– Arbetsgivarförbunden har överlåtit sin makt till Teknologiindustrins arbetsgivare. De övriga arbetsgivarförbunden vägrar i praktiken förhandla om sina egna kollektivavtal förrän parterna inom teknologiindustrin har nått en uppgörelse, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Eftersom arbetsgivarsidans agerande har lett till att avtals- och i synnerhet lönepolitiken inom de andra branscherna är beroende av teknologibranschen, har FFC och dess medlemsförbund fattat beslut om att fördjupa sin gemensamma samordning. Det betyder att förbunden vid behov kommer att samarbeta organisationsmässigt för att åstadkomma förhandlingsresultat. Förbunden förbereder sig på att använda ett brett urval metoder i enlighet med förbundens egna stadgar och de beslut som fattas av förbundens beslutande organ.

– För att trygga medlemmarnas köpkraft måste samarbetet intensifieras inom alla avtalsbranscher. Det är fackförbundens beslutande organ som avgör vilka praktiska åtgärder samordningen kommer att leda till, men målet är ett brett samarbete som ger medlemmarna ett resultat som är jämförbart med den löneuppgörelse som uppnåddes inom industrin i Tyskland, slår Eloranta fast.

De viktigaste konkurrentländerna befinner långt i samma ekonomiska situation som Finland. Senast köpkraften minskade så här kraftigt var på 1970-talet. Trots att det råder stor osäkerhet inom ekonomin är sysselsättningen i Finland ändå på en god nivå och på många håll är företagens balansräkningar i gott skick. Det innebär att det finns lönebetalningsmån och -förmåga.

Eloranta påpekar att även om det uttryckligen var arbetsgivarsidan som ville frångå de centraliserade uppgörelserna, så har arbetsgivarnas samordning varit kraftig under varje förhandlingsomgång. Spelöppningen mellan Industrifacket och Teknologiindustrins arbetsgivare har blivit den allmän linjen, och från det har arbetsgivarna inte har gått med på att flexa, åtminstone inte uppåt.

Utöver och vid sidan av att fackförbunden strävar efter större lönehöjningar än under de senaste åren, har löntagarsidan också föreslagit att de avgifter som överfördes till löntagarna i konkurrenskraftsavtalet, nu ska överföras tillbaka till arbetsgivarna. Det handlar om hur man ska fördela ansvaret för de arbetslöshetsförsäkringsavgifter, arbetspensionsavgifter och socialskyddsavgifter som tas ut av alla företag och löntagare. Sedan konkurrenskraftsavtalet ingicks har fördelningen av avgifterna lett till en inkomstöverföring på ett par miljarder euro per år från arbetstagarna till arbetsgivarna.

– Nu är det väl ändå dags att stödja löntagarna som har drabbats av så många extra utgifter? Genom att jämna ut de här avgifterna minskar också trycket på lönehöjningar, påpekar Jarkko Eloranta.

Inom flera FFC-branscher har förhandlingarna om nya kollektivavtal redan inletts och i ytterligare branscher inleds förhandlingarna vid årsskiftet. Du kan följa avtalsförhandlingarna på FFC:s webbplats.