Axa Fahler är aktuell med podcasten Faijan vika valhe som har publicerats den 3 november på Yle Arenan. ABL diskuterade den kreativa processen och djupdykningen i det historiska materialet med Fahler som har gjort sin karriär inom reklambranschen. Farsans sista lögn på dödsbädden var också en av de första Axa hade hört som en liten knatte. Han kunde föreställa att hans anfäder hade en helt annan historia än myten han hade fått höra under sin uppväxt men han hade ingen aning vad som låg i bakgrunden.

– Jag är något av en amatörhistoriker och gör inga anspråk på att göra akademisk forskning. Inom reklambranschen är jag däremot ett proffs och speciellt när det gäller ljudberättande hade jag stor nytta av min tidigare yrkeserfarenhet, berättar Fahler.

Familjelögnen som Axas farsa brukade berätta med smärre variationer var att släkten härstammade från en tysk greve von Fahler som var den bästa ryttaren i Europa. Ibland var han den rikaste mannen i Hannover, ibland hette staden Stuttgart, ibland Köln. Efter att fadern hade avlidit i cancer frågade Axa sin farmor om släktens ursprung.

– Din farsa var en patologisk lögnare. Släkten Fahler härstammar från slavar i Björneborg, var svaret.

Efter att inte kunna berätta särskilt mycket åt dottern när det gällde att berätta om släktens bakgrund för en skoluppgift bestämde Axa Fahler sig att ordentligt ta reda på varifrån hans släkt härstammar. Resan tog två år och resulterade i podcasten Faijan vika valhe.

Mycket av berättelsen kretsar kring Axas farfarsfar Jussi Fahler, en socialdemokratisk riksdagsledamot som hade överlevt fånglägret i Dragsvik samt farfadern Leo Fahler som var på 1940-talet verksam som detektiv för Röda Statspolisen. Axa konsulterade olika experter som Sture Lindholm, Kjell Westö och Kimmo Rentola. Nu vet han rätt mycket om backstugusittarna i Satakunta under tsartiden, förhållandena i de vitas fångläger år 1918, om det hårda livet i den helsingforsiska arbetarstadsdelen Berghäll under 1930-talsdepressionen och om Röda Stapo efter andra världskriget.

– Ingen i släkten hade berättat något om Jussi Fahler. I min barndoms familj sympatiserade man inte med vänstern, så det kan ha med det att göra. Jussi hade varit en mycket ivrig socialdemokrat redan som ung men radikaliserades senare och umgicks i olika slags kommunistiska kretsar på 1930-talet. Han var bland annat chefredaktör för en vänsterradikal tidskrift.

Axa berättar att Jussis föräldrar Kaarle och Maria Fahler kom från fattiga förhållanden. De var backstugusittare i Satakunta och Kaarle arbetade som slaktare. Maria hade varit piga redan som så ung att det var i praktiken fråga om slaveri. Släktnamnet är efter en stuga i Satakunta, så tysk som det är.

– Jussi var väldigt talangfull som agitator. Han hade också tur i oturen när han tillfångatogs alldeles i början av inbördeskriget utan att ens ha tagit del i några strider. Sådana som var mindre betydande i den lokala arbetarföreningen i Kankaanpää blev avrättade men han kom med livet i behåll. Han såg förstås andra duka under i fångenskap i Seinäjoki, Närpes och Dragsvik.

Axas farfarsfar överlevde de koncentrationslägeraktiga förhållandena därför att han hade en klar plan. Genom att förföra en av lägrets sjuksköterskor hade han en möjlighet att få sådana uppgifter som möjliggjorde att han fick tillräckligt med näring.

– Människolivet var inte värt något alls i inbördeskrigets förhållanden. Jussi fick också fiender inom SDP på grund av sättet han hade överlevt. Men efter att han blev fri från fångenskap fortsatte han verksamheten som agitator trots de faror det innebar. I presidentvalet 1925 var han elektor och två år senare blev han riksdagsledamot.

Många av de historiska perioderna Axa har djupdykt i är fascinerande. Förbudstiden är en av dem. Jussi Fahler deltog i en spritrazzia i slutskedet av den framgångsrika valkampanjen för att visa sitt stöd för förbudslagen och plocka politiska poäng. Han var dock allt annat än nykterist själv, eller rättare sagt hade varit helnykterist fram till inbördeskriget. Drickandet började spåra ur under den korta tiden i riksdagen som annars också var en stor besvikelse för Jussi Fahler. Riksdagstiden avslutades 1929 när president Lauri Kristian Relander upplöste riksdagen och kampanjen för omval misslyckades.

