“Små. förfallna, lutande nödtorftigt hoplappade, eländigt röd- och gulmålade trähus tillsynes obeboeliga. Där bor kommunisterna, de fattigaste, de socialhjälpsbehövande”.

Se upp salige utkom år 1960, då jag ännu var skolelev vid Borgå Gymnasium. Jag noterade ändå att romanen väckte stor uppståndelse i sin kritik av stadens småborgerlighet. Kihlmans behandling av Lucia-myten med sina sexuella undertoner uppfattades nästan som helgerån. För mej blev Dyre prins (1975) och Gerdt Bladhs undergång (1987)  handgripliga utlopp på Kihlmans kritik av det borgerliga samhället och hans egen släkt. 

När Christer Kihlman år 1993 flyttade till Diktarhemmet i Borgå fick han en synlig position i kulturlivet i staden. Han öppnade gärna dörrarna till det historiska Diktarhemmet vid kyrkan i form av utställningar och litterära mottagningar. Christer blev också du med socialdemokratin i staden.  Han bjöd in den lokala partiavdelningen till träffar där han aktivt deltog i debatten. I umgänget med partifolket satte han sig som berömd författare ingalunda på sina höga hästar utan han var en av gänget. Han hade noga valt sin plats på den politiska kartan och den behöll han. På den punkten skiljde han sig från sina gamla vänner från 60-talet som ofta bytte sin ytter vänster attityd till något helt annat.

Jag minns då jag år 2006 kandiderade för stadsdirektörstjänsten i Borgå till högerns stora förtret. Trots att jag som infödd borgåbo med mina starka meriter ställde mej till förfogande fick högerpartierna med Svenska Folkpartiet och Samlingspartiet i spetsen en närmast panisk reaktion. SFP förde fram en svagt erfaren yngling från Österbotten som samlingspartiet med “kompetenspartiets” partisekreterare i spetsen gick i bräschen för. Christer Kihlman använde sin eminenta stilistiska förmåga i ett genmäle i lokal pressen, vilket jag och det socialdemokratiska partifolket mycket uppskattade. Men högern valde sin kandidat, som i besvärsbehandlingen visade sig också formellt inkompetent. 

Under sina 24 år i Diktarhemmet blev Christer Kihlman till en allmänt aktad och uppskattad statsman i Borgå. Staden blev med honom och han med staden tillfreds utan att han behövde göra några politiska kompromisser. 

Kaj Bärlund

Skribenten är minister och hedersordförande för FSD.