MENY

Regnvatten löser vattenförsörjning i östra Brasilien

Kuva: Foto: Gonzalo Gaudenzi/IPS
João Afonso står mitt bland sina vattenmeloner på gården i Canudos i delstaten Bahia i nordöstra Brasilien. Han har inte drabbats lika hårt av torkan tack vare nygamla metoder för förvaltning av vatten och mark.

Förr dog människor till följd av torka i Brasiliens halvtorra nordöstra region. Numera har småjordbrukarna återgått till traditionella metoder och samtidigt hittat sätt att leva i samklang med klimatet.

 

I halvtorra områden i nordöstra Brasilien är torra slätter fulla av blomstrande kaktusar och inhemska grödor som traditionellt odlas av lokalbefolkningen.

På sin gård på i Canudos i delstaten Bahia odlar João Afonso Almeida grönsaker, hirs, passionsfrukt, palmträd, citrusfrukter och foderväxter. Mellan raderna av duvärt och vild vattenmelon växer kaktusar som används till foder för getter och får.

Jorden är torr och dammig här i Caatinga, ett torrt landskap bestående av ökenmark och snårskog, där torrperioderna kan pågå i flera år och sedan varvas med nederbörd på mellan 200 och 800 millimeter årligen och stor avdunstning.

Tack vare enkla metoder för att tillvarata regnvatten har João Afonso Almeida lyckats hitta sätt att leva i balans med det lokala ekosystemet.

Han visar upp en vattentank som installerats med hjälp av det regionala jordbruksinstitutet IRPAA som tillsammans med mängder av organisationer är en del av rörelsen ASA i Brasiliens halvtorra östra region.

Enligt ASA har en miljon jordbruksfamiljer endast tillgång till 4,2 procent av den odlingsbara jorden i regionen medan stora jordbruksföretag har odlingar på 38 procent av marken i dessa områden.

– Vattnet samlas i tanken som har en kapacitet att lagra 52 000 liter. Vi använder det för bevattning. Det ger en inkomst till familjerna, säger João Afonso Almeida.

För hushållens egen vattenanvändning finns det en tank på 16 000 liter för regnvatten som samlas in från hustaket genom regnvatten och rör.

ASA har installerat en miljon vattentankar för familjer, och ytterligare en kvarts miljon som används av småjordbruk i den halvtorra regionen i nordöstra Brasilien.

João Afonso Almeida använder ett bevattningssystem för sina citrusträd som genom smala rör bevattnar rötterna utan att vatten går till spillo. Han har också valt att odla inhemska grödor från Caatinga som anpassar sig naturligt till det lokala klimatet och jordmånen.

– Produktionen har förbättrats avsevärt, vi arbetar mindre och får bättre resultat. Samtidigt bevarar vi ekosystemet i Caatinga. Jag tror på detta, även om många människor inte trodde på det, och tackar Gud eftersom vi kan sova gott även om vi har haft tre år av torka, säger han.

Förr brukade torka leda till dödsfall i regionen. Mellan 1979 och 1983 dog uppemot en miljon människor till följd av torka som även ledde till en massutvandring till de stora städerna.

– Gården ligger långt från någon vattenkälla. Förr var vi tvungna att gå två till tre kilometer och ge oss av tidigt med hinkar, minns João Afonso Almeida.

 

Handlar om hänsyn till ekosystemet

Fortfarande förekommer torka men dessa perioder leder inte längre till dödsfall bland jordbrukare i Brasiliens nordöstra region, där omkring 23 miljoner av landets befolkning på 208 miljoner bor. Det är tack vare strategin som går ut på en anpassning till det halvtorra klimatet, något som bland andra ASA arbetar för att främja. Detta i motsats till hur det fungerade tidigare när aktörer utnyttjade torkan för att ta ut höga avgifter vid distribution av vatten med lastbilar.

– Att leva i samklang med ekosystemet är något helt naturligt som förekommer över hela världen. Inuiterna har hittat sätt att leva i det iskalla arktiska klimatet och tuareger i ökenklimat. Det vi har gjort är helt enkelt att läsa av naturen. Vi har sett hur växter kan överleva i åtta månader utan regn och hur djur anpassar sig till torka och dragit slutsatser om hur människor kan göra, säger Harold Schistek, ordförande för IRPAA.

