Sanna Marin och hela partiets ledning skötte sitt uppdrag med omsorg och skicklighet under valkampanjen. Genom att ställa sig emot högerns ansvarslösa nedskärningspolitik i ett tidigt skede inspirerade ledningen såväl kandidater som aktiva – undertecknad inräknad – att kämpa hårt för varje röst på gator, torg och sociala medier, knacka på tusentals dörrar och föra hundratusentals samtal runtom i landet. Vårt positiva alternativ och det självförtroende med vilket vi försvarade det gav rörliga mittenväljare och rödgröna väljare mod att lägga sina röster på oss.

Allt detta kan vi – och bör vi – vara stolta över.

Vi får dock inte nöja oss med detta resultat. Inte heller borde vi vända oss inåt och ge efter för missmod och känslan av uppgivenhet över högerns dominans i riksdagen och medier.

I stället måste vi blicka mot framtiden och tänka på hur vi ser till att det finländska samhället är i ännu större utsträckning förankrat i våra socialdemokratiska värderingar – frihet, jämlikhet, rättvisa, jämställdhet och solidaritet – om åtta, tolv, sexton år. Vi måste fundera på hur vi bäst kan trygga en hög levnadsstandard för vanligt folk samt stärka deras maktställning i förhållande till storkapitalet på längre sikt. Vi måste även hitta ett sätt att få de nästan trettio procent av röstberättigade som inte röstade i valet att engagera sig i vår demokrati.

Är att ingå i ett regeringssamarbete med Samlingspartiet – som högst sannolikt skulle innebära just de nedskärningar vi så kraftfullt fördömde inför valdagen – det förståndigaste vi kan göra för vanliga människor och välfärdsstatens hållbarhet? Med avsikt på den ödeläggelse som nyliberalism åstadkommit när det gäller klimat, ekonomisk jämlikhet och demokratiskt deltagande borde svaret vara ett solklart nej.

Socialdemokratins viktigaste uppgifter borde vara att utplåna inkomstskillnaderna och förmögenhetsklyftorna, säkerställa att det finns tillräckligt med offentligt ägda förmånliga och trivsamma hyresbostäder för alla att bo i, bygga upp fungerande offentliga tjänster som ägs och drivs av kommunen, välfärdsområden och staten med människans välmående och demokratisk kontroll i stället för vinstjakt i centrum, inrikta den offentliga sektorn att spela en aktiv roll i klimatomställningen utan att vänta på den ”fria” marknaden att lösa problemet samt – sist men inte minst – att garantera de mänskliga rättigheterna och främja freden i hemlandet och utomlands.

Det klart bästa sättet för oss socialdemokrater att sköta dessa uppgifter framgångsrikt är att bli en stark opposition till den nya högerregeringen, blotta sanningen om hur usel högerns – inklusive högerextremisternas – politik är samt åta oss att fullständigt bryta med det långsamma söndersmulandet av vår välfärd, våra demokratiska institutioner och vår offentliga egendom som pågått i över trettio år.

En självsäker och modig reformistisk socialdemokrati har historiskt sett visat sig vara bra på att bygga en livskraftig folkrörelse, ha övertaget i den allmänna debatten, vinna val och uppnå varaktiga samhällsförändringar i socialdemokratisk anda. Under de senaste fyra åren tog SDP ett steg närmare denna sorts socialdemokrati, och det är definitivt inte dags att lägga av.

Arseniy Lobanovskiy

medlem i FSD:s styrelse och vice ordförande i FSUD