Hon är inte mera den framgångsrika politikern och statsministern utan nu närmar sig nyheterna personligt skvaller.

Först får man läsa att hennes man är ute i nattlivet med olika skönheter. Snart därpå kommer det en skvallernotis om att hon är ute i nattlivet med en politisk kollega från Birkaland.

Ja så går det ofta i politik.

Jag hoppas dock innerligt att hon nu har tid med sitt barn och inte tar för mycket uppgifter i riksdagen. Hon är en god människa.

Hon har rätt att nu tänka på sig och sitt barn efter de hårda åren som statsminister och toppolitiker i EU.

Troligen blir Antti Lindtman partiordförande och Tytti Tuppurainen tar över riksdagsgruppens ledning. men det är bara amatörmässiga gissningar. Båda är duktiga politiker.

Som jag sagt tidigare har socialdemokraterna ett verkligt problem att lösa. Hur kan man mitt i allt sidsteppas av ett parti en rörelse som närmast växt fram ur intet. Det stöder sig dock på människor vars inkomst och jobb borde ha fört dem till arbetarrörelsen.

Uppenbart är att den sociala miljön där folk lever är radikalt förändrad. Det finns inte mera stora arbetsplatser med säkra jobb, facket är försoffat. Det finns inte heller mera någon vänsterpress. som skulle berätta vad som händer på arbetsplatserna.

Yle och de största tidningarna har inte mera något traditionellt budskap. De var visserligen mycket kritiska mot den tidigare regeringen och dess partier, men någon bärande ny linje kan man inte skönja. Tomrummet förskräcker en som tänker i gamla banor.

Sannfinländarna är något nytt. Deras budskap är negativt dystert i grunden och väcker genklang i samma samhällskretsar som på 30 talet radikaliserades till ytterlighet.

Det gäller nu för de traditionella partierna – förutom Samlingspartiet kan tänka – att se om sitt hus och kritiskt höra sig för om vad som gick fel och varför.

Dessa partier miste uppenbarligen förmågan att lyssna på folk, att tänka i nya banor och att förstå vad som händer i samhället.

Ledningen tänkte stort och internationellt. De anställda ombudsmännen och kvinnorna predikade ut partiets budskap men lyssnade inte noga på de kritiska tongångar än mindre förstod dem.

Så kunde den politiska svallvågen komma som en total överraskning för dessa partier. Socialdemokraterna räddades av en synnerligen lysande ordförande och hennes popularitet.

I det sista skedet tydde sig en del förtvivlade gröna och vänsterväljare också till henne vilket fördjupade dessa partiers misär.

För Socialdemokraterna var den lilla framgången dock farlig.

Nu när Sanna Marin lämnar gäller det att kritiskt analysera vad som riktigt hände och varför.

Man passerades av ett parti, en rörelse son närmast kom upp ur intet. Visserligen med mycket stöd i de kretsar som borde rösta vänsterut enligt en traditionell uppfattning.

Lycka till!

Nu behövs det svett och tårar och målmedvetet arbete.

Uppgiften är inte hopplös men det gäller att välja rätt kurs och undvika interna gräl och tjafs eller som en seglare skulle säga grynnor …mot vind blir det nog!