MENY
Turva – Hymy

Klimatförändringar slår hårt mot jordbruket i Mexiko – ”aldrig sett något liknande”

Kuva: Foto: Emilio Godoy/IPS
Marknad med lokalodlade grönsaker i västra Mexico City. Effekterna av klimatförändringarna blir allt mer påtagliga i det mexikanska jordbruket och påverkar tillgången på baslivsmedel.

Vattenbrist, stormar och häftiga regn utgör hot mot jordbruket i Mexiko. Att återvända till gamla odlingsmetoder som redan användes av aztekerna har varit ett sätt för jordbrukare att göra sig mindre sårbara.

 

Azael Meléndez minns den tornado som i maj 2015 slog till mot hemstaden San Gregorio Atlapulco i utkanten av Mexico City.

−Jag hade aldrig sett något liknande, jag frågade mina föräldrar och de sa samma sak, säger han till IPS.

Tornadon slet upp staket i området. Azael Meléndez menar att klimatförändringarna yttrar sig på det här sättet. Klimatförändringarna och urbaniseringen har lett till att områden förstörts.

Han tillhör en grupp jordbrukare som börjat använda sig av gamla odlingsmetoder som användes av aztekerna långt innan spanjorernas ankomst till Mexiko. Gruppen har odlingar på 1 800 kvadratmeter som ger skördar på 500 kilo varje vecka. Grönsakerna – sallad, broccoli, rädisor, betor och örter – säljs på marknader och köps in av tio lokala restauranger.

Den gamla metoden innebär att små odlingar anläggs i våtmarker. Sammanlagt används de gamla odlingsmetoderna av 5 000 jordbrukare på 750 hektar.

FN:s livsmedels- och jodbruksorganisation, FAO, framhåller hur viktigt det är att bruka jorden på detta sätt och därmed hjälpa jordbrukare med anpassning till klimatförändringar, trygga livsmedelsförsörjningen och bekämpa fattigdomen.

 

Risk för torrare klimat

Vattenbrist, instabilt klimat, häftiga regn eller brist på nederbörd, stormar och effekterna av mänsklig aktivitet påverkar ett område som har en avgörande betydelse för livsmedelsförsörjningen och klimatreglering i den mexikanska huvudstaden. Det visar en studie gjord av den internationella miljöorganisationen Earthwatch Institute.

Det är svårt att hitta regioner i landet som inte är påverkade av klimatförändringar. I maj kom en rapport från landets jordbruksdepartement och det nationella institutet för ekologi och klimatförändringar som visar att nederbörden förväntas minska i Mexiko. I den södra delstaten Chiapas har jordbrukare redan problem med brist på vatten, plötsliga och kraftiga regn, översvämningar samt ökande temperaturer.

−Vi behöver vatten till odlingar. Det gäller inte bara Chipas, utan hela Mexiko, säger Consuelo González som har majosodlingar i Chiapas.

Hon representerar producenter i delstaten och säger att det finns problem med avskogning och dåliga odlingsmetoder i regionen.

Inför klimatmötet i Paris 2015 lämnade Mexiko in sin klimatplan för perioden fram till 2030. Enligt den ska landet satsa på ett diversifierat och hållbart jordbruk. Landet har också lovat att minska sina koldioxidutsläpp med 22 procent till 2030, i förhållande till nivåerna 2013.

−Jordbruket påverkas i hög grad av lokala väderförhållanden och väntas vara väldigt sårbart för klimatförändringar de kommande åren. Ett varmare och torrare klimat kan minska jordbruksproduktionen, säger Eduardo Benítez, vid FAO:s kontor i Mexiko.

På frågan om myndigheter stöttar de jordbrukare som använder sig av gamla odlingsmetoder svarar Azael Meléndez att de behöver mer hjälp i anpassningen till ett förändrat klimat.

−De stöttar oss på vissa sätt, men det är inte tillräckligt, säger han till IPS.

Ett av problemen anses vara bristen på samordning av program, åtgärder och investeringar på lokal, delstats- och nationell nivå.

