I paneldiskussionen deltog fyra riksdagsledamöter: undervisningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP), den föregående regeringens undervisningsminister Li Andersson (Vänsterförbundet), SDP:s vice ordförande Matias Mäkynen samt forsknings- och kulturminister Sari Multala (Samlingspartiet).

Tanken var att diskutera svenskans ställning, men speciellt i diskussionens början diskuterades dagens förtroendeomröstning som näringsminister Vilhelm Junnila (Sannfinländarna) hade klarat, rätt så omgående.

– Det här var en mycket speciell situation i Finlands riksdag och en väldigt speciell situation också i regeringen. Det är i politiken så att man blir någon gång tvungen att dra gränser. För mig och Svenska folkpartiet gick gränsen här, förklarade Anna-Maja Henriksson varför hon och majoriteten av SFP:s riksdagsledamöter hade stött oppositionens misstroendevotum mot minister Junnila.

– Vi vill att Finland är ett land som är öppet och demokratiskt och att alla delar den värdegrunden, konstaterade Henriksson och menade att ministerns flörtande med högerextrema krafter och nazistskämt hade varit för mycket för Svenska riksdagsgruppen och SFP.

Henriksson menade dock att saken är utagerad och regeringen kan gå vidare.

– Riksdagen har gett Vilhelm Junnila fortsatt förtroende och Svenska folkpartiet respekterar riksdagens beslut. Han besökte Svenska riksdagsgruppen och han beklagade det han har gjort och lovade att det inte ska upprepas.

Minister Multala fick förklara varför Samlingspartiet hade dragit helt andra slutsatser i omröstningen.

Hon inledde med att hon var medveten om att regeringspartierna har ganska skilda värdegrunder i många frågor. Att samlingspartisterna röstade för fortsatt förtroende betydde inte enligt Multala att de godkänner vad Junnila har gjort.

– Han har själv sagt att det är helt fel. Man borde inte göra sådana saker som riksdagsledamot, speciellt inte som minister. Det som vi tog ställning i var vad han har gjort i regeringen som minister, inte vad han har gjort tidigare i sitt liv. Det är därför vi röstade för hans förtroende, förklarade Multala och underströk att det inte hade varit lätt för henne personligen att rösta för ministerkollegans förtroende, även om det gällde saker han hade gjort före tiden som minister.

– Det som vi har kommit överens om är regeringsprogrammet, konstaterade Multala.

– Den här omröstningen handlade om hans lämplighet som minister, kontrade Vänsterförbundets ordförande Li Andersson som menade att Junnila själv har fattat beslutet att tala vid ett evenemang organiserat av högerextremister.

– Jag är glad att SFP i så här hög grad röstade för misstroende, det är ryggrad, sade Andersson och underströk att endast slumpen hade räddat Junnilas ministerportfölj i och med att så många ledamöter från oppositionspartierna råkade vara borta att han kom undan.

– Vi hade en ledamot borta från vår grupp som hade meddelat om frånvaro på förhand, sade Andersson och påpekade att hon inte hade vetat om de övriga oppositionspartiernas situation.

Med tanke på alla frånvarande ledamöterna från oppositionen betonade Andersson att Junnila inte har en majoritet av riksdagen bakom sig och utgångsläget är det sämsta möjliga för en minister.

Också enligt SDP:s Matias Mäkynen handlade omröstningen om Junnilas lämplighet som minister.

– Det handlade om hans lämplighet att representera Finland utomlands och våra värderingar. Högerextremismen fick starkare fotfäste i Finland och blev godkänd, tolkade Mäkynen utfallet av omröstningen.

– Samlingspartiet måste leva med det ansvaret, sade Mäkynen. Han betonade också att det finns andra sannfinländare som har synts i liknande högerextrema sammanhang, till exempel partiets vice ordförande Mauri Peltokangas.

– Likadana skämt, som de själva säger, har varit uppe många gånger tidigare.

Mäkynen beklagade att så många socialdemokrater hade varit borta på grund av utlandsresor.

När det gäller själva regeringsprogrammet, var diskussionen betydligt samstämmingare.

– Tittar man på regeringsprogrammet är det helt okej. Man fortsätter att implementera nationalspråksstrategin, konstaterade Li Andersson som ändå frågade om det finns resurser och vilja att genomföra de olika åtgärderna i regeringsprogrammet.

– Mest orolig skulle jag vara för de grupper som talar andra språk än finska och svenska, våra invandrare och de som talar minoritetsspråk, konstaterade Andersson och hänvisade till en lång rad försämringar som gäller asylpolitik, invandringspolitik och integrationspolitik.

– I texten finns det många bra punkter, det finns inga försämringar, sade Mäkynen men menade att ett samhällsklimat som godkänner högerextremismen kommer också att påverka språkklimatet.

Han var nöjd med skrivelserna om Borgå sjukhus och Raseborgs sjukhus men även han undrade hur det kommer att gå med finansieringen av det som står i regeringsprogrammet.

