Diskussionen inleddes av riksdagsledamot Johan Kvarnström (Raseborg), efter en kort hälsning från kollegan Kim Berg (Vasa). Kvarnström konstaterade att veckan har varit turbulent av både politiska och känslomässiga skäl. Förra veckans tisdag hölls veckans första tysta minut i riksdagen, till avlidne centerledamoten Antti Rantakangas minne. Rantakangas avled i en olycka för knappt två veckor sedan. Därmed tystnade vad Kvarnström beskriver som “en av de trevligaste centerrösterna att höra i plenisalen”.

På onsdag kväll avled också Maarit Feldt-Ranta efter en längre tids sjukdom, vilket meddelades på torsdagen och bland annat uppmärksammades genom en minnesstund i SDP:s grupprum i riksdagen. 

– Fast det var väntat så är det förstås en stor chock när det blir så definitivt och konkret, konstaterade Kvarnström. 

Någon lugn hantering av sorgen blev det aldrig: på fredagen kom beskedet om ägarstyrningsminister Sirpa Paateros avgång. I efterhand har det spekulerats om att Paatero offrades förgäves för att rädda Antti Rinne, men enligt Kvarnströms uppfattning togs beslutet i dialog mellan Paatero och Rinne. 

Han lyfte fram att hennes roll under hösten har varit väldigt otacksam och att hon under sin korta tid som minister gjort många bra saker också. Han hoppas på förståelse inom partiet för den nu sjukskrivna Paatero.

– Vi måste stödja andra kamrater i svåra situationer, inte trycka ner varandra i motgång.

Regeringsprogrammet viktigast

Den tunga veckan fortsatte efter helgen, enligt vissa källor redan under den, då Centern på måndagen meddelade om sitt misstroende mot statsminister Rinne. På tisdagen föll regeringen då Rinne avgick. För Kvarnström var det helt oväntat. 

– Jag har ändå funderat på om det kanske är ett sundhetstecken att man inte kan förutse sådana här ologiska vändningar.

Kvarnström är kritisk till Centerns agerande, som enligt honom endast baserar sig på vaga insinuationer om att “någon” gjort fel. 

– Man kan inte lägga ett land i gungning på så vaga grunder, det är helt ansvarslöst.

Samtidigt uttryckte han förståelse för situationen inom Centern, splittringen och problemen med att byta riktning. Han hoppas det går att återställa förtroendet och fortsätta samarbetet. 

– Det är viktigt att återställa förtroendet inom regeringen, eftersom programmet är så bra. 

– Det är det viktigaste just nu: att fortsätta arbetet med programmet, inte vem som sitter på posten. Det handlar om finlands bästa, inte om person. 

Han betonade ändå att Antti Rinne hela tiden har haft och fortfarande har riksdagsgruppens fulla förtroende. 

– Det var storsint av honom att sätta landet och politiken före sig själv. 

– Vi ska vara tacksamma för allt Antti har gjort – hur han skötte regeringsförhandlingarna och ledde arbetet med att få ihop det här fina regeringsprogrammet. Nu måste vi fortsätta arbetet. 

Det är enligt Kvarnström också det viktigaste i valet av statsministerkandidat. Enligt honom är båda kandidaterna bra och kompetenta. Valet blir intressant. 

Samtidigt fortsätter det dagliga arbetet i riksdagen. Kvarnström lyfte upp Matias Mäkynens första dag i riksdagen som en ljusglimt under tisdagen.

– Han månar om svenska frågor och ligger nära oss värderingsmässigt. Jag är glad att han är med i gruppen och att Jutta Urpilainen blev kommissionär – och Finlands första kvinnliga sådana. 

Två starka kandidater

Regeringskrisen och dess efterspel präglade också den efterföljande diskussionen, som blev utdragen och till och med fick pausas halvvägs för att styrelsen skulle hinna äta. 

FSD:s nyvalda ordförande Anette Karlsson konstaterade att krisen nog handlar om mycket djupare konflikter och intressen än de händelser som i praktiken ledde fram till regeringens fall.

– Det har ända sen i våras funnits ett intresse från högerhåll att fälla regeringen och få det att framstå som en konflikt mellan SDP och facket.

– Den förra regeringen vara mycket positivt inställd till arbetsgivarnas hot och krav – det fanns ingen broms. I våras fick vi äntligen ett regeringsprogram som bytte riktning. 

Också distriktets avgående ordförande Viktor Kock, som senare under mötet avtackades för sina fyra år på posten, var inne på samma spår. 

– Det är ironiskt att en tidigare fackledare faller på vad som i början var en facklig fråga.

– Det är fråga om en relativt liten sak som har fått oproportionerligt stora proportioner.

Folke Sundman, som tog plats som observatör i partistyrelsen efter Feldt-Rantas insjuknande, konstaterade att den gångna veckan har bjudit på många möten och redogjorde för processen bakom regeringens avgång. Han sade att det handlar om en exceptionell, rent av historisk, situation i finsk politisk historia.  

Topi Lappalainen, ordförande för Socialdemokratiskt Forum i Helsingfors och avgående styrelseledamot, påminde om att partiet också förut befunnit sig i en situation där den socialdemokratiska statsministern inte var partiordförande: Mauno Koivisto styrde landet i två mandatperioder utan att leda SDP. 

Tacksamheten gentemot Antti Rinne gick inte heller att ta fel på – konsensus var att den avgående statsministern har gjort ett stort och viktigt arbete, inte minst med regeringsprogrammet. Valet av statsministerkandidat handlar nu om vem som på bästa sätt bär detta vidare. 

Under diskussionen dryftades de två kandidaternas styrkor och svagheter aktivt – bland annat lyftes Antti Lindtmans samarbetsvilja och starkare svenskakunskaper samt Sanna Marins ministererfarenhet och starka inhopp i våras som argument för respektive kandidat – men styrelsen var trots det enig om att FSD som distrikt bör förbli neutralt. Beslutet är nu upp till distriktets representanter i partifullmäktige.  

Anette Karlsson valde ändå att understryka vikten av att arbetet för svenskans ställning fortsätter.  

– Ur en finlandssvensk synvinkel har Finland kanske inte någonsin haft ett bättre regeringsprogram än under de senaste sex månaderna.