 

 

Diskussion

Pakistan vänder sig till Kina när USA drar in stöd

Kuva: Foto: Pixabay

Att USA beslutat att frysa sitt militära bistånd till Pakistan kommer göra landet mer beroende av vapenleveranser från länder som Kina och Sverige. Kina har även planer på att etablera en militärbas i landet.

 

När USA fryser sitt militära bistånd till allierade av politiska skäl är resultatet förutsägbart: det driver länder ytterligare i händerna på kinesiska, ryska och västeuropeiska vapenleverantörer.

Så när Trumpadministrationen nyligen beslutade att frysa motsvarande två miljarder dollar i militärt bistånd till Pakistan var regeringen i Islamabad beredd. Landet har redan avtal med Kina och har också vänt sig till Storbritannien, Frankrike, Sverige, Turkiet och Italien för vapenleveranser.

I Mellanöstern har några av USA:s allierade sedan lång tid – däribland Qatar, Saudiarabien, Oman, Egypten och Kuwait – blivit kända för att inte förlita sig alltför mycket på amerikanska vapensystem.

Det huvudsakliga skälet till att använda flera vapenleverantörer är att garantera ett obrutet flöde av vapen om något land – vanligtvis USA – väljer att frysa det militära biståndet.

USA står för en tredjedel av den globala exporten av konventionella vapen, enligt fredsforskningsinstitutet Sipris siffror från 2012–2016.

Enligt Sipri har Pakistan tagit emot ansenliga mängder vapen från både USA och Kina de senaste åren. Stridsflygplan, stridsvagnar, ubåtar och andra krigsfartyg har levererats från Kina. USA har levererat pansarfordon och system för modernisering av stridsflygplan av modell F-16 som tidigare levererats till den pakistanska militären.

Om USA skulle dra in underhåll, service och tillgång till reservdelar skulle det vara särskilt problematiskt när det gäller stridsflygplanen, menar Derek Bisaccio vid analysföretaget Forecast International. Dessutom kan den pakistanska arméns förmåga att genomföra militära operationer för att bekämpa terrorism påverkas om de inte har möjlighet att få service för attackhelikoptrar.

 

Kinesisk försäljning försvagar USA:s

Derek Bisaccio säger att USA och Kina är Pakistans största vapenleverantörer. De amerikanska vapenavtalen med Pakistan från 2001 är värda mellan fem och sex miljarder dollar och en stor del rör stridsflygplanen av modell F-16.

−Även om den kinesiska vapenförsäljningen till Pakistan är mycket svårare att få en siffra på – till följd av brist på insyn från båda håll – räknar man med att kinesisk vapenförsäljning har försvagat den amerikanska de senaste åren när Pakistan och Kina har fått ett fördjupat militärtekniskt samarbete, förklarar han.

Under det senaste tio åren har Kina sålt marina patrullbåtar, ubåtar, obemannade luftfarkoster och system för markbaserade missiler till Pakistan. De två länderna har samarbetat i projekt där stridsflygplan av modellen JF-17 monterats och tillverkats lokalt i Pakistan.

Pakistan har även samarbetat med Ukraina när det gäller stridsvagnar. Pakistan och Turkiet har under de senaste åren förhandlat om Pakistans eventuella inköp av attackhelikoptrar och korvetter. Landet har köpt luftburna varningssystem och kontrollflygplan från Sverige och kan mycket väl komma att köpa mer under de kommande åren, säger Derek Bisaccio.

Tidigare har Pakistan vänt sig till Storbritannien, Frankrike och Italien i några av sina inköp. Många krigsfartyg och flygplan är franska, påpekar Derek Bisaccio.

 

Etiska standarder behövs

Enligt en artikel i Washington Times i förra veckan planerar Kina att etablera en militärbas i Pakistan som ska bli den näst största utomlands efter den i Djibouti på Afrikas horn.

Enligt tidningen ska den etableras på en strategiskt viktig plats – den pakistanska staden Jiwani. Det är en hamnstad nära den iranska gränsen längs Omanska gulfen, nära Hormuz-sundet som är en av sex föreslagna ekonomiska korridorer i Kinas infrastrukturprojekt ”nya sidenvägen”.