– Det är ur svenskspråkig synvinkel och ur det tvåspråkiga Finlands synvinkel ett väldigt bra regeringsprogram, konstaterade Anna-Maja Henriksson och tillade att man inte skulle tro att Sannfinländarna har suttit med och förhandlat om det.

– Där har också Samlingspartiet och KD suttit med i allra högsta grad, sade sedan Henriksson. Hon nämnde vikten av att trygga vården på bägge språken.

Henriksson har sett det som orättvist att en studerande betalar över 400 euro för det stora språkprovet.

– Den här avgiften ska nu komma bort.

Även betydelsen av polis och räddningsväsende var något Henriksson lyfte fram ur språklig synvinkel.

– Det blir vår uppgift i regeringen att se till att vi hittar finansiering för de här sakerna. Väldigt mycket handlar om attityderna. Det gäller att se till att man rekryterar personal som kan både finska och svenska, sade Henriksson och underströk betydelsen av undervisning i båda nationalspråken.

Hon var nöjd med att den tidigare regeringens beslut om en veckotimme till i B1-språket förverkligas 2024. Henriksson ansåg också att det finns positiva effekter som man kan uppnå med hjälp av digitaliseringen.

– Vi kommer att följa med det språkpolitiska programmet för de mindre minoritetsspråken. Det handlar mycket om pengarna också hur snabbt vi kan gå fram, sade Multala.

Henriksson betonade att nationalspråksstrategin främjar också finskans ställning, till exempel i förhållande till engelskan inom universitetsutbildningen.

Multala menade att i hennes hemstad Vanda där de svenskspråkiga skolorna är små skulle det vara bra om man kunde ha fler barn i svenskspråkiga skolor.

När det gäller samhällsklimatet, påminde Andersson om den halverade flyktingkvoten och att inrikesministerns mål är noll nya flyktingar. Hon oroade sig för de planerade nedskärningarna i den fria bildningen.

– Det kommer att drabba det svenskspråkiga fria bildningsarbetet och det gäller den delen av integrationsarbetet som fungerar bäst.

Henriksson lyfte fram de språkliga rättigheterna när man har med rättsväsendet att göra.

– Om du blir fast för fortkörning, så görs förhöret på finska. Då följer det här språket du har använt i polisförhöret till åklagaren och till domstolen. Vi borde minnas att vi har rätten att tala svenska och säga att förhöret ska vara på svenska, påpekade Henriksson.

– Vi vill utbilda fler poliser och också fler poliser som kan svenska. I domstolar vill vi utöka antalet domare som har kunskaper i svenska.

Mäkynen lyfte fram problemet med visstidsanställningar i rättsväsendet.

– Kommer resurserna att på riktigt öka både gällande språkliga rättigheter och rättsväsendet?

Enligt Mäkynen hjälper inte det som står i regeringsprogrammet om det inte sedan finns pengar för det i budgeten.

Multala menade att när det gäller hälsovård, finns det pengar men man lyckas inte få mer personal även om man skulle ha pengar till det.

– Det är viktigt att vi utbildar sakkunniga på svenska och det är viktigt att man fattar rätt beslut inom den högre utbildningen, sade Andersson. När det gäller tilläggsresursen i B1-språket, menade Andersson att det har gällt att åtgärda en paus som kunde vara så lång som ett år tidigare.

Henriksson beklagade att det är väldigt få som skriver andra språk än svenska, finska och engelska i studentskrivningarna och lyfte fram betydelsen av bredare språkkunskaper.

Moderatorn Heikel frågade om språkklimatet just nu.

Sari Multala menade att hon inte är representativ eftersom hon bor i Vanda där man talar så många olika språk. Dessutom har hon seglat en del längs kusten där man pratar svenska och när hon inte själv är svenskspråkig, upplever hon inte samma problem i vardagen som de som är det.

Mäkynen menade att de högerextrema grupperna hotar vårt språkklimat. Sedan när det gäller frågan om bättre språkliga rättigheter inom rättsväsendet, påpekade han att Sannfinländarnas ministrar Mari Rantanen och Leena Meri ska förverkliga den delen av regeringsprogrammet.

Andersson oroade sig för normen där bara vita, finsktalande finländare ses som riktiga finländare, medan andra drabbas av rasism och diskriminering i så hög grad att det blir till ett reellt fysiskt hot.

– Som vita svenskspråkiga finländare är vi lite utanför men vi ska inte tänka att det inte angår oss, varnade Andersson för en norm där endast finsktalande accepteras och det kommer att också drabba den svensktalande befolkningen.

– Vi är lika mycket finländare, precis som de som har kommit hit och vill jobba här och bo i Finland, sade Henriksson.

– Regeringen Sipilä satte svenskan på undantag men förra regeringen gjorde en helomvändning. Man ska inte ta språkliga rättigheter för givet utan man ska kämpa för dem, avslutade Henriksson.