Kultur

29.1.2020 07:15 ・ Uppdaterad: 27.1.2020 15:08

Döden i bäddsoffan

En resa till Stockholm i januari 1960 blev ödesdiger för den finska politikern Eero Antikainen.

Idag (29.1) är det 60 år sedan den före detta fackledaren och politikern Eero Antikainen hittades död på sitt hotellrum i Stockholm. Martin Andersson, som har skrivit en bok om fallet, berättar här den makabra historien om hur en finsk strejkgeneral mötte sitt öde i en svensk bäddsoffa. 

ABL

 

Ett flertal finska politiker har gått en bråd död tillmötes. Den enda ministern och riksdagsmannen som mördats var Heikki Ritavuori. Han sköts till döds den 14 februari 1922 av Ernst Tandefelt, utanför ingången till hans hem på Nervandersgatan i Helsingfors.

 

Sedan år 1945 har ett trettiotal riksdagsmän avlidit under valperioden. Den vanligaste dödsorsaken har varit sjukdomsanfall eller långvarig sjukdom, men även olyckor har skördat offer.

 

Dödsfallet

 

Det märkligaste dödsfallet inträffade den 29 januari 1960 i Stockholm, då före detta riksdagsmannen och ministern Eero Antikainen påträffades död i ett hotellrum i Bromma. Den 54-åriga Antikainen hade gjort en lång karriär inom den finska fackföreningsrörelsen. Han var även en kort tid minister år 1958. Samma år lämnade Antikainen ordförandeposten inom FFC på grund av inre stridigheter.

 

Lomaliitto (Semesterförbundet) arrangerade stödda semestrar för fackligt anställda. Eero Antikainen blev förbundets verkställande direktör från början av 1959. Lomaliitto hade aktivt samarbete med sina nordiska systerorganisationer. I slutet av januari 1960 ordnades en konferens i Stockholm av Reso Ab.

 

Reso Ab ägde flera hotell, bland annat Hotell Bromma i Stockholm. Hotellet hade invigts 1957 och hade 143 rum och 232 bäddplatser. Ett hundratal av dessa bäddar var bäddsoffor, som kunde användas på dagen som soffa och på natten som bädd. Bäddsofforna hade funnits i hotellet sedan det togs i bruk. Avsikten med själva bäddsoffan var att spara utrymme i hotellrummet.

 

Den finska delegationen avreste tisdagen den 26 januari från Helsingfors. Delegationen bestod av verkställande direktören Eero Antikainen, socialrådet Emil Konstantin Louhikko, socialministeriets kanslichef Aimo Vehilä, ekonomen Teppo Lehtonen, fd. biträdande stadsdirektören Pekka Railo och sekreteraren för Työväen Matkailuliitto Antti Hietanen. Hemresan skulle äga rum på fredagen 29.1.1960.

 

Konferensen avslutades torsdagen 28.1 med en gemensam middag på Hotell Malmen vid Götgatan på Södermalm i Stockholm. Vid middagen var även direktören för Hotell Bromma Helge Karlsson närvarande. Han tillbringade kvällen med den finska delegationen. På middagen serverades även viner, konjak och groggar. Sällskapet Louhikko, Antikainen, Hietanen och Karlsson lämnade tillställningen kl. 2.30 i taxi till Hotell Bromma. En halv timme tidigare hade Lehtonen åkt till hotellet och gått till sängs.

 

Då sällskapet hade anlänt till hotellet kl. 2.50 avnjöts ännu en grogg på Louhikkos rum. Den rikliga mängden alkohol under kvällen och natten måste ha inneburit ett visst berusningstillstånd hos deltagarna. Antti Hietanen uppgav dock vid polisförhöret den 29 januari 1960 att ingen i sällskapet var till synes spritpåverkad. Emil Louhikko intygade att Antikainen lämnade hans rum kl. 03.00, efter att de druckit en liten ”sängföljare”.

 

Eero Antikainen gick till sitt rum nr. 172. Senare konstaterar polisen att de närbelägna rummen var tomma under natten till den 29 januari. Detta synes litet märkligt, eftersom alla som deltagit i konferensen övernattade på hotellet. Senare framgick att i det närmaste rummet var inkvarterad en traktorförare från Särna i norra Sverige. Han åkte hem tidigt följande morgon och hördes inte av polisen. Hotellgästerna meddelade inte om några märkliga ljud under natten.

 

”Han skyndade sig till Antikainens rum för att se om han inte väckts i tid. Dörren till rummet var stängd, men rumsnyckeln var sittande på utsidan av dörren!”

