjuter som en intellektuell profil i Finland. Rosa Liksom, Henrika Andersson, Risto Isomäki och inte minst Kjell Westö hade alla en del att säga om de svåra utmaningar planeten och också Finland möter i dagsläget. Westös grundligt skrivna och genomtänkta anförande kunde gott karakteriseras som ett nyckeltal för kvällen.

Utöver både den finsk- och svenskspråkiga litteraturvärldens tunga namn fanns det många bekanta ansikten från de socialdemokratiska kretsarna på plats. FSD:s hedersordförande Jacob Söderman, FSD:s EU-kandidat Tomi Kontkanen, Helsingforsdistriktets tidigare ordförande Risto Kolanen, FSD:s fullmäktigeordförande Folke Sundman, jämställdhetskämpen Marianne Laxén och fackföreningschefen Päivi Niemi-Laine hedrade kampanjstarten med sin närvaro.

Mentalisten Johannes Malkamäki bjöd på ett av kvällens stora underhållningsnummer.

Från oro till hopp

I de politiska talen uttrycktes det oro inför framtiden och en förhoppning om att världen kan förbättras tack vare den agenda som Wallgren står för. Men underhållningen gav kvällen en annan, festligare dimension. Malkamäki var inte den enda som lyckades locka fram skrattsalvor från publiken. Henrika Andersson och Niklas Häggblom lyckades förena allvaret inför klimatkrisen till en konstnärlig show när de framförde sin kabarélåt Isbjörnsblues. Som kvällens grande finale fungerade JK Mikkolas dockteaterperformans under pseudonymen Kullervo Kärp. Det var alltså inte enbart de sedvanliga politiska talen som kampanjstarten bjöd utan en storstilad show som imponerade starkt på dem som hade stannat kvar till slutet av den långa kvällen.

Som kvällens värdar fungerade Niklas Toivakainen och Anna Groth. De intervjuade en del kända profiler på båda inhemska på ett sätt som gjorde att kvällens språkbalans hölls jämn mellan finskan och svenskan. Rosa Liksom berättade att hon känner Wallgren sedan 40 år tillbaka och underhöll publiken med ungdomsminnen från slutet av 1970-talet samt läste ett utdrag på meänkieli ur sin senaste roman Överstinnan.

En av kvällens politiska höjdpunkter var kandidatens tal. Wallgren försvarade politikens roll i samhället och uttryckte sin oro över politikens brutalisering. Han talade om vikten av solidaritet och demokrati som socialdemokratiska värderingar och hur just värdegrunden fick honom att välja SDP. Att hitta rätt balans mellan marknad, stat och det fria medborgarsamhället är viktigt för Wallgren och här hänvisade han till Jürgen Habermas som var hans lärare i Tyskland. Om fem procent mobiliseras i den fria medborgarverksamheten som länge var det viktigaste för Wallgren, gäller det att nå bredare folklager via demokratiska val. SDP har också därför varit viktigt att han i detta parti har kunnat komma ut ur sin bubbla och möta olika slags människor, också sådana som han inte har mött i de medborgarrörelser han har sin bakgrund i.

“För människorna – inte kapitalet”

Bland kvällens övriga tal kan nämnas Tomi Kontkanens brandtal där han lyfte fram likheter mellan Wallgrens tänkande och de tankar han själv för fram i EU-valet.

Päivi Niemi-Laine talade om vikten av att den enskilda människan får utkomstskydd och rättvis lön. Politiken är till för människorna, inte för kapitalets skull, betonade hon.

Kjell Westö gav ett mångsidigt tal han där lyfte fram kärlekens och solidaritetens betydelse samtidigt som han hade mycket att säga om hotbilderna i vår värld.

Kjell Westö. Foto: Pekko Korvuo

Risto Kolanen har sett väldigt mycket i den helsingforsiska kommunalpolitiken under åren och han har varit imponerad av det som Wallgren har åstadkommit i stadsfullmäktige. Han menade dessutom att det behövs personer som förstår sig på kultur i SDP och i riksdagen. På 1960- och 1970-talen vimlade det av intellektuella och kulturpersonligheter i politiken och Wallgren har fört något av det arvet tillbaka till dagens SDP. Forskaren Anna Rotkirch har funderat mycket på känslornas roll i politiken och på populismens framfart. Hon bedyrade Wallgrens kombination av tanke och känsla och lyfte fram kandidatens utbildningspolitiska insatser och vilken viktig utsiktsplats Helsingfors universitets styrelse är där Wallgren också sitter bland sina övriga förtroendeuppdrag.

Topi Lappalainen

Thomas Wallgren. Foto: Pekko Korvuo