Nästan 150 stats- eller regeringschefer finns med på den officiella talarlistan. Dock saknas exempelvis Rysslands president Vladimir Putin, Kinas motsvarighet Xi Jinping, Nordkoreas diktator Kim Jong-Un, Syriens president Bashar al-Assad, den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman, samt företrädare för militärjuntan i Myanmar.

Vissa av dessa auktoritära ledare är anklagade för krigsförbrytelser och en lång rad människorättsbrott. En västerländsk diplomat som inte vill bli citerad med namn påpekar att de som uteblir kan beskrivas som ”ett galleri av politiska skurkar”.

Forskaren Thomas G. Weiss, som är specialiserad på internationella relationer och spelet inom FN, säger till IPS att han inte anser att det går att läsa in allt för mycket i att dessa ledare väljer att inte delta. Men han betonar att den så kallade generaldebatten är en arena för alla – där även ”busar” erbjuds en plattform, men också förväntas respektera talartiden.

Under åren har många auktoritära ledare avstått från att delta, medan exempelvis Libyens tidigare diktator Muammar Gaddafi valde att hålla ett maratontal inför världens mäktigaste ledare 2009.

Samir Sanbar, som tidigare var biträdande generalsekreterare inom FN, säger samtidigt till IPS att antalet talare i generalförsamlingen kan ses som ett tecken på hur relevant världsorganisationen anses vara i en tid som präglas av internationell oro.

Han menar att målet för många ledare är att föra sitt lands talan inför en internationell publik samtidigt som de visar upp sig på den globala scenen inför hemmapubliken.

– Även länder som är offentligt kritiska mot FN brukar känna ett behov av att visa upp sig där, påpekar han.

Som exempel nämner han USA:s förra president Donald Trump, som valde att delta trots att han ständigt kritiserade världsorganisationen. Ett annat exempel är Brasiliens högernationalistiska president Jair Bolsonaro, som eftersträvat att Brasilien ska behålla sin traditionsenliga plats som det land vars representant alltid inleder generaldebatten.

För första gången sedan 2019 innebär öppnandet av årets generalförsamling att deltagarna är på plats, då de senaste två åren kännetecknades av restriktioner på grund av pandemin.

– Förhoppningen är att det faktum att så många regeringschefer kommer att delta ska leda till större publicitet och ett ökat intresse från allmänheten än under de föregående två åren, säger Samir Sanbar.

Andreas Bummel, ordförande för organisationen Democracy Without Borders, menar samtidigt att det är ”sorgligt” att FN är berett att ge auktoritära ledare en plattform varifrån de kan sprida sin propaganda.

– Huruvida de väljer att resa till New York för att göra detta i september varje år kan bero på många olika saker. Men om de väljer att inte göra det tycker jag inte att man ska lägga för stor betydelse i det, säger han.

Inför öppnandet av generalförsamlingens 77:e session betonar generalsekreterare Antonio Guterres att världen står inför en rad globala utmaningar – däribland en ökande brist på mat och fler värmeböljor, stormar, översvämningar och andra naturkatastrofer. FN-chefen understryker att det multilaterala samarbetet står inför många och svåra prövningar, samtidigt som detta arbete utgör ”mänsklighetens största hopp”.