 

Eero Antikainen skulle åka hem med flyget från Bromma kl. 10.00 på fredagen den 29 januari. Aimo Vehilä väntade påhonom på morgonen i hotellet, men Antikainen syntes inte till. Han ringde till hans rum, men ingen svarade. Vehilä hann inte ta reda på varför Antikainen inte kunde nås, utan måste skynda med taxi till flygplatsen.

 

Antti Hietanen var på väg ut från hotellet kl. 9.30, då han vid hotellets reception lade märke till att Antikainens rumsnyckel inte fanns på sin plats. Portieren upplyste honom att Antikainen inte hade lämnat hotellet. Han skyndade sig till Antikainens rum för att se om han inte väckts i tid. Dörren till rummet var stängd, men rumsnyckeln var sittande på utsidan av dörren! Hietanen konstaterade att bäddsoffan var uppfälld för dagsbruk. På soffans sittsäte fanns inget, men Antikainens underkläder och byxor låg i fåtöljen och kavajen hängde över stolen.

 

Enligt Hietanens förhörsprotokoll hade han försökt öppna bäddsoffan, men då detta inte lyckades hade han skyndat till Louhikko och berättat vad som inträffat. Helsingin Sanomat å sin sida skriver att det varit Louhikko och Lehtonen, som sökt Antikainen på hans rum. Tidningen APU hade en tredje version där Hietanen uppsökt Lehtonen och efter detta hade Lehtonen undersökt Antikainens rum.

 

Enligt hotellets direktör Helge Karlsson blev han uppsökt av Hietanen och Lehtonen kl. 10.00. De berättade att Antikainen inte hade påträffats och att bäddsoffan i rummet inte kunde öppnas. Karlsson följde med Hietanen och Lehtonen och gjorde samma iakttagelser som dessa. Han såg att badkaret var fyllt till hälften med obrukat vatten. Dessutom märkte han att något luktade besynnerligt i rummet.

 

Man försökte på nytt öppna bäddsoffan utan resultat. Karlsson kallade på maskinisten Yngve Svensson. Han fick till uppgift att bryta upp soffan. Svensson använde två kofötter för att bryta upp soffgaveln. Efter stora svårigheter lösgjordes gaveln och då såg man två fötter sticka fram. Svensson bröt då upp hela sängen och där inne låg en naken mansperson med ryggen mot soffans bakstycke på sidan. Underarmarna var böjda, liksom i en ställning att ta spjärn. Svensson konstaterade att kroppen var kall och stel. Efter detta underrättar han genast hotelldirektören om vad som inträffat. Karlsson tillkallade omedelbart läkare och polis.

 

Polisutredningen

 

Räddningskårens jourhavande läkare Sven Engquist anlände till Bromma Hotell en halv timme senare. I hotellrummet fann han en man liggande på rygg på golvet i en uppbruten bäddsoffa. Engquist konstaterar att Eero Antikainen varit död i flera timmar. Uppskattningsvis hade döden inträffat omkring kl. 04.00. Den preliminära dödsorsaken var kvävning.

 

Kort efter att läkaren konstaterat att Antikainen var död anlände polisen till hotellet. I polisens anteckningar finns ingenting som indikerar om att en ordentlig brottsplatsundersökning ägt rum. Det finns inget utlåtande från Statens kriminaltekniska anstalt. Med andra ord har inga kriminaltekniker tillkallats för att söka bevis i form av fot- och fingeravtryck eller fibrer ifrån kläder. Polisen antog genast att det var frågan om en olycka. Polisens fortsatta undersökning fokuserade endast på bäddsoffans tekniska konstruktion.

 

Polisen undersökte bäddsoffans spärranordning. För att låsa bäddsoffan i bäddläge fanns en mindre metalltapp, som skall passera en bladfjäder på soffans gavel i fotändan. Tappen passas in i ett hål och bädden hålls på plats. Polisen noterade att några instruktioner om bäddsoffans användning inte fanns på rummen i hotellet. Antikainen hade dock sovit redan en natt i bäddsoffan, så han visste hur den fungerade.

 

”Obduktionen fastställde att orsaken till Antikainens död var kvävning. Högst sannolikt hade hans andning hindrats då han klämts i bäddsoffan”

 

Bäddsoffans spärranordning lösgjordes och togs med för närmare undersökning av Statens Provningsanstalt. Bäddsoffan var tillverkad av Lammhults Möbel Ab. Den hade inte prövats och godkänts och uppfyllde inte kraven. Bäddsoffor som fastskruvas i golvet skulle vara försedda med tillfredsställande säkerhetsspärrar. Så var inte fallet. Bäddsoffans spärranordning kunde nås av den som låg i bädden med foten eller med sängkläderna. Om en person lade sig i sängen utan att spärren var reglad kunde bädden falla tillbaka om personen belastade bäddens inre kant.

