Efter en del skandaler har Boris Johnson, en stridbar populist om någon, gått miste om sitt partis förtroende. För många ministrar har hoppat av för att han längre skulle kunna fortsätta i uppdraget.

– Det är helt klart nu att det parlamentariska konservativa partiets vilja är att det ska finnas en ny ledare för det konservativa partiet – därför också en ny premiärminister, sade Johnson.

Det sista strået var skandalen med parlamentsledamoten för Tamworth Chris Pincher som nu har fått sin partipiska fråntagen. Johnson ljög om att han inte visste om trakasserianklagelserna mot Pincher när han utsåg honom till biträdande inpiskare. Enligt anklagelserna har parlamentsledamot Pincher tafsat på två män i fyllan. Platsen för det berusade uppträdandet var den anrika privata klubben Carlton Club, som i mitten av 1800-talet fungerade också som partibyrå för Tories. Hertigen av Wellington fanns bland klubbens stiftande medlemmar år 1832. Formellt var klubben en herrklubb fram till 2016 när Theresa May blev premiärminister och medlemskapet öppnades för kvinnor, på inbjudan. Tidigare hade Margaret Thatcher blivit utsedd till hedersmedlem utan att medlemskapet hade öppnats för kvinnor på lika villkor som för män.

Den nuvarande klubblokalen för Carlton Club i London togs i bruk under andra världskriget efter att den föregående bombades sönder av Nazityskland. Byggnaden skadades i ett bombdåd av IRA år 1990. (Foto: Wikimedia Commons)

Finansminister Rishi Sunak och hälsominister Sajid Javid avgick den 5 juli, två riktiga tungviktare i spetsen för en stor skara ministrar och tjänstemän som fick nog av kaoset på Downing Street. Johnson blev premiärminister 2019 tack vare löften att han skulle leverera Brexit, så som man hade beslutat om i folkomröstningen 2016. I december 2019 vann han en förkrossande majoritet i parlamentsvalet och Storbritannien utträdde ur EU i slutet av januari 2020.

Efter Brexit har Johnson haft svårt att hitta någonting att förankra sin politik i. Det har varit svårt att hitta en riktning. Kriget i Ukraina har varit en sådan sak inom utrikespolitiken där Storbritannien har framträtt som en av Ukrainas pålitligaste vänner i väst. Om Johnson lyckas klamra fast vid makten till hösten som en övergångslösning, är det främst för att kunna fortsätta på den valda linjen när det gäller Ukraina, så att en ny ledare med ett ordentligt mandat kan ta över när partiets interna valprocess är klar. Majoriteten i parlamentet finns utan vidare och tack vare den kan partiet regera i teorin fram till januari 2025, men det troliga är att nästa parlamentsval hålls något tidigare.

Det finns ingen självklar efterträdare till Johnson. Två tänkbara namn är utrikesminister Liz Truss och Nadhim Zahawi som tillträdde som finansminister den 5 juli. Efter beskedet om Johnsons avgång avbröt Truss sitt deltagande i G20-utrikesministermötet för att samla stöd inför ledarskapsvalet. Truss, 46, har den fördelen att hon har sysslat med utrikespolitik där den avgående regeringen har varit som starkast tack vare den resoluta hållningen gällande kriget i Ukraina. Zahawi, 55, är alltså pinfärsk finansminister och han har kurdisk flyktingbakgrund.

Bland många tänkbara kandidater finns även Rishi Sunak och Sajid Javid, vilka båda avgick som ministrar när skandalerna hopade sig och Johnson hade allt svårare att försvara sitt agerande. De har den nackdelen att Johnsons anhängare uppfattar dem som illojala och de kan därmed ha svårt att ena partiet. Sunak, 42, är son till indiska invandrare från Östafrika och Javid, 52, son till pakistanska invandrare. Båda två har innehaft finansministerposten under Johnson.

Om Johnson inte får fortsätta tills efterträdaren som partiledare är vald, är Dominic Raab, 48, en möjlig tillfällig lösning i egenskap av biträdande premiärminister. Han är en av få i ledarskiktet av partiet som inte antas sikta på positionen som premiärminister på längre sikt.

Försvarsminister Ben Wallace, 49, åtnjuter en stor popularitet för tillfället och det gör även hans kortvariga företrädare Penny Mordaunt, 52, som spräckte glastaket 2019 som Storbritanniens första kvinnliga försvarsminister i slutet av Theresa Mays tid vid makten.