Magmas chef Nils Erik Forsgård öppnade webbinariet. Han påpekade att webbinariet är en fortsättning på opinionsmätningen som Novus utförde i januari om svenskarnas bild av Finland.

I webbinariet diskuterade Mikko Majander, docent i politisk historia, medieforskare Anu Koivunen och René Nyberg som har varit Finlands ambassadör i Moskva och Berlin.

Majander har publicerat en rapport som fokuserar på Finlands synlighet särskilt i de stora dagstidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

– Rysslands anfallskrig förändrade läget fundamentalt, berättade Majander som hade också lite följt med tabloiderna i Sverige och sedan som motvikt hur Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet i Finland bevakar Sverige.

Majander betonade att mediebevakningen inte är heltäckande och han har inte tagit med TV och radio.

Under det kalla kriget hade man ett Finlandsargument för alliansfriheten. Majander påpekade att Socialdemokraterna var garanten för att Sverige inte skulle ansluta sig till Nato.

– Plötsligt måste Sverige anpassa sig till vad som hände i Finland, sade Majander om hur läget förändrades efter Rysslands attack.

På två månader måste Sverige ändra kurs och följa Finland efter 200 år av neutralitet och alliansfrihet. Majander kommenterade att få hade ställt frågan om det hade varit möjligt för Sverige att välja att stanna utanför Nato också i fortsättningen.

– Sverige är en andra klassens nation om alla andra nordiska länder är med i Nato, sade sedan Majander som orsak till varför det var otänkbart för Sverige att självmant stanna utanför när Finland beslutade att gå med i Nato.

Enligt Majander är finlandisering något man idag diskuterar snarare i Finland för att föra en diskurs om landets historia och inte i Sverige, fast det var tvärtom förr. Finländarna presenteras som vinterkrigets hjältefolk som hade fortsatt att rusta upp sig för att Finlands säkerhetspolitik har baserat sig på ett realistiskt synsätt.

Majander påpekade också betydelsen av Sanna Marin som ett exceptionellt internationellt fenomen. Marins betydelse jämförde han med vad Olof Palme betydde för Sveriges internationella synlighet i tiderna.

– Intresset för Finland har varit störst sedan vinterkriget, sade Majander men menade samtidigt att intresset begränsar sig till stor del till militära frågor. Det kräver mycket arbete för att man i Sverige skulle intressera sig för samhällspolitiken och kulturen i Finland på samma sätt.

– Finland syns inte i Sverige på samma sätt som Sverige syns i Finland, framhöll Majander. Han påtalade i hur liten grad den finländska litteraturen, filmen och teatern syns i Sverige, medan deckare från Sverige väcker ett stort intresse i Finland. Femtio deckare från Sverige översätts per år till finska. Majander lyfte också fram att det produceras kvalitetsdrama i Sverige som visas i Finland.

– I Sverige presenteras deckare från Finland som något nytt, kommenterade Majander och menade att deckarförfattarna från det övriga Norden har en helt annan synlighet i Sverige än de finländska deckarförfattarna. De författare som syns i Sverige är Kjell Westö och Monika Fagerholm som skriver på svenska och Sofi Oksanen som är ett internationellt fenomen.

Majander var nöjd med att det inte hade uppstått någon landskampsanda i Natofrågan. Man talar inte om Finlands svek, fast Finland gick med i Nato utan att kunna vänta på Sverige. Man förstår att Sveriges Natolimbo har orsakats av Turkiet och inte av Finland.

Mikko Majander var nöjd med att man inte har skyllt på Finland när Sveriges Natomedlemskap har fördröjts. (Foto: Max Majander)

Anu Koivunen menade att hon kommenterar som en återinvandrad sverigefinne och medieforskare. Majander har läst samma material som Koivunens dagliga mediekonsumtion baserar sig på.

– Hur representativt är det här urvalet av medier? frågade sig Koivunen och efterlyste en big data-analys för att få en heltäckande bild av hur mycket Finland syns i Sverige.

– Vilka finländska kulturyttringar figurerar utan att man kopplar dem till Finland? funderade Koivunen vidare. Hon nämnde att Sverigedemokraterna har byggt upp sin egen mediesfär bland annat med den socialkonservativa webbtidningen Samtiden. Också YouTube-sfären har en stor betydelse i Sverige.

Koivunen menade dessutom att man i Finland oftast glömmer bort sverigefinländarna.

