Det gäller särskilt regeringsfrågan hösten 2026, precis som Vietnamfrågan påverkade inrikespolitiken i Sverige på 1970-talet. Då försvarade högern med M-ledaren Gösta Bohman USA:s krig medan S-ledaren Olof Palme allt hårdare kritiserade den amerikanska politiken och de brutala bombningarna av Vietnam.

Och samma sker nu om kriget och israelernas systematiska bombningar av Gaza. I takt med att mediebilderna rullat in har den svenska – och andra länders – opinion svängt allt tydligare till Israels nackdel. I Sverige, Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Spanien och, faktiskt men försiktigare, i historiskt så Israelvänliga Tyskland.

Och med det kraven på länge så handfallen och velande EU att man nu omedelbart borde frysa handelsavtalet med Israel, inte köpa den extrema israeliska bosättarrörelsens jordbruksprodukter samt öka stödet till FN:s palestinska flyktingbistånd via UNRWA.

Socialdemokraterna och övrig opposition i Sverige jagar allt mera envist Ulf Kristerssons Tidöregering för att den som nästan enda nation stoppat bistånd till UNRWA. För att man inte gör tillräckligt för palestinierna och är passiv inför israelernas krigsförbrytelser i Gaza.

Opinionstrycket gör nu också att Tidöpartierna splittrats i två läger. På ena sidan Sverigedemokraternas (SD), Jimmie Åkesson och Kristdemokraternas (KD), Ebba Busch som fortsatt hårdnackat är på Israels linje, oavsett vad. Allt medan Moderaterna med Ulf Kristersson börjar bli allt mera pressad av opinionen, liksom Liberalerna.

Något som även i EU-sammanhang gjort att Kristersson och hans regering mest suttit passiv och försiktigt agerande när andra länder rest krav på att handelsavtalet med Israel borde frysas.

Men betydelse här har också hur det nu går med genomförandet av Trumps plan med släppande av 20 israeliska gisslan, frisläppandet av 200 palestinska fångar och om vapenvilan i Gaza håller efter uppgörelsen om vapenvilan i Sharm el-Sheikh. Mottagen med glädje av många. Men fallgroparna i 20-punktsplanen är ännu många. Och djävulen bor alltid i detaljerna. Trycket från USA och arabvärlden gör att såväl Israel som Hamas nu båda – utom de extrema bosättarrörelsen – är för vapenvila och någon slags fred; varaktig återstår att se. Och visst suktar Trump efter att få Nobels fredspris. Nu när fred i Ukraina ännu är långt borta. Men Trump får det inte i år heller.

Så om det nu verkligen blir ett slut på Israels krigade i Gaza, så kommer korruptionsrättegångarna mot Trumps kompis Netanyahu att återupptas. Och döms han sedan – mycket möjligt – så riskerar Netanyahu fängelse. En hotfaktor som hittills hållit igång regeringen Netanyahus krig i Gaza sedan oktober 2023. Och allt tidigare förhandlingsförsök gått i stöpet.

I bästa fall går allt vägen nu med Sharm el-Sheikh-avtalet i Egypten. Ty ingen vill få skulden för ännu ett misslyckande.

Och för palestinierna är det bra att den populära, länge fängslade ledaren Marwan Barghouti är med bland de 200 fångar som Israel ska frige. Han är palestiniernas framtid. Om palestinierna sedan får chansen att snart välja populära Barghouti (ibland betecknad som palestiniernas Mandela) som ny ledare efter korrupta Abu Abbas så kan läget förändras också för dem.

Men oaktat hur hållbar uppgörelsen nu om Gaza blir så vägen tillbaka mot återvunnet internationellt anseende för Israel – efter dess brutala krigföring I Gaza – kommer att bli ytterst svår och ta tid. Också efter en ny och bättre regering efter ett nyval i Israel.

Och i hela den här historien har Ulf Kristerssons splittrade Tidöregering visat sig hamna på fel sida av historien.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

PS Israel vägrar att inkludera Barghouti bland de 200 som ska frisläppas. De är rädda för honom som palestiniernas mest karismatiska ledare.

PS lagt till 11.10 kl 22:39.