Det handlar om att ta hänsyn till ekosystemen och återgå till traditionella jordbruksmetoder som att lagra vatten, fröer och foder för att på det sättet vara förberedd på torka.

João Afonso Almeida är medlem i jordbrukskooperativet Coopercuc som består av familjejordbruk i kommunerna Canudos och Curaçá i delstaten Bahia. Kooperativet tillverkar bland annat sylt av frukter från Caatinga. medlemmarna skördar frukter för hand och producerar varor med tanke på hållbarhet, fria från jordbrukskemikalier. Produkterna säljs i stora städer i Brasilien och exporteras till Frankrike och Österrike.

– Detta visar att det är möjligt att leva med god livskvalitet i den halvtorra regionen, säger kooperativets vice ordförande José Edimilson Alves.

ÄMNESORD

Diskussion

Nya kolkraftverk planeras i Latinamerika – trots klimatmål

Kuva: Foto: Emilio Godoy/IPS
Kolindustrin har vid klimatmötet i Bonn kritiserats hårt av miljövänner. I lördags anordnades en klimatdemonstration i staden med udden riktad främst mot tyska företag, som RWE.

Trots löften om att öka satsningarna på gröna energikällor planerar flera länder i Latinamerika att starta nya kolkraftverk för att producera elektricitet.

 

Dessa planer står i strid med de klimatmål som regionens länder har ställt sig bakom, i enlighet med Parisavtalet.

Heffa Schucking, ordförande för den tyska miljöorganisationen Urgewald, påpekar att Latinamerika visserligen inte är en av världens största spelare i kolindustrin.

– Men problemet är att det finns flera planerade projekt som innebär ett hot om ett fortsatt kolberoende flera år framåt, säger Heffa Schucking till IPS.

I samband med klimatmötet i Bonn, som avslutas på fredagen, presenterade Urgewald en ny utförlig databas med närmare 770 företag som ingår i världens kolindustri. Den visar att de länder i Latinamerika som producerar mest el med hjälp av kolkraftverk är Mexiko, Chile och Brasilien.

Samtidigt finns det planer på att utöka kapaciteten i dessa tre länder, samt i Dominikanska republiken, Venezuela, Jamaica, Colombia och Panama.

I samband med klimatmötet i Bonn har protester mot kolindustrin genomförts, på grund av dess stora utsläpp av växthusgaser som förorsakar klimatförändringar.

Colombia är det land i Latinamerika som utvinner mest kol – 90 miljoner ton under förra året, varav det mesta gick på export.

I Brasilien finns 21 koleldade kraftverk, som producerar drygt två procent av landets elbehov. Ett nytt kolkraftverk är under uppbyggnad och det finns planer på att bygga ytterligare sex liknande anläggningar i landet. I Chile finns det 29 kraftverk som drivs med kol.

 

Saknas sammanhållning

Carlos Rittl är ordförande för Observatorio del Clima, ett brasilianskt nätverk av miljöorganisationer. Han menar att landets regering saknar en tydlig politik kring kolkraftverken.

– Trots målsättningarna om satsningar på förnybar el byggs det fler termoelektriska kraftverk. Det finns ingen sammanhållning i energipolitiken, säger Carlos Rittl i Bonn.

Colombia är ett land med stora kolfyndigheter. Mariana Rojas är chef för klimatfrågor vid landets miljödepartement och hon medger för IPS att frågan om kolet är svår för landet.

– Olika strategier används för olika sektorer. Vi vill uppmuntra till mer förnybara energikällor, vilka också blivit mer konkurrenskraftiga på grund av sjunkande priser. Men vi kan inte nå ut till alla sektorer, säger Mariana Rojas.

I slutet av förra året infördes en koldioxidskatt i Colombia. Men där undantogs kolet, vilket kan ses som ett bevis för kolindustrins starka inflytande.

Diskussion

Större ansträngningar krävs för att få bort barnarbetet

Kuva: Foto: Daniel Gutman/IPS
Förra veckan samlades runt 2 000 deltagare från 190 länder i den argentinska huvudstaden för en konferens om det globala målet att avskaffa barnarbetet i världen.

FN-organet ILO varnar för att målet om att utrota barnarbetet till 2030 inte kommer att nås om inte ansträngningarna trappas upp dramatiskt.

