I stället för att ge stöd till utbyggnad av matarkablar från havsbaserad vindkraft riktas stödet till en kärnkraft som ingen elproducent visat intresse för att bygga. Samtidigt fördröjs den havsbaserade vindkraft som med rimligt stöd ganska snabbt skulle kunna vara på plats och börja ge el.

I det svenska blåbruna Tidöavtalet är kravet på insatser för mer kärnkraft en bärande del. Sverige ska bygga ny kärnkraft och en utredning ska visa hur de kärnkraftverk och reaktorer som stängts i Ringhalsverket kan dras i gång igen.

Att ledningen för det i Ringhals redan delvis nedmonterade kraftverket förklarat att en återstart av reaktorerna är helt omöjlig har inte minskat energiministerns kärnkraftsentusiasm.

Det har heller inte beskedet att en nystart med återuppbyggnad skulle ta både lång tid och kräva enorma investeringar och att det bakom stängningen av Ringhals låg rent affärsmässiga beslut. Kärnkraften var inte lönsam.

Inte heller de förhoppningar som energi- och näringsminister Ebba Busch haft om bygget av ny kärnkraft i Barsebäck håller för granskning. Det av den tyska staten ägda bolag som äger Barsebäck har sagt absolut nej. Man kommer inte att bygga ny kärnkraft vare sig i Barsebäck eller på något annat håll i Sverige.

Klart står att Ebba Busch och regeringen Kristerssons tal om kärnkraftens välsignelse och möjligheten att snabbt bygga ut den saknar realism. Bland forskare betraktas den av Sverigedemokraterna stödda regeringens utspel om satsningar på kärnkraft som ”ett spel för gallerierna”.

Professorn i miljö- och energisystem Lars Nilsson har i Dagens Nyheter, DN, förklarat att den nya regeringens kärnkraftfokus bör tas med en stor nypa salt. Detta så länge man inte också ställer ut långtgående ekonomiska garantier kommer det heller inte att byggas någon ny kärnkraft i Sverige. Det tar alldeles för lång tid och kostar för mycket. Och det gäller troligen också små modulära reaktioner, som dessutom skulle innebära nya, ökande transporter av kärnavfall och för att förhindra olyckor.

Samtidigt som regeringen lägger all sin kraft på ett i grunden hopplöst kärnkraftsprojekt lägger den en våt filt över all annan elproduktion.

Medan ett kärnkraftverk tar minst tio år att bygga kan en vindpark finnas på plats på omkring tre år. Inte minst för svensk industri är det angeläget att så snabbt som möjligt få tillgång till mer och säker el.

Om det stöd som regeringen i dag tycks vara beredd att lägga på kärnkraft i stället styrdes över till havsbaserad vindkraft och till stöd för utbyggnad av kablar från verken till elnätet i land så kunde elförsörjningen till i synnerhet de södra delarna av Sverige snabbare kunna tryggas.

Villiga investerare för detta saknas inte. Men det kräver att Ebba Busch och regeringen kraftigt tonar ner sina kärnkraftsdrömmar och satsar på mer realistiska lösningar för landets viktiga elförsörjning.

Just detta behöver göras nu – och inte om tio år. Eller ännu senare.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare

Jaan Ungerson

diplomerad omvärldsanalytiker