Köklaks svenska arbetarförening, märk väl Köklaks med ks i slutet och inte med x som ortens namn numera skrivs, har nyligen firat sitt 100-årsjubileum. En fest som refererades stort i Arbetarbladet.

– Inom föreningen har vi dessutom en medlem som snart ska fylla hundra, berättar en entusiastisk Lilian Strömberg på kongressen.

Hon är numera pensionerad från Esbo stad i vars tjänst hon började som springflicka  vid verksamhets- och ekonomiplaneringsavdelningen den 15 mars 1971.

– Men då var Esbo ännu en köping. Stadsrättigheter fick esboborna från och med den 1 januari 1972.

Sedan skulle hon avancera i stadens tjänst till byråtjänsteman, kanslist, budgetberedare och slutligen byråsekretare. När hon pensionerades 2014 var hon expert på datasystem.

Då Alberga var landsbygd

Lilian Strömberg är född 1951 i Klappträsk i Esbo där hon också vuxit upp.

– Jag är född den 15 oktober, alltså på lönedagen, säger Strömberg med ett leende.

Hennes far var bilmekaniker vid Stockmann Auto och hon hade två syskon. En bror som var 15 år äldre och en syster som var 18 år äldre.

– När jag var ett år och fyra månader gammal blev jag moster, berättar Strömberg.

När hon var sju år flyttade hela familjen till Alberga som hon då beskriver som ”rena landsbygden”.

– Vi bodde på ett högt berg. Jag lekte med min systers enda flicka och två pojkar. I början var det mest skogar och ängar i Alberga  men sedan började man bygga.

1964 flyttade familjen igen. Denna gång till Domsby, likaså i Esbo.

– Då fanns där mycket ”kossor”, alltså kor, berättar Strömberg.

Området där familjen bodde befinner sig nära Domsby järnvägsstation och heter numera Södrik.

– Jag bildade familj och har en son som idag är 35 år. 1992 skilde jag mig och flyttade till Kirstibacken i Södrik.

Lilian Strömberg har således på nära håll sett Esbo förvandlas från landsbygd till modernt stadssamhälle med allt vad det medfört av höghus, radhus och köpcentra. Redan när Alberga började byggas var det en orsak för hennes föräldrar att flytta bort.

Mot den bakgrunden kunde man alltså tro att hon med vemod skulle sakna det som var hennes barndoms Esbo.

Men nej!

– Jag är tvärtom nöjd med att Esbo blivit en storstad, säger hon bestämt.

Två favoritpolitiker

Idag existerar det bara en svenskspråkig socialdemokratisk partiavdelning i Esbo, nämligen Köklaks svenska arbetarförening där Strömberg är sekreterare. I fem år har hon varit partimedlem.

– Det är naturligt att ett regeringsparti oftast backar. Därför tycker jag att socialdemokraterna borde gå mera framåt än vad man gör trots att partiet är i opposition.

– Socialdemokraterna borde inte bara skälla på regeringen hela tiden utan istället ta tag i det positiva särskilt nu när landets ekonomi går uppåt.

Det är speciellt två kvinnliga socialdemokratiska politiker hon gillar.

– Det är Jutta Urpilainen som var en bra finansminister och Tuula Haatainen som visade sig vara en helt vanlig trevlig människa när hon talade vid Finlands svenska socialdemokraters kongress i Vasa.

Kirstibacken där Strömberg bor är bland annat känt för sina många invandrare. I Lilian Strömberg har alla invandrare en pålitlig vän. Det finns de som skäller på Kirstibacken för att där finns så många alkoholister, drogmissbrukare och invandrare. Lilian Strömberg har en rakt motsatt uppfattning.

– I det sjuvåningshus där jag bor, i en hyreslägenhet, finns sex kosovoalbanska familjer som kom till Finland i samband med inbördeskriget i Jugoslavien. Kosovoalbanerna har tio barn som brukar komma till mig för att äta glass.

Och Strömberg fortsätter:

– I huset finns också folk från Turkiet och Pakistan. De har sex barn som också besöker mig regelbundet.

Lilian Strömberg framhåller att hon är sådan att hon bryr sig om och är vän med alla människor.

– Alla har rätt att leva. Därför tycker jag att Finland har råd att ta in mera flyktingar.

Hon har heller aldrig varit rädd för att röra sig sent på kvällarna eller nattetid i Kirstibacken.

– Alla jag möter är mina vänner. Jag har en liten hund som heter Oskari. Det har hänt att jag mött människor som är drogade eller alkoholpåverkade och som blir så glada när de möter Oskari som viftar snällt på svansen. Då säger de: vilken trevlig liten hund.