Kvarnström inledde med att påpeka att dagen firas världen över och människor demonstrerar ”för jämlikhet, frihet och solidaritet. För mänskliga rättigheter, rättvisa och hållbarhet. För frihet och demokrati.”

Samtidigt påpekade han att det är en hård tid ”för den regelbaserade världsordningen, för arbetares rättigheter, för alla de som är på flykt, för alla de som har det allt kämpigare i sin vardag, och det är en kritisk tid med tanke på natur och klimat.”

Ändå såg Kvarnström orsaker för optimism för att et finns mer samlad kunskap än någonsin och förutsättningar finns för att lösa problemen.

– Det kräver aktivitet. Det kräver att vi kämpar tillsammans. Det kräver att vi står upp mot orättvisor och för fram alternativ. Att vi inte bara är emot den iskalla högervåg med inslag av ett slags nyfascism som sveper över västvärlden utan att vi samtidigt talar högt om allt vi står för, våra förslag för att lösa problem och skapa ett på alla sätt mer hållbart och blomstrande samhälle.

Han påminde om inbördeskrigets offer, orsaken till att stämningen i Dragsvik alltid är mer dämpad och citerade vad det står i metallplattan vid minnesmärket:”Viktigare än det vi minns är det vi inte får glömma.”

Johan Kvarnström och De rödas minnesmärke i Dragsvik. (Foto: Jouni Pänkäläinen)

Kvarnström påminde om att Finland har den högsta arbetslöshetsgraden i EU, antalet konkurser är högt, köerna till mathjälpen växer, fattigdomen, inklusive barnfattigdomen har ökat och det blir fler bostadslösa. Samtidigt växer statsskulden utan att det används tillräckligt med pengar till social- och hälsovården, vettiga investeringar, naturvården eller utbildningen. Och ungdomarnas tro på framtiden har försvagats.

Ramöverenskommelsens resultat tolkar Kvarnström som så att regeringen Orpo inte tänker göra någon kursändring och han menar att det inte är konstigt att två tredjedelar av finländarna är missnöjda med högerregeringen.

Han berörde även skuldbromsen i sitt Första maj-tal. Enligt Kvarnström är det regeringen som bryr sig allra minst om statsskulden i och med att de håller fast vid sänkningen av samfundsskatten trots att skuldsättningen ökar.

– Redan med att inhibera de mest problematiska skattesänkningarna, de som gynnar välbärgade och storföretag, skulle vi från och med nästa år kunna stoppa nedskärningar i social- och hälsovård och utbildning för långt över en miljard euro och ändå anpassa ekonomin mer än regeringen gör.

Kvarnström krävde krafttag för att tackla arbetslöshetskrisen, inte minst med tanke på ungdomsarbetslösheten.

– I denna tid behöver vi riktade skattelättnader mer till låg- och medelinkomsttagare, stärka socialskyddet och bland annat införa skyddsbeloppet på arbetslöshetsersättning och bostadsbidrag.

Regeringens åtgärder som underlättar visstidsanställningar kritiserade han däremot som onödiga. Han uttryckte också sin oro som gäller de nedskärningar som drabbar tredje sektorn. Han påpekade att regeringens satsningar på den privata vården har gynnat höginkomsttagare som redan tidigare har använt sig av privata tjänster.

– Vi måste ta på allvar att ungas framtidstro har försvagats. Vi måste lyssna på de unga och förstå hur deras uppväxt har präglats av kris efter kris samtidigt som sociala medier med allt vad de innebär präglar allt fler människors liv i allt större utsträckning.

Kvarnström ansåg att finansieringen av studierna borde bli mindre lånebaserad för att garantera jämlik tillgång till högskoleutbildning.

– Då regeringen fick kritik för att försvaga studerandes ekonomi var svaret att en reform av hela studiestödet skulle göras. Nu vet vi att den reformen inte kommer att åtgärda problemen. Det blir upp till kommande regeringar. Det måste göras.

Han varnade för ett sådant system där en del unga inte har råd med högskoleutbildning.

– Med facit i hand var det motiverat att regeringen Marin gjorde andra stadiets utbildning avgiftsfri genom utvidgade läroplikten. Att gå i motsatt riktning på tredje stadiet vore olyckligt. Vi ska värna om den avgiftsfria utbildningen. Vi behöver investera mer i kunskap och kunnande för att möta framtidens utmaningar.

