Eftersom vi bryr oss om våra medmänniskor har vi stannat hemma, mycket för att säkerställa att mor- och farföräldrar hålls friska. När platserna för gemenskap – restauranger, bibliotek, teatrar, museum – stängdes, gick vi ut i skogen. Även om det känns orättvist att våra resor och planer inhiberas, så förstår vi. Många föräldrar har varit nervösa då digitaliseringen slog ner som en blixt från klar himmel i barnfamiljernas vardag. Nu är det också förbjudet att röra sig fritt i detta land och Nyland är isolerat från övriga landet. Vi åker inte omkring, eftersom vi vill garantera att vårt lands sjukvårdskapacitet räcker till i denna kris.

Vi känner deras oro och ilska, de vilkas lönebetalning har upphört på grund av att det inte finns arbete. För en lågavlönad person är det ett hårt slag då inkomsterna raserar. Ingen vill läsa om permitteringar eller att man hamnar att gå in för samarbetsförhandlingar. Epidemin har stoppat vårt samhälle, vilket har orsakat ekonomiska problem för många företag och kommuner. Det ekonomiska talkot är framför oss och alla måste delta, inte bara löntagare och småföretagare. Det är inte acceptabelt att betala ut dividender, då man samtidigt permitterar anställda.

På våra sjukhus och hälsocentraler jobbar mycket människor som gör sitt bästa för att patienterna skall bli friska. Dessa människor kan inte tryggt stanna hemma och jobba på distans, utan de är mitt i riskzonen och under kontinuerlig exponering. De är bland annat läkare, sjukvårdare, akutvårdare, närvårdare, anstaltsvårdare, sekreterare, utrustningstekniker och -skötare, röntgenskötare, bioanalytiker, laboratorietekniker, logistikarbetare, kockar, vaktmästare och fastighetsskötare. De är hjältarna i vårt samhälle – några av dem mer synliga än andra, men alla är lika viktiga. Låt oss stanna hemma och önska god hälsa till våra medmänniskor samt styrka till de som är sjuka, deras nära och kära samt till dem som arbetar i riskzonen.