– Varje regering utvärderas utifrån handlingarna. FFC:s viktigaste hälsning till Ständerhuset handlar om att samarbeta och nå överenskommelser. Förhoppningsvis sammanfaller det med den kommande regeringens hälsning till fackföreningsrörelsen, Jarkko Eloranta sade i Åbo.

Han framhävde att förtroende och sammanhållning är superstyrkor för det finländska samhällets framgång, oavsett regeringsbasen. Han uppmanar att fästa blicken från nedskärningar och försämringar mot en strävan efter ett hållbarare och mänskligare arbetsliv.

– Det är klart att den kommande borgerliga regeringens prioritetsområden inte kommer att motsvara FFC:s målsättningar exakt. Petteri Orpo sade emellertid efter valet att ingen behöver vara orolig. Låt oss således lita på den blivande statsministerns ord.

Eloranta påminner om att det i arbetslivet finns många frågor som finländarna i hög utsträckning är överens om. Exempelvis det att nästa regering måste ingripa i arbetsmarknadsbrottsligheten en gång för alla. Enligt FFC är den bästa metoden att, utöver skärpt lagstiftning och övervakning, förbättra fackföreningsrörelsens befogenheter och tillämpa allmänt bindande kollektivavtal. Okontrollerad frihet att avtala lokalt ökar åter risken för dåliga arbetsvillkor.

– Arbetsplatsbrottsligheten och utnyttjande av arbetskraft berör inte bara invandrare. I många fall handlar det om ungdomar som utsätts för usla arbetsvillkor och -förhållanden i branscher med hög personalomsättning och låg organiseringsgrad.

Att försämra arbetstagarnas rättigheter och skydd är inte att utveckla arbetslivet. Utöver arbetsvillkoren ska arbetsförhållandena vara i skick. Den kommande regeringen måste fortsätta utveckla arbetslivet så att arbetstagarna mår bra såväl fysiskt som psykiskt och kan utnyttja hela sin kunskapskapacitet.

Problem med den mentala hälsan ökar ständigt särskilt bland unga. Vi behöver få fram fungerande sätt att hantera den mentala belastningen av arbetet. Att värna om arbetsförmågan och kunskaperna är också bra sysselsättningspolitik såväl när det gäller att hållas i arbetet som att hitta ett nytt arbete.

– Ålder, hälsa och kunskap är de största faktorerna som kan förhindra att man hittar ny sysselsättning. Inget av nämnda hinder förändras eller avlägsnas genom att man försämrar utkomstskyddet för arbetslösa. Största delen av de som får utkomstskydd förtjänade under 2 500 euro i månaden när de var anställda. För dem är den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen drygt 1 000 euro. Att skära ner på den bollar bara människorna från en socialskyddsförmån till en annan, när målet i stället borde vara att bygga upp stigen till ett nytt arbete.

Jarkko Elorantas första maj -tal (på finska).