 

Drygt 152 miljoner barn mellan 5 och 17 år arbetar i världen.

– Medan antalet barn som arbetar har minskat från 162 miljoner till 152 miljoner sedan 2013 har antalet barn som arbetar i landsbygdsområden ökat från 98 miljoner till 108 miljoner, förklarar Bernd Seiffert från FAO.

Ett av FN:s mål i Agenda 2030 är att utrota barnarbete till 2025.

Kampen mot barnarbete stod i fokus vid en internationell konferens som hölls i Buenos Aires 14 till 16 november. Konferensen organiserades av det argentinska arbetsdepartementet i samarbete med ILO och syftet var att bedöma vilka framsteg som har gjorts sedan ett tidigare möte i Brasiliens huvudstad Brasilia 2013.

Bernd Seiffert påpekar att barnarbetet främst är koncentrerat inom jordbruket och att det där blir allt vanligare.

Omkring 71 procent av barnarbetet finns inom jordbrukssektorn och 42 procent av arbetet räknas som farligt och utförs inom informell sektor och i små familjejordbruk där barnen inte får någon lön, enligt ILO.

– Vi har hört mycket om barnarbetet inom globala leverantörskedjor men de flesta pojkar och flickor arbetar lokalt inom matproduktionen, säger Bernd Seiffert.

Världens ledare, internationella organisationer, fackförbund och företagare som fanns på plats vid konferensen var eniga om att barnarbetet minskar i alltför långsam takt.

– Vi vet att barn används eftersom de utgör den billigaste arbetskraften. Men jag frågar mig hur länge vi ska fortsätta att komma till dessa konferenser och upprepa samma saker. Nästa möte bör hållas enbart om det finns framgångar att fira, sade hedersgästen Kailash Satyarthi som ihärdigt kämpat mot barnslaveri i Indien och som fick Nobels fredspris 2014.

Inga barn fanns på plats vid konferensen. Barn kom endast till tals genom en undersökning som presenterades med titeln ”It’s Time to Talk”. Civilsamhällets organisationer har i studien intervjuat över 1 800 barn mellan 5 och 18 år som arbetar. Studien omfattar barn i 26 länder och visar att barn i huvudsak arbetar för att hjälpa till med familjeförsörjningen och att de största problemen handlar om under vilka förhållanden som de arbetar.

– Barn som arbetar har inte något alternativ och vi bör inte kriminalisera utan skydda dem och se till att de förhållanden under vilka de utför arbete inte innebär att de utsätts för risker eller hindrar dem från att gå i skolan, säger Anne Jacob från den tyska organisationen Kindernothilfe som medverkat i undersökningen.

Hon påpekar att det är skandalöst att problemen med barnarbete tas upp på en konferens där det inte erbjuds någon möjlighet att lyssna på barnen.

– Efter att ha pratat med barnen förstod vi att det inte finns någon global lösning på det här problemet, utan att det endast är möjligt att ta itu med de strukturella orsakerna lokalt, säger hon till IPS.

Diskussion

Över 100 miljoner barn arbetar inom jordbruket

Kuva: Foto: Pixabay

Det beräknas finnas 152 miljoner barn i världen som arbetar. En majoritet av barnarbetarna återfinns inom jordbruket – där många dessutom utför farliga arbetsuppgifter. Kampen mot barnarbete står denna vecka i fokus vid ett internationellt möte i Buenos Aires.

 

I veckan samlas runt 1 500 deltagare från en lång rad länder i den argentinska huvudstaden för en konferens som syftar till att stärka det globala målet om att avskaffa barnarbetet i världen.

Det är en ambition som ännu har långt kvar till att förverkligas.

Närmare 108 miljoner barn i åldern mellan 5 och 17 år arbetar med odlingar, inom fiske, skogsvård eller med att ta hand om boskap, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. Detta samtidigt som jordbruksarbete anses vara en av de farligaste sektorerna i fråga om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar.

En majoritet av de barn i världen som arbetar gör det inom familjen och får ingen lön. Den andelen är ännu högre inom jordbruket, där det dessutom är vanligare att barnens arbetsliv börjar ännu tidigare, ibland redan innan de hunnit fylla sju år.

