Kvarnström skriver att han känner ”mest besvikelse, rent av sorg” över Adlercreutz inställning ”till att fortsättningsvis upprätthålla en regeringskoalition med Sannfinländarna.”

Kvarnström påpekar att ”oavsett regeringens formella linje och dokument så fortsätter Sannfinländarna med en retorik som ger rasismen grogrund, som avhumaniserar sexuella minoriteter och attackerar fri media på ett sätt som är extra farligt då det sker från representanter för ett regeringsparti, särskilt då det sker från ministerposter”.

Enligt Kvarnström normaliseras hatet den dagen som man slutar ställa Adlercreutz den frågan hur kan han låta detta ske. ”Var går gränsen, finns det någon gräns för er?”, frågar han.

Vidare påpekar Kvarnström att Adlercreutz hade fått frågan under helgen men börjat i stället tala om regeringens målsättningar inom ekonomi, arbetsliv, utbildning samt forskning och utveckling. ”Frågan är ju inte hurdan politik du föredrar på olika områden utan hur dukan prioritera högerpolitik på dessa områden framför upprätthållandet av de mest grundläggande värderingarna.”

Kvarnström konstaterar att det finns oroväckande saker även i regeringens officiella dokument i och med att man är beredd att backa från papperslösas rätt till vård, något som hade åstadkommits förra perioden.

Sedan går han igenom de skandaler som ledande sannfinländska politiker som finansminister Riikka Purra, förvaltningsutskottets ordförande Mauri Peltokangas samt utrikeshandels- och utvecklingsminister Ville Tavio har ställt till med den senaste tiden.

I sitt brev uttrycker Kvarnström en oro för samhällsklimatet. Han håller med Adlercreutz att de sannfinländska utspelen leder diskussionen bort från övriga frågor. Ändå menar Kvarnström att det borde finnas konsekvenser för sådana utspel. ”Problemet är alltså inte att det skrivs och diskuteras om deras utspel. Det är deras utspel som är problematiska och som borde få alla värdeliberalas varningsklockor att ringa en gång för alla.”

Kvarnström går sedan igenom olika strategiska argument som har framförts som försvar av SFP:s regeringsmedverkan. ”Det vore för nedstämmande om du på riktigt är så mån om högerns ekonomiska politik och arbetslivspolitik att det balanserar upp allt det avskyvärda som sker.”

Kvarnström påpekar att det finns alternativ till regeringens ekonomiska politik men samtidigt menar att också om det inte skulle finnas det, skulle det inte vara värt det. ”Jag vet att du står för anständighet och att du för dig exemplariskt. Så varför möjliggöra en normalisering av ett avhumaniserande språkbruk från andra ministerposter?”

Som en slutgiltig huvudpoäng i det öppna brevet framför Kvarnström att det går att kompromissa om den ekonomiska politiken, men inte om de mänskliga rättigheterna. Han uppmanar Adlercreutz till att ta de mänskliga rättigheterna i försvar, ”i både ord och handling”. Det är mycket tydligt att den handling som han önskar sig är att Adlercreutz väljer att lotsa SFP ut ur regeringskoalitionen.