Inför det allmänna valet ska primärval hållas, där partierna låter ett antal kandidater göra upp om vilka som ska nomineras.

När partierna i april utlyste primärvalen anmälde sig tusentals kandidater, inklusive de politiker som redan sitter i parlamentet – något som det styrande partiet Zanu-PF menar är ett bevis för en demokratisering i landet.

När namnen på kandidaterna sedan publicerades av Zanu-PF och det främsta oppositionspartiet Rörelsen för demokratisk förändring, MDC, visade det sig dock att listorna dominerades av män. Detta samtidigt som det pågår en global kampanj för att uppnå en ökad könsbalans på beslutsfattande positioner.

En kvinnlig politiker från Zanu-PF beklagade sig nyligen över att hon blivit motarbetad av manliga kandidater, som enligt henne uppmanat personer att inte rösta på kvinnor. Det är bara en av många rapporter från kvinnor som upplever att de blivit hårt ansatta när de kandiderat för offentliga ämbeten. Samtidigt har de politiska partierna anklagats för att inte ta dessa berättelser på allvar.

Glanis Changachirere, vid organisationen Institutet för unga kvinnors utveckling, IYWD, som arbetar för att öka kvinnors deltagande i politiska processer, säger att kvinnor ofta uppmanas att inte engagera sig inom politiken – på grund av risken att utsättas för politiskt våld.

– Zanu-PF:s primärval tyder på ett bakslag för kvinnors representation, då de endast utgör åtta procent av partiets kandidater. Från vissa provinser finns det exempel där inte en enda kvinnlig kandidat valts fram i primärvalen, säger Glanis Changachirere.

Kvinnokvot i parlamentet

Regeringspartiet lade fram sin slutliga lista över parlamentskandidater i början av maj. Där dominerar männen medan flera kvinnliga kandidater som ställt upp för omval misslyckades. I tio valkretsar har dock förlorarna i primärvalen protesterat mot resultaten, bland annat med hänvisning till att deras anhängare utsatts för politiskt våld. Det har i sin tur lett till att partiet tvingats gå med på att göra om dessa val.

Oppah Muchinguri är ett exempel på de utmaningar som kvinnliga politiker ställs inför. Förra året blev hon Zanu-PF:s första kvinnliga ordförande, men i primärvalet förlorade hon när hon ställde upp för omval som parlamentskandidat.

Zimbabwes konstitution från 2013 slår fast att 60 av parlamentets 210 platser ska vara reserverade för kvinnor. Efter valet 2008 var de kvinnliga parlamentarikerna bara 34 till antalet, en siffra som ökade till 86 efter valet 2013.

Oppositionspartiet MDC uppger att de har vikt 50 procent av parlamentsplatserna till kvinnliga kandidater. Men mycket talar för att även det partiet kommer att få svårt att leva upp till sitt eget riktmärke.

– De patriarkala och primitiva tankarna på att kvinnor ska spela andrafiolen – att de förväntas sjunga och stå för servicearbetet inom de politiska partierna – sitter fortsatt djupt. Det finns inga medvetna satsningar för att se till att det finns en könsbalans där kvinnor får ledande positioner, säger Glanis Changachirere

MDC:s språkrör Tabitha Khumalo säger dock till IPS att partiet har genomfört åtgärder för att fler kvinnor ska företräda partiet, men att det nu är upp till kvinnliga kandidater att arbeta för sina positioner.

– Det finns en tro på att kvinnor ska erbjudas politiska poster. Men de måste ge sig ut och arbeta för att uppnå detta, säger Tabitha Khumalo.

Thokozani Khuphe var tidigare vice ordförande för MDC, men tvingades bort från partiet tidigare i vår. Sedan dess har hon bildat ett eget parti och anklagat sina forna partikamrater för sexism, och hävdat att det var uppenbart att de inte ville att partiet skulle ha en kvinnlig ledare.