FN:s arbetsorganisation, ILO, slår fast att fattigdom är den främsta anledningen till att barn börjar arbeta inom jordbruket. I många fall tvingas barnen dessutom till långa arbetsdagar.

FAO understryker att barnarbete innebär ett brott mot barnens rättigheter, som dessutom både utgör ett hot mot barnens hälsa och möjligheter att utbilda sig. Det innebär i sin tur ett hinder för utvecklingen av landsbygden och för den framtida matsäkerheten.

Jordbruksorganet definierar barnarbete som något som utförs trots att individen egentligen är för ung, och som påverkar barnens möjligheter att gå i skolan, eller något som innebär en risk för deras hälsa eller säkerhet.

Allt arbete som barn utför ingår dock inte enligt FAO, utan det finns även sysslor som ger barn viktiga kunskaper och som kan bidra till att säkra tillgången till mat.

Mycket arbete som barn utför inom jordbruket kan dock klassas som barnarbete. Det kan gälla barn som får ta hand om boskap, arbeta med bekämpningsmedel eller jobbar långa nätter på fiskebåtar och därmed inte orkar gå till skolan dagen därpå.

Barnarbete har även en tendens att leda till en cykel av fattigdom, både för barnen och deras familjer. De barn som inte får en möjlighet att gå i skolan löper en större risk att förbli fattiga.

Deltagarna vid konferensen i Buenos Aires ska bland annat diskutera vilka politiska och juridiska åtgärder som kan användas för att motverka barnarbete, samt vilka verktyg som kan användas för att nå ut med information om dess konsekvenser.

ÄMNESORD

Diskussion

Miljontals människor berövade sin rätt till nationalitet

Kuva: Foto: Parvez Ahmad Faysal/IPS
Kvinnor och barn som lyckats fly undan det brutala våldet i Burma väntar i ett flyktingläger på biståndshjälp.

Många miljoner människor i världen förnekas rätten till en nationalitet – och därmed till en rad andra grundläggande rättigheter. Nu uppmärksammas deras situation i en ny FN-rapport.

 

Exakt hur många som lever som statslösa är okänt, men den vanligaste orsaken till att människor nekas medborgarskap är känd – de tillhör en etnisk, religiös eller språklig minoritet i ett land där de ofta har bott i flera generationer.

Det handlar om miljontals människor som utsätts för diskriminering, exkludering och förföljelse, enligt en ny rapport från FN-organet UNHCR.

– Statslösa människor vill ha samma grundläggande rättigheter som alla andra medborgare. Men statslösa minoriteter, som rohingya, drabbas ofta av systematisk diskriminering och förvägras sina rättigheter, sade UNHCR:s chef Filippo Grandi i samband med att den nya rapporten lanserades.

Rapportförfattarna har intervjuat 120 personer från olika statslösa minoritetsgrupper, och studien understryker hur avgörande det är att människors rätt till medborgarskap tillgodoses.

Arbetet med rapporten genomfördes innan den senaste krisen i Burma, vilken lett till att många hundratusentals rohingyer har tvingats på flykt till grannlandet Bangladesh. Men enligt FN-organet är den mycket svåra situation som rohingyerna – som tillhör världens största statslösa minoritetsgrupp – utsätts för ett exempel på vad många år av diskriminering och exkludering kan leda till.

En vanlig orsak till att minoritetsgrupper förnekas sin nationalitet hänger samman med att de skiljer ut sig – genom sin historia, sitt utseende, sitt språk eller sin religiösa hemvist.

Samtidigt innebär statslösheten ofta att exkluderingen förvärras ytterligare – genom att människor förnekas möjligheten att få en utbildning, tillgång till sjukvård, riktiga anställningar, möjligheten att resa fritt och rätten att rösta.

UNHCR understryker att diskrimineringen även lyser igenom i många länders lagstiftning, då minst 20 länder har diskriminerande lagar som innebär att människor kan förnekas medborgarskap.

Ett av de tydligaste exemplen på hur statslösa minoriteter förnekas sina rättigheter gäller de svårigheter de ofta har att få fram födelseattester eller identitetshandlingar. Att sakna sådana dokument leder i sin tur till en ond cirkel där myndigheterna även förnekar personerna andra grundläggande rättigheter.

Diskussion