 

Obduktionen fastställde att orsaken till Antikainens död var kvävning. Högst sannolikt hade hans andning hindrats då han klämts i bäddsoffan. Stockholmspolisen förhörde bara några personer. Av det finska sällskapet förhördes bara Hietanen, Lehtonen och Louhikko. Av hotellpersonalen förhördes maskinisten Svensson och direktören Karlsson. Läkare Engquist förhördes kort per telefon. Traktorföraren från Särna, som omnämns av Helsingin Sanomat, blev aldrig hörd som vittne.

 

Polisen hade tre teorier om orsaken till olyckan:

1. Antikainen hade inte försäkrat sig om att spärranordningen låst bädden i nedfällt läge. I hotellrummet fanns inga instruktioner om hur bäddsoffan skulle användas.

2. Antikainen hade fällt ned bädden och försäkrat sig om att spärren är på plats, men hade i sömnen med foten eller med lakanet eller filten utlöst spärranordningen och bädden hade slagit igen.

3. Bädden hade varit spärrad, men spärranordningen hade gett efter på grund av slitage. Bladfjäderns kant i hålet hade något förminskats och sängramen blivit lite skev av användning.

 

Dödsundersökningen sköttes främst av förste polisassistent Olle Ormestad, som undertecknat förhörsanteckningarna. Kommissarien Martin Gustafsson delegerade fallet till Ormestad i ett tidigt skede. I utredningen konstaterades att polisen inte med säkerhet kunde fastställa hur olyckan skett.

 

Tidningsartiklar om fallet

 

Eero Antikainens överraskande och makabra död skapade stora rubriker i tidningarna. Följande dag skrev de största dagstidningarna i Finland och Sverige om händelsen. Dagens Nyheter hade en lång artikel om dödsolyckan. Redan i rubriken klargjorde man att de var fråga om en finsk politiker som kvävts i sömnen.

 

Dagens Nyheter noterade att det också tidigare hade skett dödsolyckor med bäddsoffor. Den 26 januari 1959 hade en 47-årig dam i Lundby dött, då bäddsoffans lock slog igen över henne. Denna bäddsoffa var dock av annan konstruktion än bäddsofforna i Reso-hotellen. Följande dag kunde DN berätta att även en liknande olycka inträffat för tre år sedan på Reso-hotellet Arkaden i Malmö. Det var en äldre direktör, som anmälde sig till Brommapolisen, då han hört om dödsolyckan. Direktören hade överlevt, eftersom hans fru hade hört hans rop på hjälp. Även i detta fall var man tvungen att bryta upp gaveln till bäddsoffan för att rädda direktören. Två dagar senare publicerade DN en artikel om två olyckor med bäddsoffor i Lillehammer i. Norge. Bäddsofforna var likadana som på Hotell Bromma. I det ena fallet avled hotellgästen två veckor efter olyckan. Offret hade deltagit i en läkarkongress. I det andra fallet klarade sig hotellgästen utan skador.

 

”Det här är bara en olycka, definitivt enbart en olycka, liksom att halka på gatan”

 

Helsingin Sanomat redogjorde i detalj om Antikainens död. Tidningen hade intervjuat Tage Janson från Stockholmspolisen, Reso Ab:s direktör Ruben Enocson och även Antikainens resesällskap. Då HS hade frågat socialrådet Emil Louhikko om bäddsoffans mekanism hade han svarat på följande sätt: ”Det här är bara en olycka, definitivt enbart en olycka, liksom att halka på gatan”.

 

Louhikkos utlåtande var märkligt. Antikainens död var på inget sätt en normal olyckshändelse. Varför hade Louhikko en så bestämd uppfattning, trots att polisen inte än utrett fallet? Följande dag fanns en artikel i Helsingin Sanomat under rubriken ”Antikainens död orsakar inga juridiska åtgärder”. Tidningen citerade Olle Ormestad som ledde utredningen. Han hade konstaterat att man inte någonsin kan fastställa orsaken till att bäddsoffan slagit runt. Bäddsoffan var inte säker, men orsaken till att bäddsoffan blivit en dödsfälla kunde inte fastslås. I vilket fall som helst, så kunde Antikainen inte ha tagit sig ur bäddsoffan på egen hand.

 

Bristfällig utredning

 

Polisutredningen om Eero Antikainens död var bristfällig och lämnade flera frågor obesvarade. Polisen antog från första stund att det var fråga om en olycka. En kriminalteknisk undersökning av hotellrummet gjordes inte. Polisen förhörde bara några få vittnen på hotellet.

