Sjökvist koncentrerade sin kampanj i de södra delarna av valkretsen.

– Svenska folkpartiet är alltid starka i Sydösterbotten, berättar Sjökvist.

I trakten kring Närpes och Kristinestad konkurrerade Sjökvist främst med SFP-kandidaterna Anders Norrback och Marja Lindberg om de svenskspråkiga väljarna. Närpesbon Norrback blev omvald.

– Arbetsmarknadsfrågorna är inte så lätta att få fram i valet trots att det kan bli ett bekymmersamt läge för arbetstagarna nu efter valet.

Industrifacket och FFC kom med information till arbetstagarna, vilket Sjökvist anser var viktigt.

– Men det är många gånger de regionala och lokala frågorna som avgör.

Intresset var stort för jordbruksfrågor. Tryggheten diskuterades mycket, inte minst vargen. Även naturen och naturskyddsområdena engagerar.

– NTM-centralerna har övertagit vissa skyddsområden, påpekar Sjökvist.

Även vårdfrågor och infrastruktur intresserade de väljare han mötte, men inte lika mycket som det brukar vara.

Det är andra gången Sjökvist ställde upp i ett riksdagsval. Han har tidigare ställt upp i riksdagsvalet 2015.

– Förra gången blev det inte av på grund av sjukdom i familjen. Det var nästan som att börja om.

Att han inte kandiderade 2019 innebar för Sjökvists del att det gällde att bygga upp stödet på nytt.

– Den ofrivilliga pausen är kanske inte så hälsosam med tanke på resultatet men erfarenheterna från den tidigare kampanjen var ovärderliga. I valdebatter är man mycket säkrare när man har varit med förr.

Kampanjen var tidskrävande och efter coronaviruspandemin fanns det ett tydligt intresse bland väljare att träffa kandidater.

När det gäller Närpes stad, sitter Sjökvist inte längre i stadsstyrelsen den här perioden. Han sitter i tekniska nämnden och i den sydösterbottniska samarbetsgruppen.

– Vi har fått beläggning på några av de sämsta vägarna, konstaterar Sjökvist. Han har länge talat för medel till det lägre stående vägnätet.

– Det kom 190 miljoner det första året under den gångna regeringsperioden. Det behövs för att de här vägarna faller sönder. Man måste prioritera att hålla det man har byggt i skick.

Sjökvist visar ändå förståelse för att någonting nytt behöver det att byggas i städer som Vasa och Helsingfors där trafikmängden ökar.

I Österbottens välfärdsområde är Sjökvist vice ordförande i välfärdsområdesstyrelsen.

– Vi började tidigare än de andra välfärdsområden och har kunnat dra en hel del lärdomar och vi har täta kontakter med ministeriet. I början kör man lite i blindo med kostnaderna. Vilka kostnader faller på kommunerna, vilka på välfärdsområdet och vilken är tredje sektorns roll där?

Sjökvist tror att det blir en del utmaningar med välfärdsområdenas verksamhet.

– Välfärdsområdena ska ha möjlighet att se framåt, investera och skaffa ny utrustning. Så blir det ett behov av att balansera ekonomin. I Österbotten betyder det i grova drag sparkrav på sju miljoner det här året, tjugo miljoner nästa år och fem miljoner följande år. Vårdsektorn är något underbudgeterad.

En sak som gör det svårt att bedöma hur vårdreformen har lyckats har med förebyggande vård att göra.

– Man talar mycket om förebyggande vård. Där måste man komma ihåg att det inte ger resultat direkt utan det tar ett antal år innan det kommer att visa sig.

Vårdarkrisen bekymrar Sjökvist och han tror att det kan bli färre vårdplatser när personalen inte räcker till.

– Har man inte personal kan man inte fortsätta att köra slut personalen.

Därför är det så avgörande att den förebyggande vården fungerar och att det på sikt minskar behovet av vårdplatser.

Sjökvist sitter i Industrifackets styrelse. Kongressval hölls mellan den 10 och 31 mars. Sjökvist som arbetar inom teknologiindustrin kandiderade i det som förr motsvarade Vasa län, medan vissa andra branscher röstar nationellt i Industrifackets kongressval. 442 delegater valdes till förbundskongressen i Tammerfors i maj.

Samtidigt som Sjökvist kandiderade i riksdagsvalet, gällde det att föra kampanj i Industrifackets kongressval. Tre kandidater var uppställda från Närpes och två blev invalda.

– Jag fick 100 röster och blev invald, berättar Sjökvist.

– Vi har en utmaning i att få arbetarna att engagera sig och rösta i alla de val som anordnas. Arbetarklassen är underrepresenterad om man ser på riksdagens sammansättning. Det är beklagligt och arbetsmarknadsfrågorna hamnar lite i skymundan.

I Industrifackets kongressval fick man rösta elektroniskt. Det anser Sjökvist att borde vara möjligt även i riksdagsval.

– Det är framtidens melodi att öka delaktigheten. I dagens samhälle sker också allt annat via telefonen.

Till riksdagen blev han inte invald men nya utmaningar finns i Sjökvists liv hela tiden. Utöver allt annat har han blivit utsedd till styrelsen för NIFH, Nordic International Folk High School, där han representerar de nordiska arbetstagarna.