Reformer betyder också nya möjligheter, nya strukturer som gör det lättare att välja nya perspektiv och som i sin tur innebär större synfält. Vårt välfärdssamhälle är ingen självklarhet, det är ett arv från tidigare generationer, ett arv att utveckla och förvalta, reformen är ett steg på den vägen.

Jag vill ta tillfället i akt att påminna alla om en av de i tiderna största krafterna i bygget av välfärdsstaten, en kraft och ett medel både vi som politiker måste se, lyssna till och beakta och en kraft både jag och inte minst du måste värna om. Jag talar om vårt föreningsliv och intresseorganisationerna och deras roll i den här reformen. Vi har ett rikt föreningsliv i Finland, värna om det med stolthet.

Vid sekelskiftet 1800-1900 växte föreningslivet fram med stor kraft i Finland så som i övriga Norden. Det är ingen underdrift att utnämna föreningslivet till en av de viktigaste ingredienserna i de välfärdssamhällen och starka demokratier som växte fram under 1900-talet i Norden, vårt starka föreningsengagemang la grunden för demokratin, för välfärden och som en extra bonus ökade den vårt sociala kapital. När välfärdsområdena ta över social- och hälsovården behövs inte bara starka och duktiga politiker, parallellt behöver vi ett starkt och levande nätverk av föreningar och intresseorganisationer som garanterat en demokratisk styrka också på välfärdsnivå, som garanterar en låg tröskel mellan folket och det nya fullmäktige i välfärdsområdet. Det är här påverkningsmöjligheterna är som störst mellan valen, det är föreningar och intresseorganisationer som bäst kan förmedla värdefull erfarenhets-expertis till välfärdsfullmäktige och styrelsen.

Så när du röstat klart i områdesvalet kanske det finns en förening eller intressegrupp som du kunde bekanta dig med? Jag vet att jag själv äntligen skall ta tag i saken och efter tre år med D1 som ständig följeslagare tänker jag att tiden är inne att gå med i Diabetesföreningen i Åboland, för att alla behövs, du också.

Erica Helin, kandidat i välfärdsområdesvalet men också mamma med D1 och autismen i vardagen