Internationella människorättsexperter som har uppdrag som FN-rapportörer kan bli baktalade, eller i vissa fall nekas tillstånd att besöka länder, eller hotas med utvisning och indragna arbetstillstånd.

Ett exempel är i Filippinerna där landets auktoritära ledning har riktat allvarliga anklagelser mot Victoria Tauli-Corpuz, som är FN:s särskilda rapportör om ursprungsbefolkningars rättigheter. Den högt uppsatte militäre ledaren Antonio Parlade har inför pressen sagt att FN blivit infiltrerat av landets kommunistparti via Victoria Tauli-Corpuz. Det är anklagelser som skarpt tillbakavisas av en grupp FN-experter som understryker att anklagelserna hänger samman med FN-rapportörens viktiga arbete för att försvara urfolks rättigheter, bland annat i Filippinerna.

Anna-Karin Holmlund, som arbetar för Amnesty International, säger till IPS att anklagelserna mot Victoria Tauli-Corpuz inte är det enda exemplet på där stater som är FN-medlemmar attackerat oberoende experter. Enligt henne handlar det om en oroande trend där utrymmet för människorättsarbete minskar på många platser i världen.

– Vi har under det senaste året bevittnat flera djupt oroande personliga attacker, genom hot om åtal, offentlig agitation och genom fysiskt våld. Det är uppenbart att detta sker endast för att de gör sitt jobb, säger hon.

Anna-Karin Holmlund påpekar att det även gäller länder som är medlemmar i FN:s människorättsråd – en institution som har i uppdrag att skydda de mänskliga rättigheterna.

Ett annat exempel är Burundi, där landets regering har stängt FN:s kontor för mänskliga rättigheter – en åtgärd som kritiserats av FN:s människorättskommissionär Michelle Bachelet.

I USA har Donald Trumps administration samtidigt slutat att samarbeta med vissa FN-rapportörer, bland annat när det gäller utredningar kring hur migranter behandlats vid landets gräns mot Mexiko.

I Myanmar har regeringen vägrat inresa för FN-experter som har till uppgift att granska situationen för minoritetsbefolkningen rohingya.

Ytterligare ett exempel är FN-rapportören Diego García-Sayán som nyligen uppgav att han tvingades senarelägga ett officiellt besök i Marocko eftersom landets regering inte samarbetat kring FN-expertens planerade program.

Colombia är ett av de länder i världen där människor som kämpar för de mänskliga rättigheterna lever farligt.

– Vi ser med bestörtning på det höga antalet människorättsförsvarare som mördas, trakasseras eller hotas i Colombia och att denna hemska trend tycks förvärras, säger Robert Colville, som är talesperson för Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Han riktade samtidigt en uppmaning till Colombias ledning:

– Vi uppmanar myndigheterna att genomföra betydande insatser för att bemöta trakasserier och attacker mot representanter för det civila samhället och att genomföra alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa den straffrihet som omger dessa brott.

Bara under årets första fyra månader rapporterades 51 misstänka mord på människorättsförsvarare och aktivister i Colombia. Det innebär att den negativa trend som förvärrades under förra året fortsätter i landet.

Förra månaden drog Israel tillbaka arbetstillståndet för Omar Shakir, som är chef för avdelningen för Palestina och Israel vid Human Rights Watch, en åtgärd som mötte protester från FN.

Palitha Kohona, som tidigare var ordförande för en kommitté som granskar människorättsbrott som begås på palestinska områden, säger till IPS att Israel inte tillåter att man genomför officiella besök på Västbanken.

I mars rapporterade New York Times om hur Leilana Farha, som är FN:s särskilda sändebud för bostadsfrågor, blivit ”chockad” efter att hon insett hur några av de personer som hon intervjuat i fattiga områden i Kairo blivit utsatta för repressalier av myndigheterna på grund av att de talat med henne. Egyptens utrikesdepartement anklagas dessutom för att ha spridit påhittade historier om FN-sändebudet och för att implicit ha pekat ut henne som en terroristsympatisör som haft som mål att smutskasta landet.

FN har för närvarande 38 rapportörer eller oberoende experter som utsetts av världsorganisationens människorättsråd i Genève. De har till uppdrag att utreda misstänkta övergrepp mot individers och minoriteters politiska, ekonomiska och juridiska rättigheter.

FN-rapportörerna genomför undersökande uppdrag. En av rapportörerna är Urmila Bhoola, som undersöker modernt slaveri, och till IPS säger hon att rapportörerna bara genomför besök i länder efter att ha mottagit en inbjudan från det aktuella landets regering.

– Jag har bett många länder om en inbjudan, men medlemsstaterna är ofta tveksamma, säger hon till IPS.

Urmila Bhoola säger att många länder i stället för att öppet vägra ett besök från en rapportör snarare väljer att i stället inte besvara en förfrågan om inresa.

Enligt Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samarbetar dock vanligtvis medlemsstaterna med världsorganisationens rapportörer. Antalet länder som aldrig mottagit en FN-rapportör har i dag sjunkit till 22 samtidigt som antalet länder som har ”en stående inbjudan” till alla sådana besök har vuxit. De uppgår nu till 120 nationer.

Thalif Deen