Regeringens målsättning är att den förlängda läroplikten ska träda i kraft hösten 2021. Då  förlängs läroplikten till 18 år, samtidigt som utbildningen blir avgiftsfri fram tills den studerande fyller 20 år. Enligt riksdagsledamot Johan Kvarnström är det fråga om en viktig satsning för att få Finland på fötter igen, som bör genomföras redan nu – inte skjutas på framtiden.

– Då betydligt färre unga nu får sommarjobb och många familjer har det ekonomiskt tufft behövs det en framtidsinvestering som denna. Den är hoppingivande, en tydlig signal om att samhället värdesätter utbildning och därtill ekonomiskt vettig för sysselsättningen. Reformen höjer anslagen till utbildningen, samt höjer kunskapsnivån och minskar arbetslösheten.

Johan Kvarnström är riksdagsledamot från Nylands valkrets.

Reformen förväntas enligt vissa beräkningar öka sysselsättningsgraden i Finland med fyra procent, konstaterar Kvarnström. Han förtydligar att sysselsättningsgraden för de som endast gått i grundskolan är 40 procent, en siffra som redan efter avklarad utbildning på andra stadiet höjs till 70 procent. I och med de ökade kunskapskraven i arbetslivet sjunker dessutom nivån ständigt.

Enligt Kvarnström är reformens kostnader därmed motiverade. Endast en procents ökning av sysselsättningsgraden skulle enligt uträkningar innebära ett tillskott på cirka 700 miljoner euro till de offentliga finanserna. Reformens årliga kostnad uppskattas till 129 miljoner euro.

Kvarnström betonar också betydelsen av att andra stadiets utbildning genom reformen blir genuint avgiftsfri.

– Ingen ska behöva oroa sig över om man har råd med läromedel för att klara en andra stadiets utbildning. Detta är speciellt viktigt för många unga vuxna med familj som löper större risk att förlora jobbet eller ha svårt att komma in på arbetsmarknaden, konstaterar Kvarnström.

– Motståndare till reformen inser inte att kostnaderna faktiskt utgör ett hinder för många familjer och att en del unga inte har något som helst stöd i sitt hem för att studera. I teorin förstår jag tanken bakom bättre riktade stödåtgärder, men i praktiken blir de allmosor som de behövande skall be om den byråkratiska vägen, vilket blir en förnedrande tröskel och en del av problemet vi ser idag.