 

Frågan är om polisen var medveten om Eero Antikainens politiska bakgrund. Dagens Nyheter berättade dagen efter om hans förflutna som fackföreningsledare och minister, men hade polisen som gjorde utredningen denna vetskap är inte helt säkert.

 

Polisen utredde inte om hotellrummets dörr var låst eller olåst. Dörren var stängd, men nyckeln till dörren var i låset på utsidan. Hade Antikainen glömt nyckeln där? Normalt lämnas inte en nyckel till ett hotellrum på yttre sidan av dörren. Eftersom nyckeln var på den yttre sidan kunde vem som helst ha tagit sig in i rummet. Om dörren var låst hade antagligen någon varit inne i Antikainens rum.

 

Enligt hotelldirektören var badkaret i Antikainens rum fyllt med oanvänt vatten. Det verkar suspekt att Antikainen skulle ta sig ett bad kl. 03.00 på natten. Om han hade insomnat då badkaret fylldes med vatten, så skulle badrummet ha svämmat över, vilket inte var fallet. Med andra ord hade han antagligen stängt av vattnet, men ändrat sig och gått till sängs.

 

Olycka eller mord?

 

Eero Antikainens död var troligen en makaber olycka, men flera frågor blev obesvarade. Dessutom bör nämnas att Antikainen hade flertalet politiska motståndare. Polisen var inte heller medveten om hans inblandning i förmedlande av den amerikanska underrättelsetjänstens CIA:s pengar till FFC. Antikainen hade även anhållit understöd till FFC från Sovjetunionen 1958. Det är således inte helt uteslutet att Antikainen blev mördad.

 

”Trots att Eero Antikainen var uppskattad av mången hade han under årens lopp fått en hel del motståndare”

 

En mördare kan ha tagit sig in i Antikainens hotellrum, emedan nyckeln fanns i dörren på utsidan. Mördaren kan ha väntat tills Antikainen hade somnat och smugit sig in och vänt på bäddsoffan. Eventuellt hade vattenkranen i badkaret öppnats för att bruset av flödande vatten skulle dämpa ljudet från Antikainens rop på hjälp.

 

Trots att Eero Antikainen var uppskattad av mången hade han under årens lopp fått en hel del motståndare. Det fanns högerextrema personer som hatade fackföreningarna och dess ledare. Det fanns också gott om högerextrema finländare som flyttat till Sverige efter fortsättningskriget i rädsla för att bli förhörda och fängslade av Statspolisen. Efter fortsättningskriget förbjöds i Finland 14 organisationer som ansågs vara fascistiska. Han hade även inom FFC och SDP antagonister, som kan ha velat hämnas.

 

Antikainen var under slutet av sin politiska karriär med i den vänsterfraktion (Skogisterna) som avgick från SDP och bildade ett nytt parti ASSF. Sovjetunionen torde ha känt till Antikainens samarbete med CIA. Kunde Antikainen fortfarande ses som ett hot, trots att han gjort sitt inom politiken och fackföreningsrörelsen? Ville man hämnas på honom för hans insatser att motarbeta kommunismen i Finland? Utländska medborgare har ibland varit offer för sovjetiska attentat. Offren har varit agenter som blivit suspekta eller medborgare i satellitländer som har vänt sig mot sovjetregimen. Enligt en CIA-rapport från 1964 har ”mord på ledare genomförts så skickligt att de lämnade intrycket att offren dog av naturliga orsaker”.

 

Eero Antikainens död i Hotell Bromma ledde till en livlig debatt om bäddsoffornas säkerhet i Sverige. Kort efter Antikainens död avskaffade Reso Ab alla bäddsoffor från sina hotellrum. Fackföreningsrörelsen FFC fortsatte att ta emot ekonomiskt stöd av CIA, trots avslöjandet år 1967.

 

Jaakko Rantanen och Olavi Järvelä ansvarade för användningen av pengarna. Dessa omkom i en bilolycka i Sysmä den 21 oktober 1976. Fyra kilometer från Sysmä kyrkoby kraschade deras bil med sidan före emot en klippvägg. Enligt Helsingin Sanomats notis var vägen hal och bilen saknade vinterdäck.

 

Martin Andersson

Artikeln är ett sammandrag av skribentens bok ”Strejkgeneralens död” (2018). 

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

Demokraatti.fi

Tilaa Demokraatti

Demokraatti on politiikkaan, työelämään ja kulttuuriin erikoistunut aikakauslehti, joka on perustettu Työmies-nimellä vuonna 1895.

Kaikki ei ole sitä miltä näyttää.

Tilaa demokraatti →
2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE
KIRJAUDU