Kvarnström sade att han deltar i det kärnvapenfria firandet av Första maj och kallade kärnvapen som en av de största ödesfrågorna för mänskligheten. Han bedyrade Finlands traditionella linje som fokuserade på nedrustning och beklagade sig för att regeringen har valt en annan väg och tänker avlägsna kärnvapenförbudet från Finlands lag med enkel majoritet.

Rosor vid minnesmärket i Dragsvik. (Foto: Jouni Pänkäläinen)

Han medgav att det säkerhetspolitiska läget har ändrats på grund av Rysslands anfallskrig i Ukraina och att kärnvapenavskräckningen var den mest centrala motiveringen för Finlands medlemskap i Nato. Men enligt Kvarnström följer inte av detta att Finland borde ändra sin utrikes- och säkerhetspolitiska linje, annat än vad som är nödvändigt.

– Finland bör bevara kärnvapenförbudet i lagen. Att slopa förbudet är inte säkerhetspolitiskt nödvändigt. Det speglar tvärtom ett ansvarslöst förhållande till massförstörelsevapen.

Kvarnström påminde om att den demografiska utvecklingen utgör ”ett ekonomiskt argument för ökad invandring, givetvis i kombination med fungerande integrationstjänster och åtgärder för att förebygga segregation.”

– Problemet är därtill moraliskt. Antalet människor i världen som tvingats lämna sina hem är högre än någonsin, plus att vår invandringspolitik föranledde omänskliga beslut redan tidigare. Speciellt barnens rättigheter borde stärkas, inte försvagas.

Han uttryckte sin önskan för att en rättvis grön omställning blir ett gemensamt projekt för hela samhället.

– Det blir dyrare att anpassa sig i efterhand än att vidta åtgärder nu. En ansvarsfull klimatpolitik är också fredspolitik. En aktör som däremot gynnas av att länder är fossilberoende är Ryssland.

Kvarnström bedömde Finlands stöd till Ukraina som enhälligt och robust. Dessutom uttryckte han sin glädje över valresultatet i Ungern.

– Även om EU tagit steg högerut så kan vi glädjas över att EU-parlamentet bland annat röstat för krav på en samtyckeslag. Kampen för jämställdhet fortsätter.

Även Zohran Mamdanis framgångar i New York lyfte han fram som ett glädjeämne men han påminde också om en negativ utveckling i flera håll i världen.

– Låt oss inte glömma Palestina, Sudan, Jemen, Syrien, Libanon, Afghanistan, Sydsudan och alla andra länder där människor lider av konflikter och förtryck eller hungersnöd.

Kvarnström kallade för solidaritet och empati, mänskliga rättigheter och ett regeringsskifte i Finland senast efter riksdagsvalet 2027.

– Låt oss tänka mer nyanserat än dagens mittfåra inom ekonomi och säkerhet, för att således stärka både ekonomi och säkerhet. Låt oss lyfta upp kultursektorns betydelse för såväl välbefinnande som resiliens, för vad det är att vara människa och ingå i olika sammanhang, vara del av något större.

Enligt Kvarnström behöver Finland en regering som anpassar ekonomin på ett mer rättvist sätt samt bygger förtroende och framtidstro, en regering utan rasismskandaler som främjar en öppnare och varmare atmosfär i samhället. Han nämnde även behovet av en naturvårdslag och att det blir en klimatneutral välfärdsstat av Finland år 2035.

– Det kommer inte att bli lätt, det kommer inte att bli en dans på rosor, men under de omständigheter som råder går det att prioritera mer rättvist än vad högern i Finland gör idag. Och vi är övertygade om att vår linje också ger bättre resultat. För att förändringen ska bli av behövs insatser av så många som möjligt, inom flera partier.

Kvarnström uttryckte sin önskan om att Finlands nästa regering leds av Antti Lindtman och att den regeringen blir så rödgrön som möjligt.

Han kallade till minnes det berömda citatet av Martin Luther King Jr.: ”Våra liv börjar ta slut den dag vi blir tysta om saker som betyder något.”

Avslutningsvis citerade han Mikael Wiehe:

“Sångerna om frihet/ Om rättvisa och fred/ Sångerna om folket/ Som aldrig kan slås ner/ Sångerna om kärlek/ Som aldrig kan förstummas/ Ska nya röster sjunga/ Ska nya röster sjunga/

Så segrar inte döden/ Fast åren har sin gång/ Så stannar inte tiden/ Den börjar bara om/ För sångerna om livet/ Som aldrig kan förstummas/ Ska nya röster sjunga/ Ska nya röster sjunga”