Det är inte möjligt att uppnå en fungerande samordning av anställningsvillkoren genom tvingande lagstiftning, så som regeringen planerar.

– FFC accepterar inte ett statligt lönetak som binder riksförlikningsmannens händer och som innebär att det inte går att överskrida den allmänna linjen för löneförhöjningar genom ett förlikningsförslag av riksförlikningsmannen eller en förlikningsnämnd, säger Jarkko Eloranta.

– De grundläggande principerna för arbetsmarknadsmodellen ska grunda sig på en solidarisk lönepolitik samt löne- och avtalspolitiska riktlinjer som i tillräcklig grad beaktar den branschspecifika flexibiliteten och främjandet av målet om lika lön, till exempel så att lönehöjningarna genomförs som ett visst eurobelopp eller genom en blandlinje.

En fungerande modell förutsätter också att avtalsperioderna förenhetligas jämfört med hur det är i dag och att organiseringen bland avtalsparterna är hög. En grundsten när man skapar förtroende är att kostnadseffekterna är transparenta och att man har gemensam, delad information om det ekonomiska läget.

– I fortsättningen kan det inte vara så att arbetsgivaren har monopol på informationsproduktionen och kostnadsberäkningarna, och att grunderna för dessa är okända och inte förklaras och att riksförlikningsmannen måste godkänna dem som sådana.

– Om de ovannämnda utgångspunkterna uppfylls är vi beredda att diskutera en arbetsmarknadsmodell med arbetsgivarna, slår Eloranta fast.

Han påpekar att det är svårt att förhandla om en arbetsmarknadsmodell samtidigt som regeringen fortsätter att driva sina lagändringar som skrotar det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och försvagar fackföreningsrörelsens möjligheter att bevaka arbetstagarnas löner och anställningsvillkor.

– Om regeringen verkligen vill att parterna ska uppnå en gemensam syn på arbetsmarknadsmodellen, måste den ändra kurs avsevärt när det gäller nedskärningarna i den sociala tryggheten och försämringarna av arbetslagstiftningen. Rätten till stridsåtgärder och villkoren för lokala avtal är en väsentlig del av arbetsmarknadsmodellen.

Jarkko Eloranta uppmanar därför regeringen att omvärdera sina lagprojekt som är obetydliga för sysselsättningen och den offentliga ekonomin. På det sättet kan regeringen bidra till att lugna ner situationen på arbetsmarknaden och göra det lättare att uppnå en gemensam arbetsmarknadsmodell.