– Jag representerar bara mig och mina syskon i det här ärendet, konstaterar statsrådets sondotter Catarina Fagerholm till ABL.

Enligt Fagerholm blev hon kontaktad av Israel-vänskapsförbundet när priset stiftades, men trots att hon i samtalet lyfte fram skillnaden på Israels regering idag och det som Israel stod för på farfaderns tid ansåg hon och syskonen att de inte hade möjlighet att förhindra namngivandet av priset. Hon och hennes syskon har inte medverkat till urvalsprocessen på något sätt eller annars medverkat i sammanhanget. Fagerholm hoppas att priset skulle ta hänsyn till hela omfattningen av farfaderns arv.

– Han var stark att försvara de svaga och trodde på att samhället jämnar ut ojämlikheterna. Om prisvinnare står i strid med det som farfar stod för är det problematiskt. Priset borde stå för farfars hela person och värderingar, annars får de gärna byta namn på priset, betonar Catarina Fagerholm.

K-A Fagerholms sondöttrar Jannica och Catarina Fagerholm på HSAF:s K-A Fagerholm-seminarium 2018. Foto: Topi Lappalainen

Av statsrådets barn lever ännu dottern Stina Labart som är 91 år gammal. Hon upplever att det är fel att hon som är den närmaste ättlingen till K-A Fagerholm aldrig blev tillfrågad när priset instiftades. Att sannfinländaren Niikko nu får priset upplever hon som ytterst problematiskt.

– Det är så långt ifrån pappa som någonting kan vara, säger Labart till ABL.

Labart anser dessutom att det är skillnad på Benjamin Netanyahus politik och det som hennes far stod för.

– Jag vet inte hur många mänskor han hjälpte till Sverige. Han hjälpte alltid judarna, kommenterar Labart och menar att faderns gärning som vän av Israel och judarna är en annan sak än vad som belönas med priset.

Labarts systerdotter Tea Kekkonen har medverkat vid båda prisutdelningarna och Labart anser att hon som barn till Fagerholm borde ha blivit tillfrågad.

ABL kontaktade även FSD:s fullmäktigeordförande Folke Sundman som är ordförande för Helsingfors Svenska Arbetarförening som var K-A Fagerholms partiavdelning.

– FSD och HSAF förvaltar Fagerholms politiska arv, medan namnet Fagerholm är en fråga för familjen, konstaterar Sundman.

Även Sundman är på den linjen att Israels nuvarande premiärminister står för något annat än de som grundade den judiska staten.

– Fagerholms utgångspunkt var att försvara och rädda judarna undan Förintelsen. Han representerade en stor majoritet av socialdemokratin och finländarna överlag under den här tiden. Under Fagerholms tid som vänskapsföreningens ordförande styrdes Israel av regeringar som leddes av Arbetarpartiet. De stora israeliska namnen var på den tiden David Ben-Gurion, Levi Eshkol, Golda Meir och Yitzhak Rabin. Det är omöjligt att rycka loss Fagerholms insats från tidsperioden och orättvist att börja spekulera i hur han skulle ha reagerat på läget i Israel i dag.

Sundman anser ändå att om man tänker på Fagerholms humanistiska grundinställning, skulle hans arv motsvaras av en politik som syftar till att palestiniernas rättigheter tillgodoses på ett likvärdigt sätt. Han tycker att Israel-vänskapsförbundet har rätt i att stifta ett pris som stöder deras mål men han anser att det är orättvist att Fagerholm lyfts fram.

– De kan med ett eget beslut ändra namn på priset. Jag har ett förslag, de kunde kalla priset t ex Pro Israel. Andra får ta ställning till juridiken men det är omoraliskt att göra det i K-A Fagerholms namn. Utmärkelsen till Niikko skapar ett mönster att det är fråga om en politisk agenda från vänskapsförbundets sida att stöda vad högern företräder snarare än Israels sak och dess berättigade existens. Det här kunde de göra utan draghjälp av ett statsmannanamn som Fagerholm representerar. Det bästa de kunde göra är att dra bort Fagerholms namn. Vi motsätter oss att K-A Fagerholms politiska arv utnyttjas i ett sådant här sammanhang, avslutar Sundman.

Anette Karlsson hade dessutom följande kommentar till ABL:

– Som FSD:s ordförande är jag förvånad och upprörd av händelsekedjan, att en sådan person som Niikko kunde få ett pris som har med K-A Fagerholms politiska arv att göra. Det finns en konflikt mellan Fagerholms arv och vad priset verkar stå för. Det är alltid problematiskt att det uppstår sådana här konflikter. Jag hoppas att familjen och Israel-vänskapsförbundet för en konstruktiv diskussion om prisets framtid. Värnandet av mänskliga rättigheter och människovärdet är det man ska fokusera på och priset ser inte ut att ha delats ut enligt god sed.