−Trumpadministrationens beslut att frysa det militära biståndet borde ha kommit för länge sedan. Situationen för mänskliga rättigheter i landet är bedrövlig, vilket årliga rapporter från amerikanska UD visar, säger Natalie J. Goldring, expert på säkerhetsfrågor och verksam vid Georgetown-universitetet i USA.

Men beslutet togs inte med tanke på människorättssituationen, påpekar hon, i stället hävdar Trumpadministrationen att den pakistanska regeringen inte gör tillräckligt för att bekämpa terrorism.

−Argumentet att Pakistan skyddar terrorister är inte nytt. I relationen mellan USA och Pakistan återkommer kritiska uttalanden från amerikanska företrädare, försök att minska eller frysa det militära biståndet och sedan en återgång till status quo. Ironiskt nog kommer Donald Trumps beslut att frysa det militära biståndet samtidigt som nyhetsbyrån Reuters rapporterar att Trumpadministrationen planerar att satsa mer offensivt på global vapenförsäljning, säger Natalie J. Goldring.

Hon påpekar att de som förespråkar vapenförsäljning ofta hävdar att länder kan hitta andra leverantörer om USA vägrar att sälja vapen.

−Men genom att undvika att sälja sofistikerade amerikanska vapen till instabila regimer kan vi avsevärt minska risken för att medlemmar av våra väpnade styrkor tvingas strida mot våra egna vapen. I slutändan måste den amerikanska regeringen sätta upp etiska standarder för vapenförsäljningen, och inte bara ekonomiska, säger Natalie J. Goldring.

−Vi har ingen allians med USA. Det här är inte hur allierade beter sig, sade Pakistans utrikesminister Khawaja Muhammad Asif när Trumpadministrationen meddelat beslutet om att frysa det militära biståndet till landet.

I en tweet anklagade USA:s president Donald Trump Pakistan för att bara ”ge USA lögner och svek” och den pakistanska regeringen för att ”tillhandahålla en trygg fristad för terrorister som vi jagar i Afghanistan”.

Pakistans regering kan fortfarande svara med att stänga USA:s leveransrutter till Afghanistan som går genom Pakistan. För närvarande finns det över 14 000 amerikanska soldater i Afghanistan.

−Med tanke på att beroendet av en leverantör kan göra ett land sårbart, har Pakistan under åren diversifierat sin leverantörsbas och arbetat för att bygga upp sin egen försvarsindustri, vilket har medfört att landet har minskat sitt militära beroende av USA, påpekar Derek Bisaccio.

I en intervju med Financial Times i september 2017 framhöll premiärminister Shahid Khaqan Abbasi återigen att hans land skulle vilja köpa stridsflygplan av modellen F-16 av USA, men att landet också skulle kunna vända sig till Frankrike och Kina om det skulle behövas.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Kvinnogrupper i Peru rasar mot amnesti för Fujimori

Kuva: Foto: Mariela Jara/IPS
Konferens vid Flora Tristán kvinnocenter i samband med planeringen av en demonstration mot kvinnovåldet. Vid mikrofonen står organisationens ordförande Liz Meléndez.

En politisk kris med flera ministeravgångar är resultatet efter att den tidigare presidenten Alberto Fujimori beviljats amnesti för sina brott i Peru. Kvinnoorganisationer menar att benådningen innebär att en person som gjort sig skyldig till några av de värsta kränkningarna av kvinnors mänskliga rättigheter nu har släppts på fri fot .

 

 

På julaftonen meddelades att Perus president Pedro Pablo Kuczynski benådat ex-presidenten Alberto Fujimori, som suttit i fängelse för att avtjäna ett 25-årigt straff för korruption och människorättsbrott.

–Detta urvattnar alla åtgärder regeringen kan tänkas göra för att skapa ett samhälle utan våld, eftersom man har frigivit en av de värsta förövarna när det gäller kvinnors mänskliga rättigheter, säger Liz Meléndez, som är ordförande för organisationen Flora Tristán kvinnocenter.

Hon säger att Alberto Fujimori var ansvarig för en politik under 1990-talet som ledde till att många tusentals andinska bondekvinnor utsattes för tvångssteriliseringar. Det är en anklagelse som den tidigare presidenten nu inte kommer att bli utredd eller bestraffas för, eftersom han åtnjuter amnesti.