– Det har varit en uppblomstring av sverigefinsk kultur de senaste 20 åren. De har nynarrativiserat förhållandet mellan Sverige och Finland, påpekade Koivunen som lyfte fram romanen Fred av Thella Johnson och att den får lysande recensioner. Hon nämnde också sångaren Markus Krunegård.

Koivunen menade att Natomedlemskapet uppfattas i Finland som en förstärkning, medan man i Sverige upplever en förlust av den tidigare alliansfria positionen.

René Nyberg bedyrade Majanders text som välskriven och intressant och menade att den innehåller viktig information.

– Anna-Lena Laurén börjar vara den mest kända finländaren i Sverige, sade Nyberg och påminde om att hon utsågs både till årets journalist i Finland och till årets stilist i Sverige.

Nyberg funderade vidare på varför just Hägring 38 av Westö har väckt så stort intresse i Sverige. Han trodde att det beror på den judiska tematiken och incidenten på Olympiastadion som skildras i romanen.

Nyberg menade att den parlamentariska debatten i Sverige blev tunn när det gällde landets medlemskap i Nato.

– I Finland var det inte den politiska ledningen som ledde, påpekade Nyberg och underströk folkopinionens större betydelse.

– Man förde i mål en process som var oförutsägbar i att den skulle gå så lätt och så snabbt, kommenterade Nyberg Finlands redan förverkligade medlemskap i Nato. Han bedyrade också den rollen som riksdagens talman Matti Vanhanen hade med tanke på den parlamentariska debatten i Finland.

Nyberg talade vidare om Sveriges avrustning, först 1925 och på nytt 2000. På 1930-talet insåg man misstaget i avrustningen och det tog en bit in på 1940-talet innan Sverige hade ett starkt försvar igen. 2000-talets avrustning byggde på en syn på säkerhetsläget som delades av Socialdemokraterna och Moderaterna. Nyberg såg intressanta historiska paralleller till Tyskland i hur man har förhållit sig till försvaret i Sverige, både när försvaret har varit starkt och när man har gått för avrustning.

– Man har starka finanser, det är inte fråga om pengar att bygga upp ett försvar, sade Nyberg som bedyrade den rollen som Peter Hultqvist hade de senaste åren som socialdemokratisk försvarsminister mellan 2014 och 2022. Enligt Nyberg har det bilaterala militära samarbetet mellan Sverige och Finland gått längre än någonsin, och inte minst tack vare Hultqvists insatser. Efter annekteringen av Krim och vad som hände i Donbass år 2014 reagerade Sverige snabbt.

Majander upprepade att analysen inte var avsedd som heltäckande, varken när det gäller relationerna mellan Sverige och Finland eller när det gäller svenskarnas Finlandsbild.

Det säkerhetspolitiska intresset för Finland menade Majander att syns också i det att krigslitteratur översätts till svenska. Även i skönlitteratur där svenskarna skildrar finländsk släktbakgrund finns kriget i bakgrunden.

– Ungdomarna börjar fråga vad mor- och farföräldrarna har gjort.

Enligt Majander har Josef Stalin och Sovjetryssland alltid spökat när man har sett på historien i Finland, medan för Sverige har det stora monstret varit Adolf Hitler och Nazityskland. Det här förklarar varför man fäster sig vid olika saker när man ser på andra världskriget.

Anu Koivunen lyfte fram Sanna Marins betydelse för socialdemokratin i Sverige och menade att hon har kunnat nå sin publik där på engelska.

– Det finns ingen annan väg än flerspråkighet och flexandet mellan språk, sade Koivunen som sade sig se fram emot hur Krista Kosonen kommer att glänsa på svenska i TV-serien om Ronja Rövardotter.

– Språkbarriärer överkoms på olika vis, konstaterade Koivunen.

Majander påpekade att det går att följa vad som händer i Finland också på svenska, men det kan hända att alla i Sverige inte vet att det finns svenskspråkigt material om Finland.

Nyberg lyfte fram behovet av utbyte, speciellt de finländska skolungdomarna borde kunna få gästa Sverige.

Debatten om Åland i Finland kallade han en pseudodebatt.

– De flesta debattörerna känner inte fakta, konstaterade Nyberg.

Majander skulle gärna ha sett mer om den ekonomiska integrationen i nyhetsmaterialet han gick igenom, men påpekade att det kanske inte syns bäst i dagstidningarna. Han undrade om Dagens Industri skulle ha gett en annorlunda syn på Finland. Han menade ändå att energifrågor och kärnkraft hade bevakats även i dagstidningarna i Sverige.