I en liten studio hos den regionala tv-kanalen TVN berättar reportrarna om sin kollega Viktoria Marinova. Det har gått ett halvår sedan hon blev brutalt mördad i samband med en joggingtur i närheten av redaktionen. Arbetskamraterna har svårt att komma över händelsen, men är samtidigt överens om att mordet inte hade med hennes arbete att göra.

– Det hela var bara ett tragiskt sammanträffande, säger kanalens chefredaktör Ioanna Angelova.

Viktoria Marinovas närmaste kollega och före detta man, Svilen Maximov, som äger tv-kanalen, säger att utredningen sköttes professionellt och att han instämmer i bedömningen att mordet inte hade med hennes arbete att göra.

Andra journalister menar dock samtidigt att det fortfarande finns frågor som inte har besvarats.

Deras skepsis är kanske förståelig i ett land där granskande reportrar utsätts för hot, trakasserier och förtalskampanjer – och där misstroendet mot rättsväsendet är mycket utbrett.

– Här måste du inte mörda eller fysiskt attackera en journalist för att uppnå dina mål. Det finns större och bredare hot mot pressfriheten, säger frilansjournalisten Boryana Dzhambazova.

Genka Shikerova, som arbetar som undersökande reporter vid tv-kanalen Nova säger att utvecklingen gått åt fel håll – och att det var ett viktigt skäl till att många journalister först befarade att programledaren hade mördats på grund av sitt arbete.

– Situationen har bara blivit värre och värre, säger Genka Shikerova.

Bara några dagar innan mordet programledde Viktoria Marinova en ny programsatsning, som dock bara hann sändas vid ett tillfälle. I programmet deltog rumänska och bulgariska journalister som blivit gripna av polisen i Bulgarien i samband med att de granskat påstådda förskingringar av EU-pengar.

En av de som deltog i programmet var den undersökande reportern Dimitar Stoyanov, som befinner sig på en hemlig adress i huvudstaden Sofia på grund av säkerhetsskäl. Han säger att hotet att utsättas för fysiskt våld är betydligt större för lokala journalister som arbetar på mindre redaktioner.

Georgi Ezekiev, som är utgivare av nyhetssajten Zov News, vet själv vad den granskande journalistiken kan få för konsekvenser. År 2017 publicerade Zov News en artikel med fokus på poliser som anklagats för att samarbeta med narkotikabrottslingar. Han berättar att publiceringen ledde till att han och chefredaktören fick motta hot via sociala medier och sms, och att däcken på hans bil skars sönder.

– En morgon upptäckte jag hur ingången till mitt hus hade dekorerats med blommor, som i samband med begravningar. Det var ett uppenbart hot. Journalister som gräver i frågor som berör kopplingar mellan organiserad brottslighet, rättsväsendet och politiker löper en verklig risk att utsättas för fysiskt våld, säger Georgi Ezekiev.

Men trots hoten fortsätter vissa av landets undersökande reportrar sitt arbete.

Lokala journalister menar dock att det är lättare för dem som arbetar för utländskt finansierade redaktioner, däribland Radio Free Europe-Radio Liberty (RFE/RL), som finansieras av USA.

– Vi har resurserna och friheten att genomföra granskningar, vilket inte är fallet för de flesta bulgariska medierna, säger Ivan Bedrov, som är chef för RFE/RL:s bulgariska redaktion.

Nyligen avslöjade hans redaktion hur sex politiker och tjänstemän från landets styrande parti hade kunnat köpa lyxlägenheter till priser långt under marknadsvärdet. Det ledde i sin tur till att flera politiker tvingades avgå.

Ivan Bedrov berättar att skandalen ledde till att redaktionen utsattes för en smutskastningskampanj i regeringstrogna medier, där konspirationsteorier fördes fram om att amerikanska eller ryska agenter hade infiltrerat redaktionen i syfte att attackera landets regering.

Sociologen Konstantin Pavlov, som arbetar vid Sofias universitet, säger att många bulgariska medier ägs av affärsmän som främst är ute efter att skaffa sig politiskt inflytande. På sådana redaktioner kan journalister tvingas följa ägarna önskemål om de ska få behålla sina jobb, enligt honom.

En annan stor utmaning för de oberoende medierna är de smutskastningskampanjer de riskerar att drabbas av. Internationella organisationer har påtalat att de även kan drabbas av ”administrativa trakasserier” i form av höga böter, utförliga utredningar av publicisters ekonomi, och att myndigheterna fryser tillgångar.

Den undersökande reportern Rossen Bossev vid veckotidningen Capital berättar att deras redaktion ofta anklagas av regeringstrogna medier för att publicera ”fejk-nyheter” och utsätts av kampanjer som riktas mot honom själv eller hans familj där han beskrivs som en anti-bulgarisk konspiratör.

– I bland känns det som att jag är landets mest eftersökte brottsling, säger han och berättar om hur polisen förra året kom till redaktionen för att överlämna en delgivning med anledning av ett pågående förtalsmål som drabbat tidningen.

Irina Nedeva, som är ordförande för Förbundet för europeiska journalisters avdelning i Bulgarien, säger att landet på senare år har upplevt en återgång till de politiska påtryckningar som förekom under den första tiden efter att kommunistregimen fallit. År 2017 visade en rapport från Förbundet för europeiska journalister att påtryckningar från ägare och annonsörer ökade i landet, samt att en stor andel av reportrarna medgav att de undvek att föra fram kritik mot regeringen för att inte reta upp sina ägare.

– Vi förväntar oss att vår kommande rapport under 2019 kommer att visa att situationen har förvärrats ytterligare, säger Irina Nedeva.

*Attila Mong är en Berlin-baserad korrespondent för Kommittén för skydd av journalister, CPJ.

Attila Mong