–Denna straffrihet är skandalös, säger Liz Meléndez.

Hon hävdar att det finns en dokumentation av över drygt två tusen fall av steriliseringar, som dessutom hade kunnat vara betydligt större.

 

Många utsätts för våld trots lagar

Misstron mot landets regering har ökat ytterligare eftersom president Pedro Pablo Kuczynski utnämnt 2018 till ett år ”för dialog och försoning” för att rättfärdiga straffeftergiften gentemot den tidigare presidenten.

Peru har specifika lagar och bedriver offentliga satsningar mot könsbaserat våld. En sådan lag är den som är riktad mot så kallade femicide, mord på kvinnor.

Men trots lagarna är våldet mot kvinnor omfattande i landet. Statistik från departementet för kvinnofrågor, MIMP, visar att 991 kvinnor mördades mellan 2009 och 2017, medan ytterligare 1 275 kvinnor utsattes för mordförsök. Det innebär ett snitt på tio sådana mord i månaden i Peru, ett land med knappa 32 miljoner invånare.

Enligt MIMP föll 116 kvinnor offer för sådana mord under förra året, och i en stor majoritet av fallen var förövaren en person som kvinnan hade en relation med.

Trots lagarna mot kvinnovåld uppger hela sju av tio peruanska kvinnor att de ofta utsätts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld från sina partners. Detta enligt en folkhälsoenkät som genomfördes under 2016.

Under slutet av förra året genomförde Ombudsmannakontoret, som är ett fristående statligt organ, en kampanj mot det våld som drabbar landets kvinnor samtidigt som 2018 utsågs till ett ”år för jämställdhet och icke-våld mot kvinnor”.

 

Risk att lagen blir papperstiger

Patricia Sarmiento vid Ombudsmannakontoret berättar för IPS att hennes organ genomfört flera satsningar för att bekämpa våld inom familjen. Ett exempel är utbildningar av poliser och jurister för att motverka inställningen att medling är en lämplig metod för att hantera mäns våld mot kvinnor.

–Det är oacceptabelt, säger Patricia Sarmiento till IPS.

En annan satsning handlar om att polisen ska ha de resurser som behövs för att kunna erbjuda våldsoffer de skyddsåtgärder de kan vara i behov av. En rapport från Ombudsmannakontoret som bygger på en genomgång av rättsfall visar att många av de kvinnor som blivit mördade i landet tidigare hade anmält sina partners för misshandel.

–I ett av fallen hade en kvinna gjort fyra polisanmälningar utan att bli erbjuden skydd. Sånt ska bara inte få ske, säger Patricia Sarmiento.

Hon menar att lagarna mot kvinnovåld måste kompletteras med den budget det krävs för att kunna tillämpa lagstiftningen – tillsammans med andra satsningar mot det könsbaserade våldet.

–Annars blir lagen bara en papperstiger, säger Patricia Sarmiento.

Flera lokala organisationer oroar sig samtidigt för i vilken utsträckning landets regering är beredd att arbeta mot det våld som landets kvinnor drabbas av. Liz Meléndez menar att det viktigaste är att stärka det förebyggande arbetet.

–Det handlar bland annat om att se till att skolorna bedriver en sexualundervisning där genusfrågor står i centrum, något som tyvärr fortfarande är oklart med nuvarande regering, säger Liz Meléndez.

 

 

Diskussion

Många dör fortfarande på väg till Europa

Kuva: Foto: Simba Russeau/IPS
Hawiyeh Awal från Somalia som efter att ha lämnat Libyen blev strandsatt på gränsen mellan Libyen och Tunisien.

Färre tar risken men förra veckan uppges 160 flyktingar och migranter ha drunknat på sin väg över Medelhavet. FN:s flyktingorgan UNHCR uppmanar länder att erbjuda fler platser för vidarebosättning.

 

Även om tillströmningen av flyktingar och migranter har minskat är det fortfarande många som ger sig ut på den riskfyllda färden till Europa.

