MENY
Turva – Hymy

Han har förevigat och kartlagt kamraternas kamp

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
– En del frågor hade så många svängar att jag måste göra upp ett kalendarium, berättar Alf-Erik Helsing om nya FSD-historiken.

Finlands äldsta politiska organisations historia är nu dokumenterad i historikform ända fram till nutid. Med djärva tankar är kronan på Alf-Erik Helsings livsverk. Men att han började skriva historiker kom sig av en slump.

 

Nya FSD-historiken Med djärva tankar – Finlandssvensk socialdemokrati 1974-2014 är här. Nyligen berättade jag för en bekant om boken, varpå han frågade vem som skrivit den. Då jag svarade Alf-Erik Helsing svarade han “förstås” som om han konstaterade att frågan var dum. Att Helsing är sammanhangets självklara författare även för personer utan anknytning till Finlands svenska socialdemokrater är en tydlig bekräftelse på vem som är områdets mesta historikförfattare.

 

Helsing (f. 1941) som i decennier ledde Arbetarbladet har skrivit ett tiotal föreningshistoriker samt den föregående FSD-historiken, Som en stubbe i en stubbåker, tillsammans med Anna Bondestam.

 

Då vi träffas hemma hos Helsing i Vasa för att diskutera det mest arbetsamma projektet hittills berättar han att historikbanan fick sin början av en slump.

 

Han kom med i rörelsen för drygt 50 år sedan, i maj 1967. Följande år blev han ombudsman för FSD i Österbotten och sedan förbundssekreterare efter Kaj Laxén. Finlands svenska arbetarförbund, som var distriktets namn fram till 1998 då man efter en flera år lång diskussion gick in för Finlands svenska socialdemokrater, hade emellertid ont om pengar. För att underlätta situationen slöt förbundet ett avtal med Arbetarbladet om att Helsing fick halva sin lön från ABL mot att han vid sidan av sin huvudsyssla blev medarbetare för tidningen.

 

arbetade på halvtid för förbundet och på halvtid för tidningen. Där fick han allt starkare fotfäste då han fyllde upp för chefredaktör Yrsa Stenius som bland annat började skriva böcker. Att han själv skulle börja författa fanns inte med i planerna, men omständigheterna förde med sig en sådan begäran.

 

– En av de vidtalade för 75-års historiken var tvungen att dra sig ur projektet och någon tyckte att jag, som var helt utan erfarenhet av den sortens arbete, kunde hoppa in istället. Så blev det i och med att jag redan då var intresserad av historia och Finlands svenska arbetarförunds historia. Jag lärde mig under processens gång och Anna Bondestam blev moraliskt stöd för min insats för Som en stubbe i en stubbåker, berättar Helsing.

 

”Man kan inte lita på minnet”

 

Projektets slut blev början på ett livsverk som fick sin fortsättning med Helsings första lokala historik, ett verk om Billnäs svenska arbetarförening. Sedan blev det som sagt betydligt fler under åren. Då tankarna väcktes på en ny FSD-historik för tiden efter cirka 1970 där Som en stubbe avrundar riktades blickarna givetvis mot Helsing. Projektet nämndes redan i slutet av 90-talet i och med att förbundet fyllde 100 år 1999.

 

– Jag fasade för projektet. Man blir långsammare med åren. Jag blev under tidigare projekt medveten om hur opålitligt minnet är. Man ska inte lita på sitt minne. Minnesbilder man har kan vara sådan att man minns dem i fel sammanhang. Det gäller att alltid kolla upp med olika källor, säger Helsing.

 

Det dröjde till 2014 innan arbetet med den nya historiken inleddes formellt. I någon mening har Helsing förstås arbetat med projektet under alla sina 50 år inom rörelsen. Det är i grova drag samma år som historiken täcker.

 

– Det har varit en stor fördel att många från den aktuella tiden minns och är vid god vigör. Att intervjua centrala gestalter har varit den roligaste delen av arbetet. I övrigt är det ett ensamt jobb, säger Helsing som tillbringat åtskilliga timmar i lägenhetens arbetsrum, försjunken i böcker, dokument, utkast och tidslinjer.

 

Helsing tycker att de intervjuades berättelser också gör historien mer levande. Han tar med även deras personliga livserfarenheter, inte bara deras tankar och minnen om de politiska händelserna.

 

Läsaren noterar snabbt vissa gemensamma nämnare hos de starka profilerna. Speciellt bland sextiotalisterna är det både en och annan som mist sin pappa på sätt eller annat, genom olycka eller genom att pappan försvunnit ur bilden och flytt sitt ansvar efter skilsmässa. Många har genom hård livserfarenhet insett vikten av samhälleliga sociala skyddsnät. Tanken att var och en är sin egen lyckas smed håller inte streck för barn i en familj som mister sin huvudsakliga försörjare.

