Under den nya vågen kommer åtgärderna att vara längre och mer omfattande än tidigare.

– Tidigare var åtgärderna måttfulla och det fanns skäl till det. Vi ville ge regeringen möjlighet att ändra kurs utan storskaliga åtgärder eller skador på samhällsekonomin. Regeringen hörde inte det här nödropet, eller tog det åtminstone inte på allvar, förklarar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta bakgrunden till beslutet.

Industrifackets ordförande Riku Aalto påminner om att de nedskärningar som ingår i regeringsprogrammet inte är noggrant övervägda nödvändigheter, utan att det handlar om värderingar. Nedskärningarna drabbar endast en grupp, nämligen arbetstagarna. Det är också värderingarna som avgör i vilken ordning saker görs.

– Det framgår tydligt av Orpos och Purras spelbok varför strejkrätten begränsas i så brådskande ordning och först av allt. Först försöker man tysta kritiken, sedan driver man igenom försämringar som skrotar den finländska arbetsmarknaden.

Ordförandena för de FFC-anslutna fackförbunden anklagar regeringen Orpo-Purra för att ha dålig kännedom om realiteterna i arbetslivet.

Servicefacket PAM:s ordförande Annika Rönni-Sällinen påpekar att regeringen har skrivit in i sitt program att heltidsarbete är den primära formen av arbete för de flesta arbetstagare. I Finland finns det dock nästan 420 000 löntagare som jobbar deltid. Inom PAM:s branscher jobbar ungefär 110 000 arbetstagare deltid. Av dem utför ungefär 50 000 ofrivilligt deltidsarbete.

Nu blir företagen inte skyldiga att erbjuda heltidsarbete, men arbetstagarna straffas om de jobbar deltid.

– Från regeringens håll har man sagt att folk ska börja jobba heltid, men det är inget man gör så där utan vidare om det inte finns lediga jobb. Schemaläggningen kan också vara så svag att det inte är möjligt att jobba heltid.

Byggnadsförbundets ordförande Kimmo Palonen kritiserar regeringen för att den inte beaktar konjunkturen och situationen för olika branscher.

– Vinter kommer att bli svår för oss byggarbetare. Konjunkturnedgången i branschen är sådan att vi i värsta fall förväntar oss att en tredjedel av våra medlemmar är arbetslösa under midvintern. Ingen av de här arbetslösa får jobb genom regeringens åtgärder.

Om den första sjukdagen blir oavlönad kommer det enligt Päivi Niemi-Laine, som är ordförande för Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL, i praktiken att innebära att lågavlönade arbetstagare inte har råd att stanna hemma när de är sjuka. Anställda som kämpar för att orka jobba trots att de är sjuka utsätter äldre i hemmen och på anstalter samt barn på daghem och i skolor för en direkt fara.

– Regeringen Orpo-Purra har sannerligen inte uppfunnit hjulet på nytt. Redan när regeringen Sipilä drev motsvarande projekt konstaterades det i motiveringen att förslaget behandlar människor ojämlikt. Har vi inte lärt oss någonting av det?

Regeringens jämförelser med de övriga nordiska länderna och vaga konsekvensbedömningar väcker förargelse hos ordförandena.

– En av de första försämringarna som regeringen planerar är en förlängning av självriskdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa – alltså en karens för oskyldiga – från fem till sju dagar. I Sverige har man två karensdagar, i Danmark inte en enda. Och med vilken räknelära får man två extra karensdagar att ge sysselsättning åt tusen personer, förundras Palonen från Byggnadsförbundet.

Ordförandena beskriver de endagsstrejker som inleds nästa vecka som en sista varning och ett sätt att försöka uppnå en rättvis linje.

– Jag spekulerar inte om vad som kan hända efter det här. Det kan jag ändå förutspå, att om det fortsätter så här så håller vi på att hamna i en omfattande samhällelig konflikt där atmosfären blir allt mer spänd. Den drivande motorn är den ensidiga, orättvisa och ur arbetstagarens synvinkel arroganta politiken som bara ett fåtal vinner på, säger Jarkko Eloranta från FFC.