−Vi vill se en övergripande strategi för att kunna hantera situationen där migranter och flyktingar ger sig av på farliga färder genom Saharaöknen och över Medelhavet, säger UNHCR:s talesperson William Spindler.

Förra måndagen räddade den italienska kustbevakningen 60 personer och tog hand om åtta kroppar. Det befaras att uppemot 50 personer, däribland 15 kvinnor och 6 barn, kan ha drunknat.

I onsdags sjönk en gummibåt med 100 flyktingar utanför Libyens kust. Libyen är ett av de länder som flest flyktingar passerar.

Det beräknas att omkring 227 000 flyktingar har behov av vidarebosättning i 15 prioriterade länder längs rutten över centrala Medelhavet.

Trots att UNHCR förra året vädjade om 40 000 platser för vidarebosättning av flyktingar har FN-organet endast fått tillgång till 13 000 platser.

Efter uppgifter om att migranter sålts på auktioner och utsatts för fruktansvärda förhållanden i läger i Libyen har både UNHCR och Internationella migrationsorganisationen, IOM, evakuerat hundratals flyktingar från Libyen till Niger.

EU har dock fortsatt att hjälpa den libyska kustbevakningen med att stoppa och skicka tillbaka migranter.

 

”En skandal”

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein riktar kritik mot EU:s samarbete med Libyen. Han menar att EU:s arbete för att stoppa människor på flykt är inhumant.

− Det lidande som migranter utsätts för i förvar i Libyen är en skandal för mänsklighetens samvete. Vi kan inte tyst bevittna modernt slaveri, våldtäkter, sexuellt våld och utomrättsliga avrättningar i syfte att styra migrationen och hindra desperata och traumatiserade människor från att nå Europas stränder.

Han förklarar att den irreguljära invandringen måste avkriminaliseras för att migranters mänskliga rättigheter ska kunna skyddas.

Människorättsföreträdare har kritiserat avtalet mellan EU och Turkiet där migranter som kommer till de grekiska öarna skickas tillbaka till Turkiet. Många uppger att asylsökande inte är säkra i landet eftersom Turkiet inte beviljar asyl eller flyktingstatus till icke-européer.

UNHCR har uppmanat till insatser för att öka skyddet och stödet till länder som är första asylland, erbjuda säkra vägar för flyktingar till säkerhet genom vidarebosättning och familjeåterförening och ta itu med grundorsakerna till varför människor drivs på flykt.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Flyktinguppgörelse med Burma kritiseras

Kuva: Foto: Naimul Haq/IPS
Framtiden är osäker får de hundratusentals rohingya-flyktingar som nu lever i enkla läger i Bangladesh.

De många rohingyer som tvingats på flykt till Bangladesh undan våldet och terrorn i Burma ska kunna återvända, enligt en överenskommelse mellan länderna. Hur det ska kunna gå till är dock högst osäkert.

 

Kvinnoaktivisten Shireen Huq är grundare av Naripokkho, en av Bangladeshs främsta människorättsorganisationer. Och hon är kritisk till den uppgörelsen som landets myndigheter har gjort med Burma.

–Bangladesh skulle inte ha hastat från en bilateral uppgörelse, i synnerhet inte utan att involvera FN eller först konsultera flyktingarna själva, säger Shireen Huq.

Hon menar att landet först borde ha sökt diplomatiskt stöd från sina grannländer och andra viktiga aktörer som Ryssland och Kina.

–Det internationella samfundet måste öka sina påtryckningar för att få Burma att sätta stopp för mördandet, förföljelserna och diskrimineringen, säger Shireen Huq.

Framtiden för rohingyerna är fortsatt mycket osäker eftersom den burmesiska regimen vägrar att ge den förföljda minoritetsgruppen medborgarsstatus i landet. Det minskar möjligheterna för fred.

FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att det kommit 655 000 nya rohingyaflyktingar till Bangladesh sedan den 25 augusti förra året. Det innebär att det totala antalet burmesiska flyktingar i landet nu uppgår till över 954 000 människor.

I slutet av november förra året undertecknade Bangladesh och Burma ett samförståndsavtal med målsättningen att de människor som tvingats på flykt undan de militära angreppen i delstaten Rakhine ska kunna återvända hem.