 

Med djärva tankar lyfter fram FSD:s roll för att ena partiet under tiden för splittring, förbundets roll som kontaktnät till Norden, insatser för grundlagsreformen, striden mot SFP i tv-frågan, folktingskonflikten och mycket mer.

 

– En del frågor hade så många svängar att jag måste göra upp ett kalendarium, berättar Helsing.

 

Har du överraskats av något speciellt under arbetets gång?

 

– Nja, jag var ju med i svängarna och har skrivit ledare om det mesta. Men man ser det på ett annat sätt i efterhand än då man är mitt i det.

 

En storhetstid skildras

 

Enligt Helsing är det i frågan om grundlagsreformen som finlandssvenska socialdemokrater spelat sin allra viktigaste roll, bland annat tack vare de centrala pådrivarna Lars D Eriksson, Jacob Söderman och Ulf Sundqvist.

 

FSA var också initiativtagare till ett miljöministerium. Ett första steg mot ett sådant var en kläm som Söderman fick med till ett lagförslag. Tidigare, 1969, hade SDP som första parti i Finland antagit ett miljöprogram, ett mycket bra sådant enligt Helsing.

 

Verket skildrar en storhetstid där FSA som mest hade fem riksdagsledamöter. Orsakerna är flera. Partiets framgång i stort är en sak och hänger samman med hela Finlands historia och utveckling.  Vidare råkade förbundet få god kontakt med partiledningen (Paasio och Sorsa) tack vare en aktiv roll i partiförsoningen.

 

– En annan orsak var begåvade, skickliga unga människor som kunde knyta an till traditionen och som fick centrala roller i partiet. För det tredje fanns det väldigt många människor i ledande ställning inom partiet med en välvillig inställning till FSA och finlandssvenskar och som förstod problematiken, som Kalevi Sorsa, Mauno Koivisto och på senare år Paavo Lipponen, säger Helsing och konstaterar att förbundet har haft gott om goda vänner runt om i partiet där man axlat en brobyggande roll.

 

Har det varit svårt att skildra det som du själv varit en del av?

– Ja, där jag hade en central roll var folktingsstriden och där figurerar jag i historiken. Slutresultatet blev ganska bra trots striden med SFP och man kan ifrågasätta hur slugt det var att vi stred som vi gjorde. Dagens folkting är en vettig och bra konstruktion.

 

Vad har varit mest utmanande att skriva?

– Svårast hade jag med sista kapitlet, Makten och synligheten, i den fortlöpande berättelsen. Det är svårt att få perspektiv på det som ligger nära inpå. Vad ska man lägga tyngd på, vad kan man lämna bort?

 

Det här är väl helt klart kronan på verket i din produktion?

– Ja, det har varit det mest arbetsamma projektet. Det är så mycket som måste få utrymme, främsta bristen är att det som händer på fältet i föreningarna inte fått plats alls. Boken handlar mest om vad som hänt på det centrala planet. Ändå finns det så många människor ute i föreningarna vars insatser som skulle vara värda att bli berättade. I och för sig är fokuset naturligt för en historik som denna. Jag hoppas bara att många inte blir besvikna för att det inte står om den och den.

 

– Det finns många människor som jag verkligen uppskattar och som betytt mycket som inte får utrymme. Men jag är sjuttons glad att boken ser fin ut och hoppas att innehållet ska motsvara i varje fall de flestas förväntningar.

 

Så är säkert fallet. Boken, som firas med utgivning senare i november, fanns tillhanda redan på FSD:s kongress i Vasa förra veckan och väckte stor entusiasm. I en presentation av historiken passade Helsing på att ge en känga åt Björn “Nalle” Wahlroos nyligen publicerade pamflett som nämner grundlagsreformen. Det handlar om ett varnande exempel på missvisande historieskildring.

 

– Han skriver att det var de konservativa högerpartierna som ville förnya grundlagen. Nalles prat är kvalificerat struntprat. Det stämmer inte att grundlagsreformen drevs av de konservativa. De stod alltid på bromsen, säger Helsing som fördjupat sig i händelserna i och med arbetet med nya historiken.

Verket presenteras eller recenseras mer ingående av Arbetarbladet inom snar framtid. Boken kan beställas i SDP:s webbshop.

Diskussion

FSD: En rättvis och hållbar sysselsättningspolitik är möjlig

FSD:s nyvalda styrelse på kongressen i Vasa i slutet av oktober 2017.

