Före sessionen höll professor Alf Rehn ett webbseminarium där han uppmanade till modiga satsningar med hänvisning till satsningar på robotik i Odense: “Det finns ett jävlaranamma i Danmark som vi behöver desperat kopiera till Finland.” Enligt honom borde Folktinget driva på en tes gällande vad som är mod och vilka satsningar är modiga. Det gäller inte att kopiera redan existerande innovationer utan komma på nya: “Morgondagens innovationskris byggs idag.” Enligt Rehn är medelstora företag det som man borde satsa på.

Folktingets ordförande Sandra Bergqvist öppnade sessionen och som ny folktingssekreterare introducerades Christina Gestrin som efterträder Markus Österlund. Enligt Bergqvist är det hårt arbete och goda förberedelser som leder till att de språkliga rättigheterna förverkligas. Hon åberopade insikter, kunskaper och förståelse för det svenska. Språkbarometern pekar åt ett bättre språkklimat, något som Bergqvist välkomnade i kontrast till det sämre läget för fyra år sedan. Camilla Wikman från SFP påpekade dock att språklimatet har försämrats i hennes hemkommun Karleby och att service på svenska överlag är långtifrån en självklarhet.

Socialdemokraternas gruppanförande hölls av FSD:s ordförande Anette Karlsson som tog upp oron som de enskilda människorna har upplevt inför coronaviruspandemin och dess andra våg. Hon ville speciellt lyfta upp de barn som har haft det svårt på grund av pandemin:

“Det finns många förlorare, men här vill jag lyfta fram en särskild grupp – barnen och unga. De blev tvungna att ge upp skolan. Många elever klarade sig bra, en del till och med bättre under tiden av distansundervisningen. Men de som redan från tidigare hade det svårt – inlärningssvårigheter och ostabil hemmiljö – för dem är den socialdemokratiska gruppen mycket orolig för.”

Karlsson betonade läskunskapernas betydelse och oroade sig över att det föds allt färre barn i Finland. Hon betonade att folkmängden växer främst på grund av invandringen och det gäller för Svenskfinland att kunna integrera en del av invandrarna på svenska:

“Om all den här tillväxten sker enbart på finska så rubbar det ytterligare på det redan skeva förhållandet mellan språkgrupperna i landet. Dessutom skulle Svenskfinland gå miste om möjligheten att – i bland annat daghem och skolor- få utbyte av andra nationaliteter, kulturer och religioner. Ett livskraftigt Svenskfinland behöver invandring och integration på svenska.

Det är viktigt att fler familjer och människor vill lära sig svenska och komma in i den finlandssvenska kulturen. Vi ska inte vara en stängd ankdamm utan en gemenskap man kan komma med i.”

Karlsson betonade vidare svenskans roll som nyckel i det nordiska sammanhanget. Hon uttryckte oro över att allt färre ber om service på svenska när de kontaktar myndigheter. Digitala tjänster ger en möjlighet till bättre tillgänglighet av service på svenska men alla kan inte delta digitalt. Avslutningsvis krävde Karlsson i SDP:s anförande att rätten till vård på ens eget modersmål garanteras i Finland. Hon efterlyste språkkonsekvensbedömningar som visar den faktiska tillgången till service på svenska.

Samlingspartiets anförande hölls av Kimmo Sasi som var missnöjd med att regeringen stängde gränserna mot Sverige under coronapandemin. Enligt honom var relationen till det västra grannlandet som bäst när Alexander Stubb var kompis med Fredrik Reinfeldt och skrev kolumner i Dagens Industri. Sasi uppmanade SFP att lämna regeringen om inte den obligatoriska svenskan återinförs i studentskrivningarna. Till kommentarerna som gällde Sverige fick Sasi mothugg av Jonny Anderssén som höll det åländska gruppanförandet. Enligt Anderssén borde inte sessionen ha handlat om mellanstatliga relationer. Vänsterförbundets Birgitta Gran uppmanade folk till att frikostigt tala svenska och ge de finskspråkiga en chans att förkovra sin svenska. Hon poängterade att hon själv som ålänning hade först svårt att ens hälsa på finska och att det gäller att på samma sätt hjälpa dem över tröskeln som vill lära sig svenska. De grönas anförande hölls av Charlotta Wolff som åberopade tillgång till digitala färdigheter på svenska. Kristdemokraten May-Gret Axell betonade att invandrare borde också komma till svenska skolor och ansåg att finlandssvenskarna är öppna för olika nationaliteter.