Shireen Huq påminner dock om ett liknande avtal som ingicks mellan länderna 1993. Den uppgörelsen var dock inte särskilt framgångsrikt eftersom de flesta rohingyer som flytt undan förföljelserna i hemlandet inte var beredda att frivilligt återvända till Burma.

Hon menar att de bangladeshiska myndigheterna agerat generöst och ansvarstagande gentemot flyktingarna från grannlandet. Men det ingångna samförståndsavtalet ger hon inte mycket för.

–Det kommer att få samma resultat som uppgörelsen 1993, som tydligt visade att endast bilaterala åtgärder inte fungerar.

Hon menar att de rohingyer som nu finns i Bangladesh sannolikt kommer att bli kvar i landet under lång tid.

–Om vi förstått det hela rätt så kommer de inte tillåtas att återvända till sina hembyar, utan ska förflyttas till nya platser. Är det så, så är det på samma sätt som tidigare. De skulle förflyttas från ett läger i Bangladesh till ett läger i Burma. Det skulle innebära ytterligare en humanitär katastrof, säger Shireen Huq.

 

”Orättvist stor börda”

Uppgörelsen mellan Bangladesh och Burma har välkomnats av USA, EU och FN. Men andra bedömare menar att de båda länderna borde involvera en tredje part om de ska lyckas nå en hållbar lösning på krisen.

Den erfarne diplomaten Muhammad Zamir säger till IPS att omvärlden inte kan låta Bangladesh ensamt axla de komplexa problem som en repatriering av den förföljda minoritetsgruppen skulle medföra.

–Det är orättvist att Bangladesh lämnas själv med denna stora börda. Den allra viktigaste frågan handlar om att se till att flyktingarna erbjuds säkerhet och skydd när de väl återvänder.

När IPS möter Muhammad Zamir har han precis återvänt efter ett besök i flyktinglägren i Cox’s Bazar.

–Det som pågår i lägren är en humanitär katastrof som förvärras varje dag. Rohingyerna är redan traumatiserade och har lidit tillräckligt av de prövningar de utsatts för. Deras mardrömmar är i färskt minne och om de ska vilja återvända krävs det allvarliga satsningar för att garantera deras säkerhet på lång sikt, säger han.

Regeringsrepresentanter från Bangladesh och Burma har bildat en arbetsgrupp som har till uppgift att skapa förutsättningar för att flyktingar ska kunna börja återvända. Gruppens första möte ska enligt planerna hållas denna vecka.

 

Svår situation

Den tidigare armégeneralen M Sakhawat Husain arbetar numera som krönikör och politisk analytiker. Han är mycket kritisk till det samförståndsavtal som upprättats med Burma.

–Rohingyernas legitima och minsta krav – att erkännas som medborgare i sitt eget land – har helt ignorerats i uppgörelsen. Men tanke på att förföljelserna fortfarande pågår, vilket det har kommit flera rapporter om, hur ska en frivillig repatriering kunna genomföras?, frågar han sig.

M Sakhawat Husain säger till IPS att många av rohingyerna tvingats på flykt undan omänsklig behandling och ren tortyr.

–Det blir svårt för Bangladesh att skicka tillbaka dem på frivillig basis, säger han.

Även den tidigare ambassadören Muhammad Shafiullah menar att det skulle vara mycket svårt att genomföra en jättelik repatriering utan hjälp av FN-organ.

–Burma har vägrat att involvera FN. Hur ska vi kunna förvänta oss en smidig repatriering under de omständigheterna?, säger han.

Muhammad Shafiullah menar samtidigt att den bristande finansieringen av rohingyernas flyktingläger utgör ett mycket svårt problem.

–Hittills har FN-systemet lyckats samla in medel för sex månader och en till givarkonferens är inplanerad innan den tiden gått. Bangladesh har inte möjlighet att axla en så stor börda under längre tid. Och av precis det skälet undertecknade Bangladesh överenskommelsen om repatriering trots att villkoren var dåliga för landet, säger Muhammad Shafiullah.

 

 

 

Diskussion