Finlands svenska socialdemokrater FSD stöder medborgarinitiativet om att upphäva lagen om den så kallade aktiveringsmodellen. Modellen är orättvis och bestraffar arbetslösa för något de inte alltid själva kan påverka. Den beaktar inte den arbetssökandes aktivitet, utan resultat avgör, konstaterar FSD:s styrelse.

Lue lisää

Diskussion

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.

 

 

”Att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas”

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen ser ojämlikhet som den största säkerhetsrisken och betonar jämlikhet, hållbar utveckling och jämställdhet i sin kampanj.

Finlands svenska socialdemokraters ordförande Viktor Kock ser den så kallade aktiveringsmodellen som ett exempel på skillnader i presidentkandidaternas värdegrund. Nu gäller det att rösta på Tuula Haatainen, inget är ännu avgjort, enligt Kock.

 

På onsdag börjar förhandsröstningen i presidentvalet och pågår fram till tisdag. De egentliga valdagen för första omgången är den 28 januari. Det har varit relativt lugnt inför valet, bland annat på grund av sittande presidentens starka stöd.

– Intresset för presidentvalet har tyvärr inte varit speciellt stort bland väljarna. Det har däremot inte varit några problem att engagera FSD:s medlemmar i kampanjarbetet. Tuula Haatainens besök på höstens kongress var övertygande, hon är den värdeledare Finland nu nödvändigtvis behöver, säger Viktor Kock.

Som exempel på lyckat kampanjarbete nämner han kampanjöppningen i Närpes den 16 december där stämningen var på topp och Närpes socialdemokrater bjöd på kaffe och glögg samt delade ut tändsticksaskar med reklam för Tuula på, vilka hade en så strykande åtgång att turerna efter fler blev många.

Arbetet fortsätter förstås och Kock säger att det är viktigt att vi fortsätter att jobba för Tuula Haatainen tills valet är avgjort. Även om det är svårt att utmana en sittande president som inte gjort några stora utspel och därmed heller inte skaffat några motståndare har skillnader mellan kandidaterna utkristalliserats tydligt. Det senaste exemplet är den så kallade “aktiveringsmodellen”.

 

Medan president Sauli Niinistö stödjer modellen har Haatainen precis som hela SDP och nästan hela oppositionen (med undantag för SFP) kritiserat den skarpt.

Under Haatainens kampanjtillfällen har socialdemokrater samlat in namn till medborgarinitiativet mot modellen som strider mot många finländares rättsuppfattning och skadar redan utsatta i samhället på ett orättvist sätt. Medborgarinitiativet har i skrivande stund samlat över 127 000 namn.

– Modellen upplevs allmänt som väldigt orättvis och även om det inte hör till presidentens uppgifter ser man här skillnader i presidentkandidaternas värdegrund.

– Påståendet att presidentens politiska bakgrund inte skulle spela någon roll motbevisas här. Haatainen har konsekvent motsatt sig modellen då den försätter människor i en ojämlik position beroende på var de bor i Finland. För mig är det viktigt att vår president värnar om de som är i en utsatt position, säger Viktor Kock.

 

Ett politiskt arv att förvalta

En annan viktig skillnad mellan Tuula Haatainen och Sauli Niinistö är att Haatainen klart tagit ställning för att Finland borde underteckna FN-avtalet om ett kärnvapenförbud och starkt ifrågasätter vapenexporten till krigförande länder. Niinistö är öppet av annan åsikt. Däremot är de ense om alliansfriheten, en fråga där endast SFP:s Nils Torvalds viftar med Nato-kortet.

Haatainen skiljer sig ändå från de övriga i att hon uttryckligen vill leda Finland med en feministisk utrikespolitik.

– Genom en feministisk utrikespolitik som Tuula förespråkar kan Finland igen ta en position på den politiska världskartan.

– För ett land av Finlands storlek gäller det att synas för att inte glömmas bort. Ahtisaari och Halonen visade vägen för kommande presidenter i Finland genom den respekt och uppskattning de vann utomlands. Haatainen har alla möjligheter att förvalta deras arv på den globala politiska arenan, säger Viktor Kock.

 

 

 

Diskussion

”Höckerstedt har räddat livet på otaliga finländare”

Kuva: Foto: Pixabay
Allmän bild på kirurgiskt ingrepp, föreställer inte kirurgen Höckerstedt som bokrecensionen handlar om.

Krister Höckerstedt är en berömd finländsk leverkirurg som verkat vid Kirurgiska sjukhuset eller ”Kirran” i Helsingfors. Som pensionär har han fått sitt liv dokumenterat av Mardy Lindqvist som är likaså pensionerad som tidigare reporter från Hufvudstadsbladet.

Lue lisää

Diskussion