Som journalist och författare är han för Dagens Nyheters läsare välkänd och länge skrivit mycket och väldokumenterat om det amerikanska samhället och politiken. Så också i flera böcker. Man anar vid läsningen hur man allt mera gått från hopp till förtvivlan. I en tidigare bok från 2009 skildrar han Barack Obamas väg till Vita Huset. Titeln på den boken var Det amerikanska löftet. Hans nya bok, skriven i återhållen raseri, handlar om hur den vita rasismen sliter sönder landet och demokratin. Detta allra tydligast illustrerat i det brutala kuppförsöket mot Kapitolium i Washington i januari 2021. Utfört av de mest högerradikala anhängarna till Donald Trump. En av många styrkor med Gelins bok är att han själv bott så länge i landet, att han haft många och goda möjligheter att resa, samla material och intryck från praktiskt taget hela den amerikanska kontinenten, och särskilt platser som fått historisk betydelse.

Så till exempel när han berättar om Thomas Jefferson, USA:s tredje president och den som anses vara författaren till den amerikanska konstitutionen och formuleringen där att ”all men are created equal”. Skrivjobbet sker från Jeffersons vackra gods Monticello där han själv hade hundratals slavar. Gelins text får piskrappen att överrösta myterna. Han slår fast att inbördeskriget handlade och slaveriet och inte om sydstaternas rätt till självständighet som det än i dag påstås av Trumpismens högerradikaler. Även om Nordsidans seger innebar att slaveriet förbjöds så hade nya raslagar – de så kallade Jim Crow-lagarna – något årtionde senare utraderat den segern. Och den rasismen och segregationen levde sedan kvar i Sydstaterna ändra fram till mitten av 1960-talet. Som Martin Gelin själv konstaterar: Varje framgång för medborgarrättsrörelsen blir kortvarig och följs av en långvarig motreaktion, en backlash. Gelin har som den goda berättare han är en förmåga att måla upp tydliga bilder, magnetiskt tydligt. Som när han skriver om segregationen och den tömda poolens politik. Alltså detta när afroamerikaner fick rätt att bada i offenliga pooler.

Men då såg ”Den vita rasismens storm” till att åter slita sönder landet och demokratin myndigheter till att helt enkelt tömma poolerna, fylla dem med jord och asfalt. Hellre inga pooler alls än att svarta och vita skulle bada i samma vatten. Den bilden kan också fungera som lite av en metafor för USA även på flera andra områden. Martin Gelin sätter i boken även fingret på vita medborgares korttänkta motstånd mot en allmän, genrellt fungernade välfärdspolitik. Det motståndet handlar egentligen inte om rädsla för ökade skatter eller önskan om frihet från statlig styrning, utan främst om en motvilja att dela trygghetssystem med andra grupper, läs svarta. Då betalar man hellre mer i form av dyrare, privata försäkringsavgifter och får sämre vård och välfärd än om det i stället, som i Norden, var bekostat med ett solidariskt fungerande skattesystem. Den vita stormen är en rasande, magnetisk stridsskrift mot den djupt rotade rasismen som alltsedan grundandet förgiftat det amerikanska samhället. Och där det republikanska partiet, dompterat av Trump, har bestämt sig för att ”vinna val genom att mobilisera de mest våldsamma nationalisterna och förhindra motståndarna från att rösta”. En utveckling som ytterst även hotar den amerikanska demokratin.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli och själv återkommande rest i USA och där besökt många arbetsplatser

Recension: Martin Gelin; Den vita stormen. Rasismens historia och USA:s fall (2022); Natur & Kultur; 428 s.