Ett svep i kongresshandlingarna har väckt några tankar till livs.

Kongressens uttalande efter avslutat värv väcker oftast ett livligt intresse och en bra debatt. På grund av både det kaotiska läget i världen och de krävande problemen hemmavid gör det motiverat att kongressen denna gång antar två resolutioner: den ena med en global agenda och den andra som en inspirerande upptakt till valdebatten. På detta sätt kan kongressen reflektera tidsandan med dess olycksbådande perspektiv både för demokratins överlevnad och de många dödliga hoten globalt och i vår europeiska närmiljö.

Ur kongressens handlingar kan utläsas att antalet väl underbyggda motioner har ökat. Förslagens kvalitet har stigit. De flesta förslagen från fältet förefaller angelägna; grodperspetivet har nästan helt försvunnit.

Kongressens arbetsdokument avslöjar dock en fatal och växande lucka i våra svenska, socialdemokratiska led. Hur länge skall texterna med uppgifter över slumrande eller döda lokala föreningar förekomma? De utgör en form av självbedrägeri. I vissa fall borde dessa lokala, politiska problem leda till att vi på organisationens alla nivåer borde tänka över vad som ännu kan åtgärdas. Vi lever ju i en period av omfattande flyttningsrörelser mellan land och stad. FSD måste gå i närkamp för att sporra medlemsleden.

Nästa riksdagsval blir en spännande tillställning för FSD. Johan Kvarnström står inför uppgiften att försvara ett pressat mandat. Nyland är en valkrets i omvälvning där mycket kan hända även inom våra rivaliserande partier.

FSD:s nye ordförande Dmitri Qvintus har säkrat en fungerande publicitet inom medierna. Nu borde han få allt tänkbart stöd. Jag minns ju min valkrets Helsingfors som ett särdeles svårskött pastorat. Dmitri måste träda fram i helfigur och i många sammanhang. En av valets huvudfester inom FSD måste ordnas i Helsingfors där medierna häckar som tätast.

Ett viktigt valfält är pensionstagarna . Där finns mycket att hämta trots att de äldsta väljarkategorierna rör på sig trögt, men ändå röstar samvetsgrant.

Jag saknar kongressen och dess många kvaliteter, kamratskapet och de småfinurliga inläggen. Jag lägger in en skål under veckoslutet för kongressens framgång!

Ralf Friberg