I sitt inlägg i den allmänpolitiska diskussionen varnade socialdemokraten Elisabeth Helander från Helsingfors för att man inte kan ta redan nådda framsteg som givna. Som exempel nämnde hon att en konsult hade föreslagit att Esbo stad skulle lägga ner språkbadsundervisningen för att spara pengar. Som Folktingets viktigaste målsättningar lyfte hon fram integrationen av invandrare på svenska och den aktiva tvåspråkigheten som man borde värna om och utveckla. Enligt Helander är det önskvärt att svenskspråkiga också kan finska:

“Det är sorgligt att en bristfällig kunskap i finska har bidragit till att många välutbildade och klipska finlandssvenskar flyttar till Sverige och tar anställning där. Men det är nog viktigt att vara medveten om att många intressanta jobb i Finland förutsätter att man kan finska.”

Dessutom betonade Helander att det gäller att ta vara på intresset för det svenska språket bland tvåspråkiga barn som går i finsk skola. Hon uppmanade föräldrarna att tala var sitt modersmål och på det sättet med hjälp av undervisning i modersmålsinriktad svenska kunde sådana barn bli fullständigt tvåspråkiga.

Folktingets vice ordförande Jacob Storbjörk som dessutom är FSD:s vice ordförande lyfte fram rätten att få service på sitt modersmål när det gäller kommunala och statliga tjänster. Språkbarometern tolkar han som en viktig påminnelse om att man bör arbeta för tvåspråkigheten:

“Språkbarometern tar också upp språkklimatet och att det inte är det optimala för tillfället. I många österbottniska städer behöver språkklimatet bli bättre. Vi måste fortsätta bygga broar och ge alla möjlighet att använda sitt modersmål och om man vill också få öva sin svenska eller finska.”

I tillägg uppmanade Storbjörk till att de svenskspråkiga etiketterna på livsmedel och produkter skulle bli bättre synliga. Den svenska texten kan nämligen vara liten, undangömd eller i otydlig font, i värsta fall dessutom felöversatt. Storbjörk avslutade med att försvara regeringens sätt att hantera coronapandemin som hade blivit ifrågasatt av samlingspartisten Sasi.

I resolutionen betonar Folktinget att vårdreformen medför förändring men också möjligheter när det gäller att utveckla servicen på svenska. Man ska avtala om inbördes samarbete och arbetsfördelning när det gäller de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna. Systematisk planering efterlyses från de nya vårdlandskapen så att det finns servicestigar på båda nationalspråken. Räddningsväsendets roll är något som man speciellt lyfte fram i resolutionen:

“Regeringen föreslår att räddningsväsendet även ska ingå i de planerade vårdlandskapen. För att de språkliga rättigheterna ska förverkligas inom räddningsväsendet behövs utbildad personal som kan svenska. Folktinget föreslår att ansvaret för att ordna svenskspråkig utbildning för räddningspersonal överförs från Räddningsinstitutet i Kuopio till Helsingfors räddningsskola. Staten bör samtidigt överta finansieringen av utbildningen. Räddningsskolan bör därtill ges rätt att vid behov utlokalisera utbildningen på svenska till tvåspråkiga vårdlandskap. Räddningsskolan kunde också ansvara för utbildningen av nödcentralsoperatörer.”

Även integrationen på svenska och uppdateringen av nationalspråksstrategin lyftes fram i resolutionen. FSD:s verksamhetsledare Hildur Boldt deltog i sessionen som delegat i egenskap av suppleant och hon fungerade som ordförande för resolutionsutskottet.