Det hängde på håret i SDP:s partifullmäktige den 8 december 2019. Med minimal marginal blev Sanna Marin vald framför Antti Lindtman till partiets val av ny statsminister efter Antti Rinne. Jag gav henne mitt stöd i valet trots att Lindtman hör till de bästa politikerna i landet. För även om jag givetvis inte kunde förutse Sanna Marins totala genomslagskraft så bedömde jag att vi i henne hade chans att skapa någonting nytt, någonting stort. Och det blev större än vi kunde ana.

Gallupsiffrorna sköt i höjden. Hon tog inte bara Finland utan också EU och världen med storm. Detta samtidigt som hon som ny statsminister måste bära huvudansvar för hanteringen av coronapandemin. Den hanteringen kommer att analyseras många år framöver, men en sak är säker: i Sanna Marin hade Finland en sann ledare. Det går att vara av annan åsikt om olika saker under hennes period, men ingen kan ifrågasätta handlingskraften.

I augusti 2020 valdes hon till partiledare på kongressen som hölls i hennes hemstad Tammerfors. För frispråkig som jag kan vara ibland sade jag då till media att ja, vi är för beroende av henne. Understödet har en Sanna-effekt som står och faller med henne, varpå vi måste utveckla hela rörelsen och det politiska innehållet. Ur det perspektivet passade hennes värderingar och betoningar inom partiet väl ihop med mina. Lite mer till vänster, kort sagt.

Jag tog ordinarie plats i hennes partistyrelse och har haft och har fram till höstens kongress äran att samarbeta med henne. Det handlar om tre historiska och otroliga år utan like med henne som partiledare. Redan under pandemins första månader var det många som nog undrade hur hon orkar, beundrade att hon alltid orkade. Sedan följde som sagt flera kriser och hon har outtröttligt hanterat dem alla. Det är mänskligt att efter en omänsklig arbetstakt, stress och press, ta ett steg i annan riktning. Hon lyckades också med konststycket att öka partiets understöd och antal mandat i riksdagen efter en statsministerperiod. Det är strongt även om SDP blev på tredje plats i vårens riksdagsval.

Kriserna till trots förverkligades ett gediget regeringsprogram till största del under förra perioden. Därtill kom förstås ett totalt förändrat geopolitiskt läge i och med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Sanna Marin blev Nato-statsministern. Ur ett historiskt perspektiv förverkligades den mest socialdemokratiska politiken i Finland i modern tid under Sanna Marins tid som statsminister.

Hon har också haft den goda stilen att kunna be om ursäkt, den hårda stilen till trots. Och på ett mänskligt plan den jordnära kollegan som hälsar “hej, roligt att se dig”.

Ett tack till Sanna för hennes insatser kan inte bli stort nog.

Det är inte underligt att hennes besked idag gjorde mig ledsen efter exceptionella år i riksdag och partistyrelse, efter månaders kampanj “Sannan tiimissä”.

Hon försvinner förstås inte från rörelsen. Det kommer flera val. Bland annat ett presidentval.

Johan Kvarnström