– Gruppdisciplin var inte något för Jussi Fahler, berättar Axa och nämner att som riksdagsledamot positionerade sig Jussi oftast vänster om sitt parti. Tiden i riksdagen var svår för honom också därför att sonen Arvi drack i misstag gift och dog. I något skede efter valförlusten utträdde han ur SDP som hade varit hela hans liv och umgicks i kommunistkretsar, trots förbudet mot kommunistisk aktivitet. Jussi Fahlers sista arbetsplats var som vaktmästare i Forsthuset vid Helsingfors universitet där han var anställd från 1930-talet till 1950-talet.

1930-talet i Berghäll är en period som fascinerar Axa Fahler alldeles särskilt. Den tiden gick det sämst för Jussi Fahler tills han lyckades på något sätt nyktra till sig. Som kommunistisk aktivist var han en bråkstake, medan sonen Leo Fahler var en begåvad elev i skolan. Faderns skolgång hade begränsat sig till ett par år, men sonen tog sig till statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, även om han aldrig utexaminerades.

Leo Fahler tjänstgjorde i fortsättningskriget och efter kriget var han en kort tid verksam som spion. En mycket intressant fråga är för vem han spionerade. Någon absolut klarhet får det kanske inte att få i saken men det fanns misstankar att han var dubbelagent och sålde konfidentiell information han fick tag på som detektiv i Röda Stapo.

– Att min farfar arbetade för Röda Statspolisen kom som en total överraskning, berättar Axa som föddes ett par år efter farfaderns död 1971. Han skulle aldrig ha trott något sådant baserat på de ytterst få saker han någonsin hade hört om farfadern. Han hade bara vetat att farfar inte hade något yrke och han festade i olika konstnärskretsar.

Det kan ha varit svårt att få anställning för farfadern efter åren i Röda Stapo, om han betraktades med misstanke både av kommunisterna och antikommunisterna.

– Om han sålde konfidentiell information, kan han ha haft pengar som aldrig redovisades någonstans. Jag tror ändå att den främsta orsaken till att han inte arbetade just alls efter tiden som detektiv är att det fanns en dam som försörjde honom. Han var antagligen helt nöjd i den rollen.

Efter att Axas farmor och farfar skilde sig levde Leo Fahler sina 19 sista år tillsammans med en rik änka som var lillasyster till Ella Eronen och hade varit gift med en förmögen industrialist. De kunde inte gifta sig på nytt för att hon skulle ha gått miste om sin änkepension. Om Axa hade trott att farfadern var en långtidsarbetslös alkoholist, är han inte längre säker på hur alkoholiserad han var och betraktar honom med helt andra ögon.

– Ella Eronen uppträdde på Leo Fahlers begravning. Jag fick tag på programmet för begravningen. Sedan var det sådana kulturpersonligheter som musikern Kullervo Linna, känd för valsen ”Kultainen nuoruus” och skulptören Wäinö Aaltonen, känd bland annat för statyn av Paavo Nurmi, som hade ingått i hans umgängeskrets, berättar Axa om farfaderns liv som var något helt annat än vad han hade trott.

Det var en hel värld eller många hela världar som öppnade sig för Axa när han botaniserade i olika arkiv, inte minst Arbetarrörelsens arkiv, och samtalade med personer som kunde upplysa honom om skådeplatserna Satakuntas och Helsingfors historia. Han reste i Satakunta för att se platser där Jussi Fahler hade agiterat. Trots att han inget visste om Jussi Fahler, var farfarsmor ändå en person som han hade minnen av. Jussi Fahler hade gift sig med Thyra Nordvall år 1922 och hon blev änka år 1956.

På 1990-talet under studietiden bodde Axa i den lägenhet i Berghäll som hade varit Thyras. Axas farfarsmor som dog år 2000 hade i 95-årsåldern flyttat till ett ålderdomshem och Axa bodde under en tid i det som hade varit hennes hem. Jussi och Thyra hade bott i två olika adresser i samma kvarter. När Axa arbetade med sin podcast gick han ofta till Torkelsparken på Torkelsbacken för att återvända till sin egen ungdoms gator och för att leva sig in i den värld som hade tillhört hans farfarsfar och farfarsmor och där hans farfar hade vuxit upp. Axa har förresten återvänt till Berghäll och bor på Fjärde linjen.

– Jag hade en svår relation till farsan men efter att ha lärt mig om vilka förhållanden hans släkt kom ifrån, förstår jag bättre hur han blev hurdan han var. Jag har också fått självinsikt tack vare det här arbetet och förstår mina egna negativa sidor bättre. Många i min omgivning tycker att det har varit en bra sak att jag har gjort den här upptäcktsfärden, avslutar Axa Fahler.